Det sista riktiga samtalet jag hade med pappa var på julafton. Det värsta är att jag kanppt minns vad vi pratade om. Men det sista orden jag sa till min syster innan jag fick beskedet minns jag hur väl som helst. Jag pratade med min syster Kicki på tisdag förmiddag och frågade henne om hon hört nåt från pappa sedan julafton, hon svarade att hon inte hade det och jag sa efter att jag hade en känsla av att han inte var nå pigg. Jag hinner bara avsluta den meniingen så ringer det på andra linjen det var då min andra syster Åsa. Jag sa till Kicki att jag skulle ta det och ringa upp henne igen.
På andra sidan linjen, möttes jag av en gråtande Åsa som berättade att hon precis kommit till pappa, att läkaren från servicehuset han bodde på hade ringt henne och bett henne åka dit för han var inge pigg och vägrade att låtas åka in på sjukhuset. Det hände ofta att han inte var pigg och inte ville åka in, men tillsist kunde man alltid övertala honom eller så repade han på sig. Åsa åkte dit, och när hon kommer in i hans lägenhet så ligger han helt borta på soffan, med en sköterska vid hans sida som höll honom i handen. Åsa jobbar själv inom vården sedan många år tillbaka och såg direkt vart det var på väg. Pappa var verkligen på väg att lämna oss nu, han hade bestämt sig. Att nu var det dags.
Pappa var redan då Åsa kom i ett sånt skick att läkarna ansåg att att dom inte skulle lämna honom. Kort efter fick hon sällskap av Kicki och en min syster Maria.
Jag sa direkt då Åsa ringde att jag valde att inte börja stressa hem, jag vill inte minnas det av honom. Jag vill minnas allt innan. Jag tog ett beslut som jag heller inte ångrar men som ändå var ett svårt beslut att ta. När mamma gick bort så stressade jag hem åkandes i en bil 50mil vaken ett dygn och det var så psykiskt jobbigt. jag var gravid då oxå vi hade plusat efter vår första IVF. Jag fick missfall en vecka efter och det tog mig så hårt. Så jag kände att för mig och mitt barns bästa så stannar jag hemma den här gången.
Jag satt uppe nästan hela natten på onsdag, mina tankar var hos min pappa och mina systrar som var kvar och vakade för honom. Han pratade inte han bara låg och sov. Han svarade på tilltal men det var bara ja och nej han orkade förmedla.
Jag satt med så splittrade känslor och ville bara vara hos honom. Ville bara att han skulle få höra min röst igen. Och veta att jag och bebis trots allt hade det bra. Han var mycket orolig för mig och jag kände att han behövde höra min röst för att kunna släppa taget.
Så på onsdag förmiddag när jag pratade med Kicki så bad jag henne att slå på högtalar telefonen och sätta den mot pappa så han hörde.
Jag sa -Hej pappa det är Denise.
Han svarar med ett klent och rosligt _Heeej, han var alldles för slut för att prata.
Jag fortsatte att prata och sa att jag tänker på honom och att jag och bebis hade det bra trotts allt. Han försöker säga nåt mer hör jag men han orkar inte och istället hör jag mina systrar säga att det rinner en tår ner för hans kind. Jag säger oxå till honom att jag inte kommer hem, (för att han inte ska ligga och vänta). Jag sa oxå att jag älskade honom. Jag sa oxå att jag hoppades han skulle krya på sig. Sen vet jag inte mer vad jag sa riktigt. Det är nog det jobbigaste men även det värdefullaste samtalet jag haft i mitt liv. Det smärtar att skriva om det och tårarna rinner nu ner för mina kinder.
Senare på kvällen så somnade pappa in med mina systrar vakandes vid hans sida.
Jag har sedan den dagen velat ringa honom igen, tanken slår mig flera gånger om dagen. Hur gärna jag skulle vilja prata med pappa igen och höra hans röst. Jag saknar honom så mycket och det gör så ont i mig att han verkligen är borta.
