Julians fina barnvagn ♥

Nu står den här hemma och den är mycket snyggare än vad vi trott den skulle vara, superskön att köra med jätteskön fjädring i, Julian kommer att ligga så gott i den.
På bussen hem fick jag en kommentar om att jag hade en jättefin vagn, hihihi.. lite stolt blev jag allt. Och nästa gång den ska ut och köras kommer jag vara ännu stoltare för då kommer ju lilla Julian ligga i den ♥

Så här ser den ut




Jag har så fruktansvärt ont i ryggen/fogarna, så jag ska nu ta mig en varm dusch och lägga omkull mig en stund.
Ville bara uppdatera lite kort med en bild på de fina åket :)

Vecka24 (23+0) ♥

Sitter uppe ensam i tystnaden. Gick och la mig för en halvtimma sedan men kunde inte somna, låg bara i sängen och snurrade svårt att lägga sig bekvämt. Jag är övertygad om att John Blund snålade med sömndose som bara räckte till Mattias, han somnade nästan innan hans huvud landat på kudden. Men han är dessutom dunderförkyld och har riktigt ont i halsen. Han skulle egentligen behövt vara hemma och kurera sig, men det är fler som är sjuka på hans jobb och det fanns inga vikarier att ta in, så han pallrar sig ditt ändå. Lider verkligen med honom då jag ser han så hängig :/ Jag hoppas jag klarar mig från förkylningen.

När vi skulle bege oss in till stan så fick jag så sjukt ont i huvudet, så jag började ana att jag kanske skulle bli sjuk, men det släppte framåt kvällen. Skulle ju köpa en ny bh utan bygel men utbudet var inte stort och jag kom hem utan. Orkade inte kolla runt så mycket heller pga huvudvärken, så det får bli en bättre titt en annan dag. Vi var in på babyproffsen och köpte sänmobil, som jag är supernöjd med. Tror att Julian kommer tycka den är jättemysig med alla de fina och färgglada djuren. När vi ändå var där så betalade vi även vagnen. Så imorgon ska den bara byggas ihop och tas hem.
Jag är så till mig över att vi blir med barnvagn imorgon att den förväntan jag har gör att jag inte kan sova, när jag blundar så är den det enda jag kan tänka på :D Om snart exakt 12 timmar är jag på väg hem med den. Kommer absolut att lägga upp bilder då på Julians fin fina roys roys :P




Vår katt Gibson som älskar alla nallar och gosedjur har än inte brytt sig i den, han älskar nallar och bär gärna runt på dom stora som små :) Mina Mirandanallar som jag fått eftersom av Mattias brukar han göra allt för att få tag på, han hoppar upp i hyllorna för att hämta ner dom. Så jag hoppas innerligt att han låter bli dessa godingar som hänger och dinglar ovanför. Men om jag känner honom rätt så kommer jag nog hitta honom nån dag sittandes i sängen och boxa på nallarna :D


Gibson, nalltjuven som på denna bild ser så oskyldig ut sååå :)

Vecka24 har vi nu rasslat in i och det känns så himla overkligt, men Julian påminner mig nästan ständigt om att det faktiskt är sant då han sparkar och bökar ♥ Så underbart att det inte går att beskriva känslan och kärleken jag bär på med ord!

Allergier och eksem

Under mina tonår var jag väldigt utsatt med min nickelallergi, jag fick utslag av allt även jeansknappen. Fick sätta en tygbit på insidan av knappen för att inte få allt för mycket utslag, fick även utslag från klockan på armen och i mina öron kunde jag bara ha äkta silver eller guld. Det försvann med åren. Men sedan jag blev gravid har det kommit tillbaka och får nu även utslag från bh`n av bygeln.

Jag har även psoriases hade mer då jag var liten. Då hade jag på mina knän, armar och i öronen. Det blev oxå bättre med åren, har adock alltid fått dragits med eksemen i öronen och hörselgångarna.
Sen jag blev gravid har även psoriasen blossat upp mer igen, öronen är fruktansvärda samt att jag fått i hårbotten.
Jag hoppas och tror att även detta är en övergående fas och att de blir bättre då graviditeten är över.

När Mattias kommer hem från jobbet så ska vi åka in till stan för att kolla ut nån skön bh utan bygel, känns verkligen behövligt, inte alls skönt då de blossar upp igen och blir kliande svidande eksem.

Dagens löning är väldigt uppskattad, vilket jag antar att den för många just, Januari är alltid en trög månad då det alltid går lite mer pengar i December.
Ska även köpa hem semlor, har vart sugen på det länge nu och i eftermiddag så ska jag äntligen få mig en god semla till kaffet :)

Idag har jag inte gjort många knop faktiskt, har haft en riktig slappar dag. Längtar till imorgon som ett litet barn gör till julafton, har många gånger nu i min fantasi byggt upp vår vagn och tagit hem den och nu är det inte många timmar kvar. Vi ska äntligen få bli med barnvagn :D
På tal om det nu så kom jag på att jag missat att göra det jag hade på min todo-list, städa upp i den numera kallade barnvagns garderoben, vilket oxå är min walk in chloset (osäker på stavningen)
Just nu står det blåa ikea kassar på golvet, med sommar och vinterskor. Så jag ska nog ta tag i det på en gång så är det gjort :)

Kramen på er så länge!