Jag är livrädd för begravningen, det kommer att göra så ont i hjärtat att sitta framför hans kista.
Precis som jag för snart två år sedan satt framför min mammas kista. Det är så orättvist så det finns inga ord!!!
Idag var dödsannons var i tidningen idag, känns helt sjukt att läsa den!!
Ja den har vi äntligen lyckats banta ner nu och kvar har vi två namn som det nu står mellan.
Liten kommer att heta Nils Junior i andranamn och hans tilltalsnamn kommer att bli Elliot eller Julian. Just nu lutar det mest åt Julian. Skönt att ha sorterat bort en del och att det nu står mellan våra två favorit namn. Nils kommer han att få från sin gammelfarfar som somnade in bara ett par timmar efter att liten placerats i min livmoder. och efter Nils sätter vi Junior, då vi båda känner att han verkligen är en Nils Junior ♥
Jag har haft ett par dagar nu då jag mått väldigt illa, och jag vet inte om det beror på graviditeten eller om det har att göra med all inre stress från pappas död. Vilket fall som helst så är det inge trevligt, är det nåt jag tröttnat på så är det att må illa, den symtomem vill jag helst inte ha tillbaka. Men jag vet mycket väl att man kan bli illamående igen från mitten av graviditeten och framåt.
Imorgon bokar vi tågbiljetterna upp till övik. Det kommer bli en lugn resa upp och jag kommer inte att stressa runt för att träffa upp en massa folk. Utan jag kommer att behöva ta allt i min takt och ork. Jag gruvar mig för begravningen, det kommer bli så tungt och jobbigt. Min familj får träffa mig på begravningen (vi är en stor familj) så på så vis hinner jag träffa familjen, vilket känns som prio ett. Sen kommer jag bara ta det lugnt hemma hos Mattias bror som vi ska bo hos. Ska bli skönt att få träffa dom igen oxå. Jag kommer vara nog uppstressad av allt kring pappas död, så jag kommer lägga allt fokus till att försöka ta mig igenom den dagen.
Allt känns för stunden så himla jobbigt och överväldigande. när ska alla olyckligheter ta slut!? Sedan 2010 har vi haft åtta dödsfall samt att vi oxå under tiden rest oss upp igen efter tre missfall. Sedan september så har tre stycken lämnat oss, det kan vara fyra för jag tror att pappas kusin dog i september eller om det var augusti. Men de sista tre var först Mattias farfar, som somnade in efter en förlorad kamp mot cancer. Han somnade in bara ett par timmar efter vi var till kliniken och fick tillbaka den lilla kille som jag nu bär på. Den andra var min systers man som oxå somnade in i en förlorad kamp av sjukdomar, och bara ett par veckor efter så somnar pappa in.
Stundvis griper den otroliga sorg över att förlorat pappa tag i mig och allt känns outhärdligt och jag vill bara självdö för en liten stund. Att förlora båda sina föräldrar med så kort mellanrum är svårt att ta in, jag kan känna sån ilska över att de inte fick vara friska och stanna kvar hos oss, att ingen av dom hann få träffa mina barn. Usch, det skär som en kniv i hjärtat på mig.
Den 19 Januari hålls begravningen för min pappa och jag är livrädd för att möta den dagen.
Trots den djupa sorg jag bär på, så bär jag även på en enorm lycka och tacksamhet över vara gravid. Att vi väntar ett barn nu och inte missfall. För varje dag som går så gör han sig till känna mer och mer och han blir starkare då han sparkar och bökar, antagligen för att han oxå växer och blir större. Han kan hålla på länge som längst över en timma har han bökat runt konstant.
Mattias fick ikväll känna på hårdare sparkar. Att få se lyckan i hans ögon då han får känna sin lille kille sparka och säga hej till honom är oslagbar. Min älskade man som jag älskar så djupt, han kommer bli en underbar pappa. Vi ska få bli en familj. Så trots den usla starten på detta år så ser jag ändå hur det ljusnar inom kort.
Ja det är som sagt blandade starka känslor jag sitter med, och just nu bara kryper det i kroppen på mig. Jag har en huvudvärk som inte vill ge med sig och än fast jag är trött så snurrar hjärnkontoret på... Usch... vet inte vad jag ville med detta svammel egentligen. Behövde bara få pysa ur mig lite...
Ingen är som far
Ingen är som mor
Nu finns ingen av dom kvar.
På andra sidan stranden vid fridens ljusa hamn
Står mor och väntar stilla att far få ta i famn.
Tyst likt dagg faller
Ni sakta börjar gå
Nu är ni åter samman
Nu är NI åter TVÅ ♥
Mattias har ikväll fått känna första sparken/buffen, en otrolig lyckospark med perfekt tajming :) Precis vad vi behövde nu i all denna sorg.
Denna bild är tagen idag, och magen börjar få en mer gravidform nu.
Vecka20 (19+1)
Och en bild på självaste Liten, en av rul-bilderna
Ska imorgon om jag orkar, försöka posta ett inlägg om hur vår jul varit, och berätta lite mer om pappa som plötslig´blev sämre i tisdags, en kamp han den här gången inte rådde på.
Det känns fortfarande så kosntigt och ledsamt, jag fick tidigare en bild på honom. Jag ville först minnas honom som jag såg han senast i augusti, men när jag vaknade idag så kändes dödsbeskedet mest bara som en dröm, det var inget jag själv sett med egna ögon. Det var tungt att se bilden av honom, men behövligt för att jag verkligen skulle ta in att det var sant att han verkligen var borta. Han var så fin på bilden och såg verkligen rofylld ut.
Igår kväll så somnade min pappa in, efter många års kamp mot alla sjukdomar som till sist vann över honom. Det gör fruktansvärt ont i kropp och själ och än fast denna dagen har varit väntat i så många år, så är man inte beredd då det tillsist händer.
Jag har sedan Maj 2010 förlorat både min mamma och pappa, och jag inte låta bli att tycka att det är orättvist att jag alldleles för tidigt förlorat båda min föräldrar. Att vår son inte kommer att få träffa dom och tvärtom.
Jag är alldeles tom i kroppen, vissa stunder känns lättare än andra. Ena stunden sitter man och skrattar då man minns tillbaka medan nästa stund tar förtvivlan och sorgen tag om en och tårarna rinner och det känns outhärdligt. Jag vill egentligen bara stoppa huvudet i sanden och försvinna från allt ett tag. Vill inte gå på en begravning till och ta farväl av min pappa det var nog tungt med mamma... inombords skriker jag av förtvivlan och vill ha honom tillbaka, min älskade pappa ♥
Jag ska trots allt ändå försöka uppdatera lite här, men kan inte lova hur bra det kommer gå nu det närmsta dagarna. Igår gick vi in i vecka20 och vi kliver nu över milstolpen som tagit oss halvvägs.
Vår son är en riktig vilding i magen, och jag börjar nu se ett mönster efter hur han rör sig, det brukar vara kring varje tider var dag. Och just i denna svåra stund så betyder buffarna/sparkarna från honom mer än någonsin. Vår lilla kille ger oss enorm glädje i all denna sorg ♥
Älskar dig pappa, jag hoppas du verkligen fick mötas av det enorma ljusskenet igen och att du nu finns återförenad med mamma.
Jag vet att ni finns där ute någonstanns och vakar över oss!
Vila i Frid, du är saknad och förblir aldrig glömd♥
Självklart så kan jag inte sova, jag försöker fortfarande landa i lyckoruset jag fick på rul idag.
Så jag surfar runt lite i väntan på att John Blund kanske kikar förbi på tillbaka vägen. Jag tror dessutom att han kastade min sömndos på Fanny tidigare idag, hon har sovit gott sedan middagen kring 18.
Det här babygymet tycker vi är så fint och det hade dessutom en fin rea på det på Jollyroom, kostar nu 485:- istället 649:-ordinare.
Kärnan Babygym Bamse djungelgym är ett hopfällbart babygym som följer barnet under den första tiden. Med tre olika funktioner kan barnet ha roligt när det ligger på mage eller rygg, på den mjuka mattan eller sitter upp i sittringen. Djungelgymet har också löstagbara figurer och mjukdjur ur Bamses värld som på olika sätt stimulerar barnets känsel, hörsel och syn.
Ringen är uppblåsbar, så man väljer själv hur hård/mjuk man vill att den skall vara. Ringen blåses upp och sedan träs tyget på.
Sittringen är borttagbar, så att barnet kan ligga och leka på mattan.
Från 0 månader.
(Bild och text är taget från Jollyrom.se
Allt gick jättebra idag och vår kille är vad man kan se helt frisk och utvecklar sig som han ska. Han följer sin kurva perfekt och har gjort de sedan första ultraljudet, så vi blev inte flyttad någon dag. men man brukar inte flytta på IVFgraviditeter.
Han var lite bråkig med oss då bm skulle mäta och kolla in huvudet och hjärnan. Han låg så knepigt till att hon inte kunde se ordentligt. Så jag fick tillslut ställa mig upp och hoppa jämnfota och ruska magen lite för att se om han ville ändra läge. Efter många om och men så fick hon till det. Vi fick fyra jättefina bilder med oss hem.
Detta är som sagt den bästa julklappen EVER och vi båda drar en djup lättnads suck över att allt var okej, jag var så nervös inför detta ultraljud att jag kräktes precis innan vi la oss igår och en gång till imorse då jag klev upp.
Nu har alla spänningar man burit på släppt och man är istället helt slut, men otroligt lycklig!
Här har vi vår älskade son, det bästa vi gjort! Finns inga ord som egentligen kan beskriva lyckan och kärleken man känner! Nu kan vi verkligen njuta fullt ut och slappna av!
Lägger upp de tre andra bilderna senare, måste nu vila och ta igen mig lite känner jag!
Tog just en promenad till affären och jag trodde helt ärligt att mina tuttar skulle ramla av, jisses vilken smärta. Har märkt sedan länge att brösten nu är känslig mot kylan men så ont som jag fick idag har jag inte haft förut...huvva! Måste verkligen införskaffa bröstvärmare, för så här kan jag inte ha det i vinter och jag tror inte att de kommer att göra mindre ont ju längre in i graviditeten man kommer, utan snarare tvärtom.
Har ni nå bra tips/förslag till bröstvärmare som man kan köpa?? Vet att det finns på Babyproffsen kanske även att apoteket har. Måste kolla upp det imorgon.
Här blir det snart middagsbestyr, som idag blir fläskfilè, klyftpotatis med bea till. Enkelt och gott. De hade väldigt bra pris på den på Willys, så vi köpte två så gör vi en god gryta imorgon.
Jag funderar även starkt på att dra igång med gravid-vattengympan efter jul, enda nackdelen jag känner är att jag inte kommer se så fin ut på mina lår, de är nämligen alldeles sönderstuckna och fulla med blåmärken från fragminsprutorna(blodförtunnande) jag tar var dag. Jag är så less på dessa sprutor som gör galet ont att ta, det verkligen svider och smärtar en stund efter sticket samt att man får ett fint blåmärke efter var stick. Dessa ska jag plågas med var dag fram till 2veckor efter förlossningen. För att jag inte ska få några proppar under graviditetn som jag har anlag till att få. Men om någon undrar så får jag väl förklara lite fint varför jag ser ut som jag gör på låren. För det skulle verkligen vara skönt för kropp och rygg med lite vattenaktiviteter, samt att få komma ut och träffa andra gravidia lär ju vara skoj :)
Nu ska jag mumsa lite pistagenötter som jag handlade hem....Mmm så goda de är!
Det känns verkligen som att tiden står stilla just nu, det här blev precis som jag befarat en lång dag. Fast å andra sidan så är det ju faktiskt inte många timmar kvar nu, vi har tiden efter lunch.
Imorgon blir ju en riktig rolig dag om allt går bra, först börja med att få kika på Liten igen, sen traska ner till BabyProffsen och beställa vagnen. Sen lagomt till vi är hemma igen så kommer Fanny. Man känner sig nästan precis lika pirrig i kroppen som man var då man var liten dagen innan julafton. Jag får min försmak på den redan imorgon känns det som :)
Mattias har jullov, han jobbar på en skola och har då förmånen med att få lite extra semester ett par ggr per år :) Det är så skönt att ha honom hemma lite extra, och allra helst nu då Fanny kommer ner oxå.
Nu är det inte länge kvar, på torsdag är det dags för rul (rutin ultraljudet). Nu börjar nerverna ge sig till känna igen och ordet tänk om.... försöker jag ofta tränga bort. Det är ju då man får det slutgiltiga beskedet om pluttens alla organ har utvecklats som det ska. Sen så kan saker tillstöta senare ändå, än fast det ser bra ut på rulet. Jag tar verkligen inte för givet att vi kommer sitta med barn i famnen i Maj för det finns så mycket olyckligheter man kan råka ut för på vägen. Men vi kommer försöka leva efter att vi väntar ett levande barn i slutänden. och njuta allt vad vi kan av var dag. Sen får vi oxå det slutgiltiga beskedet på om det verkligen är en kille till 100% förutsatt att plutten är samarbetsvillig på den frågan :)
Jag känner att jag gör samma sak igen inför det här ultraljudet som jag gjort innan alla de andra, jag stänger av mina känslor en del kring graviditet. Mentalt ställer jag in mig på värsta tänkbara besked på torsdag. Fast jag känner oxå att det kommer gå hur bra som helst. Ja, det är många blandade känslor i kroppen som sedan ett par tillbaka slits mellan varandra. Men jag är övertygad om att jag inte är ensamen om att vara nervös innan det här ultraljudet.
Just nu i skrivande stund buffar han på som sjutton, och ibland känns det som att han gör kullerbytter, då susar det bara till i magen. För varje dag som går nu så känner jag att det blir starkare och starkare buffar. Känslan att av få de livstecknet är obeskrivbar. Jag är så otroligt glad för att jag äntligen får uppleva detta, vi hade nog båda nästan gett upp hoppet helt om att vi skulle få bli föräldrar, få bli en egen familj. Nu är vi på så god väg man bara kan vara ♥
Jag tror inte det dröjer så många dar nu tills Mattias kan få känna den första buffen, mycket nu då han bökar så måste jag lägga handen där för att se om det verkligen inte känns utifrån nu, för så starkt tycker jag att det känns vissa gånger. Men inte än, men heller inte så långt borta :)
Vi har även bestämt oss för barnvagnen nu och det kommer att bli en Brio Happy, kommer att se ut som på bilden under, fast med knäleds handtag istället för teleskop som det är på bilden.
Går allt fint på torsdag så kommer vi att beställa den efter det :)
Längtar som tusan efter den redan!
Man får en vagngaranti som innebär att om något hemskt skulle hända och man inte får ta hem ett levande barn så får man lämna tillbaka den och få pengarna tillbaka. Så jag är inte alls rädd för att ta hem den så snart som möjligt.
Fjärde advent har vi passerat oxå, Julafton om fyra dagar. De senaste veckorna har verkligen gott fort. Om en och en halv vecka ringer vi in ett nytt år. Helt sjukt att detta år snart är slut, det känns som det gått så fort, än fast jag vet att stundetals ibland stått helt stilla.
Jag ser verkligen framemot vad det nya året har att erbjuda oss, som det ser ut så blir det ju något helt fantastiskt iallafall ♥
Nästa uppdatering kommer efter rulet på torsdag, då ska jag även bjuda på en magbild tänkte jag.
Idag är jag i vecka18 17+6 ny vecka imorgon igen :)
Nu har min underbara man fixat med middagen, längtar till på lördag då blir det doppigryta med julskinka och senap Mmmm så gott det ska bli!
I början av graviditeten så hade jag dryga sömnrubbningar, jag sov knappt ingenting. De höll inte i sig så länge men nu är dom tillbaka. Lyckas jag somna vid elva så vaknar jag alltid kring den här tiden klockan är just nu 02:49. Veckorna därimellan då jag fick sova vaknade jag alltid samma tid varje morgon, klockan 06:00. Då var jag upp och kissade men lyckades sedan somnade om. Nu är jag oxå upp och kissar då ag vaknar men det är numera tre timmar innan tidigare och jag kan inte somna om. Vid 05-06 snåret somnar jag om igen. Så jag är lite små bränd och seg i huvudet på dagarna.
Men i övrigt mår jag jättebra och kan nu verkligen njuta av graviditeten. Jag har mer ork och känner mig mycket gladare.
Tycker magen växer på nu oxå, vilket jag tycker är jättemysigt. Satt och räknade lite på veckorna och nyårs veckan då är vi i vecka20 ska bli så underbart att får ringa in det nya året med våran bebis i magen och samtidigt få fira att man gjort halvtid av graviditeten :)
Jag känner av Liten mer och mer nu oxå, extra mycket under kvälls/nattetid. Nu är det inte bara fladder längre utan nu är det ibland även små...små buffar :) Det är så underbart och mysigt att känna hur han bökar på där nere. Jag blir så varm av lycka.
Om elva dagar är det dags för rul, jag längtar sjukt mycket till dess. Jag är ju såklart nervös för att de ska vara nåt som inte står rätt till med Liten. Men när den rädslan kryper tag för hårt så försöker jag alltid slå bort den med att vi gjort fem ultraljud från det att vi var i vecka7 och allt har sett hur bra ut som helst alla gånger, så chanserna för att de ser bra ut även på rul borde ju vara rätt stora?! Så försöker jag tänka iallafall. Jag vill så gärna snabbspola tiden och få det gjort nu, dessa dagar innan är så nervpirrande.
Ska faktiskt göra ett nytt försök med att sova. Känner mig väldigt trött, men det är tankarna som spinner iväg av längtan och förväntan efter vår lille skrutt! Det är så mysigt att ligga och fantisera och fundera på honom och allt annat runtikring. Särskilt då man samtidigt får små mysiga buffar ibland.
Har inte postat min nya vecka som nu är 17 (16+4)
(Har uppdaterat detta inlägg dagen efter, hittade lite stavfel som jag rättat till)
För ett par veckor sedan fick jag ett mail från en vän, vi umgicks endel under våra tonår. Hon följer vår graviditet som många andra och har även följt oss på våra IVFresor via FB. Hon undrade ifall jag ville pröva deras gravidprodukter och sedan skriva om dom här på bloggen. Absolut ville jag det, så ett par veckor senare (rättare sagt i torsdags) så kom ett paket till mig med lite saker från företaget hon jobbar på, som heter MedicOnline.
Hon skickade detta Elf-Magband
Elf magband är praktiska, de täcker hela gravidmagen, samtidigt som de är dekorativa med fina originaltryck. Använd dina vanliga tröjor, skjortor och toppar tillsammans med Elf magband som sitter bekvämt över hela gravidmagen.
Elf magband är bekväma att bära och finns i flera färger och mönster för att matcha dina kläder. Gör din gravidmage till en "eye-catcher" med ett Elf magband i avvikande färg och läckert tryck eller välj ett ton-i-ton med dina övriga kläder.
Elf magband är elastiska och sömlösa, en storlek passar alla.
Tvättas i 40 grader.
Vad Elf står för... Enjoy Life Forever
Fick även två par stödstrumpor och Stretch Mark Massage Oil.
Randiga stödstrumpor
Stödstrumpor 18 mmHG
Artikelnummer:0070
Randiga snygga stödstrumpor för dig som går och står mycket. Stödstrumpor förbättrar cirkulationen i benen och förebygger svullnad och värk. Dessa stödstrumpor går bra att använda som vackra flygstrumpor.
Doktorn Rekommenderar Stödstrumpor - Rosa/Lila med Hjärtan
Mönstrade stödstrumpor 16-18 mmHG
Artikelnummer:190117_001
Doktorn rekommenderar är en serie stödstrumpor med komforttryck på 16-18 mmHG vilket lämpar sig för flygning, lättare svullnad och för en ökad benkomfort
Weleda Havandeskapsolja 100ml
Olja som förebygger hudbristningar
Weleda Havandeskapsolja förebygger hudbristningar, så kallade strior, vid regelbunden massage på mage, lår, stjärt och bröst samt skyddar huden mot uttorkning. Mandelolja, E-vitaminrik vetegroddsolja samt utdrag ur arnika bidrar till att öka hudens elasticitet. Kan användas två till tre gånger dagligen från början av graviditeten till minst tre månader efter förlossningen.
Innehåll
Mandelolja, jojobaolja, vetegroddsolja, arnikaextrakt, äkta eteriska oljor.
100 ml
Det var bilder och text till produkerna jag nu ska pröva, texten till produkterna har jag kopierat från deras hemsida www.mediconline.se . Kika gärna in där och kolla in deras produkter. det säljer verkligen allt mellan himmel och jord. Och skulle jag senare under graviditeten behöva något annat som tex foglossningsbälte så skulle jag bara maila henne så skickar hon det jag kan behöva för att pröva mig fram och även göra reklam för produkterna.
Så med tiden allt eftersom jag börjat använda dessa produkter så kommer jag även skriva mitt tycke om produkterna här på bloggen.
Jag har cravings på citrusfrukter och nektarjuice, jag kan äta hur många apelsiner som helst på en dag, även kiwis och ananas kan jag få galet sug efter. I början av graviditeten innan jag blev så kräksjuk så åt jag jättemycket clementiner, men sen började jag kräkas av allt samt att jag oxå åkte på magkatarr som jag var tvungen att behandlas för och då är citrusfrukter ingen hit för magen. Men nu har magen blivit bättre efter ett par veckors ätande av omeprazol. Så nu går det bra igen :)
Sen har jag blivit sugen på mer rejäla middagar, gärna olika köttgrytor med koktpotatis till. Så i eftermiddag blir det fläskfilègryta här igen...Mmm det är ju bara så gott!
Sen jag blev gravid kan jag även få plötsliga sug efter vissa saker, och självklart så kommer de suget sent på kvällarna och alltid är det nåt man inte har hemma och affärerna har stängt. Usch.. dom sugen är så jobbiga. Önskar ofta att jag bodde inne på willys då och bara kunde gå runt och frossa i allt vad man kan tänkas bli sugen på. Lika bra att det inte är så, för då skulle jag nog äta ihjäl mig :)
Har legat rejält på latsidan och inte ens uppdaterat den nya veckan vi gått in i, jag tycker tiden går fort nu. Men jag har en känsla av att den kommer sega sig fram från och med januari. Jag är ganska tvär säker på det faktiskt, det är en tid som jag i vanliga fall tycker är sjukt seg och trölig, och nu då man räknar ner veckor/dagar för att få träffa träffa vår underbara lilleman så tror jag tyvärr inte att det kommer att gå nå fortare, snarare tvärtom. Men den som väntar på nåt gott... som man säger :)
Tusen Tack, vill jag oxå säga till alla er som lämnade ett litet inlägg till oss efter bilden på lillkillen.
Jag har sedan förra veckan känt mig mycket piggare och får för en gång skull saker och ting gjort här hemma utan att behöva dela upp sysslorna. Tidigare så har det varit en riktig pers att bara plocka i och ur diskmaskinen.
Imorgon sätter jag igång med lite arbetsträning igen och jag ska tillbaka till babyproffsen där jag var tidigare. Känns faktiskt jätteskönt att få komma ut och träffa lite folk igen, få se bara hur mycket min rygg orkar med, känns som den är det största problemet just nu. Jag ska inte göra mer än 2 dagar i veckan så det ska jag nog orka med tycker/hoppas jag!!
Då vi var på ultraljudet förra tisdagen så fick vi även tiden till vårt rutinultraljud, vi ska dit den 22:a December, det är inte alls många dagar kvar och det ska bli så spännande. Vi hoppas verkligen att allt ser bra ut med alla organ och så, jag kommer vara i 18+1 den dagen.
Och senare den dagen så kommer min systerdotter till oss, hon kommer ner till oss med buss från Örnsköldsvik. Känns riktigt mysigt att hon ville fira julen med oss, hon åker hemåt igen den 30:e. Hon går första året på gymnasiet så då blir det tonårsliv här hemma igen :)
Jag har även börjat känna våran lilla Liten sedan ca: en vecka tillbaka, nu menar jag inte att jag känner sparkar. Utan det är mer som en killande/pirrande känsla i livmodern, ibland känner jag även hur det sprattlar/hoppar till. Jag känner honom mest på mornarna och kvällarna. Och vissa dagar bökar han lite mer än andra dagar. Galet mysigt är det iallfall, nu längtar man till man får känna av de riktiga buffarna/sparkarna och till Mattias kan få känna utanpå magen. Men det får vi nog vänta med till efter jul/nyår nån gång tror jag :)
En fullt frisk liten kille lever rövare i mammas mage ♥
Allt såg jättebra ut och enligt läkaren så är han helt perfekt!
Nu är det inte många timmar kvar till vårt efterlängtade ultraljud, kl14:30 har vi tiden. Det ska bli så skönt att få se på Liten igen, och lite oro finns ju såklart över att det ändå ska vara nåt galet med Liten. Men jag tror faktiskt mest på att allt kommer att se bra ut. Jag hoppas vi får med oss bild hem den här gången, sist så krånglade maskinen och skrev bara ut blanka bilder. Det här blir 5:e ultraljudet vi gör och hittils, vad jag vet redan nu så har vi minst 2 ultraljud till senare. Först ultraljudet i slutet av december och tillväxt ultraljudet som skulle bli i v.27-28.
Efter att Mattias kom hem från jobbet så tog vi en tur in till stan en sväng och strosade runt. Jag tog med mitt presentkort på hm och det ett blev ett litet köp där till Liten. Det var skönt att komma ut en sväng.
Vill önska er alla en underbar 1:a Advent! Har ni lite snö hos er så får ni gärna njuta av den ett ögonblick från mig med. Här gör det iget annat än och regnar, vilket förstår den riktiga advent känslan.
Jag har ont i huvudet och mår illa, har nu kräkts för andra gången idag. Det vill inte riktigt ge med sig men på slutet har det ju minskat till bara 1-2ggr i veckan.
Åkte in till Body Shop idag för att inhandla deras body butter till att smörja in magen med, för att minska uppkomsten av bristningar. Men då blev jag rekomenderad att köpa denna istället som just var mot hudbristningar. Det är som ett stick i den som man stryker där man vill smörja sticket smälter mot kroppdemeraturen och det blir precis som att man smörjt in sig med en lotion.
Så nu återstår bara att se resultatet av den, men jag tror absolut att den kan vara bra.
Det ömmar lite i livmodern och ibland får jag en ilande och tryckande känsla mot blygbenet. Livmodern töjer sig och så även ligamenten, det kan faktskt kännas lite obehagligt ibland.
På tisdag är det dags att få sig en titt på Liten igen, och som vanligt så finns en oro där -Tänk om det inte är bra med Liten. Jag är ju samtidigt helt övertygad om att de kommer vara det, men den oron ligger ändå där och pyr, och jag antar att de kommer vara så inför varje ultraljud man gör.