På torsdag blir vi barnvagnsägare :)

Idag när jag kom till babyproffsen, fick jag jätteroliga nyheter, barnvagnen kommer på torsdag så när jag slutar för dagen då så har jag Julians vagn med mig hem. Jag skyndade mig att skicka ett sms till Mattias, att vi blir barnvagnsägare på torsdag till svar fick jag -Åååå vad roligt, med ett fett smile efter :-D Det ska bli så roligt att äntligen få hem den, vi har en större garderob/förråd i lägenheten där den kommer få sin plats och jag antar att vi båda kommer provdra den mååånga gånger hemma i lägenheten och drömma oss bort till den dagen vi får lägga våran älskade Julian i den.

När vi var upp till övik så fick Mattias ett bidrag till Julian från hans moster, och för den slanten kommer vi köpa hans sängmobil och bamse-babgymet. Dom har just nu en kampanj på sängmobilen vi ska köpa, vilket känns helt perfekt :)
Sen har vi oxå hittat ett fint och prisvärt skötbord som vi kommer köpa till nästa månad. Det är tur att man kan sprida utgifterna på olika månader. Skötbordet är vitt vilket passar oss perfekt.

Tänkte bjuda på lite bilder av det vi har nu till Julian, har lovat er de länge nu. Men det har som sagt varit lite tråkigheter där emellan som gjort att jag inte orkat. Vilket jag oxå vet att ni har full förståelse för.
Så här kommer nu en hel rad med lite bilder till er :)

Skötbordet som vi kommer inhandla senare


Sängmobilen


Julians kläder, vilket redan är en hel del :)






Hyllan som ska målas vit, som jag lite provisoriskt fyllt med lite böcker och annat smått och gott :)


Ett skåp som är fullt med andra bra att ha saker :)


Den omtalade Giraffe Sophie, en bitleksak.



Barbapappa handduk


Nappflaskor


Den bäddade sängen


Bamsegymet


Ja han har som sagt en del saker och mer blir det :) Vår älskade och bortskämda Julian♥
Vi har ju inte köpt alla dessa saker nu, utan vi har under vår barnlängtat hunnit samla på oss mycket av sakerna/kläderna.
Bilderna på sängmobilen och skötbordet är tagna från babyproffsens hemsida och gymet är bilden lånad från jollyroom.
Vi har även, skötbädd, badbalja, sparkskydd till sängen etc men orkar som sagt inte lägga upp bilder på allt. Men nu har ni ändå fått en rejäl titt på vad Julian har för nåt. Vår älskade bortskämda unge, jisses vad mamma och pappa längtar efter dig och det har vi gjort i många år, men nu kan vi äntligen börja räkna ner veckor tills du är här!
Imorgon går vi in i V.24, helt ofattbart♥

Visst är det så?

Jag känner så här :
- Det kan bara bli bättre nu efter allt som varit!
Ser med enorm glädje framemot sommaren 2012, som jag tror kommer att bli den bästa sommaren EVER på MÅNGA sätt och vis!
Jag, Mattias & lillfisen Julian..
- Tillsammans ska vi rocka världen ♥

Begravningen

Det var med tunga steg jag klev upp ur sängen på torsdagsmorgonen, jag hann bara sätta mig ner vid köksbordet med kaffet så började tårarna rinna, jag grät så jag skakade redan innan vi begett oss till begravningen. Jag lät det komma och till sist så lugnade jag mig så jag kunde göra mig klar och sätta på mig lite makeup, vilket egentligen är helt överskattat en så här dag.
När vi kom till kapellet och jag såg den fina vita kistan som min älskade lilla pappa låg, så började jag gråta igen. Allt blev så verkligt men samtidigt så overkligt att min kära pappa skulle ligga där i och snart sänkas ner under jord och göra mamma sällskap.

Det var en jättefin begravning, den finaste och svåraste jag vart på efter min mammas. Han fick ett så fint avslut av oss, de absolut minsta vi kunde ge honom efter allt han givit oss.
Det känns så tomt och jag saknar mina föräldrar så mycket, hade så gärna önskat att de båda kunde få vara kvar och dela glädjen med oss då lilla Julian kommer. Men ödet ville annorlunda och det finns inget att göra än att föröska acceptera det och gå vidare.





Medans vi satt på fikat efteråt, så hann dom sänka pappa under jord där han nu ligger tillsammans med mamma, vi gick dit efteråt och tände ett ljus.




På en byrå hemma i lägenheten står nu deras bröllopsfoto och brevid brinner ett ljus för dom båda!
Älskade mamma och pappa!



Ingen är som far
Ingen är som mor
Nu finns ingen av dom kvar.

På andra sidan stranden vid fridens ljusa hamn
Står mor och väntar stilla att far få ta i famn.

Tyst likt dagg faller
Ni sakta börjar gå
Nu är ni åter samman
Nu är NI åter TVÅ ♥

Imorgon tuffar vi mot Övik.

Ja imorgon bär det av för att att tuffa upp till Övik, på torsdag kl11 är det dags att ta det sista farvälet av pappa. Det kommer bli en tung men ändå en fin dag är jag säker på. Jag har fått sett bilder på pappa efter han avlidit och jag har aldrig sett någon så fridfull och fin. Man ser verkligen på honom att han har det bra nu där han är och det gör att det även känns lättare att släppa taget, hur svårt det än är. Jag saknar honom mycket och det känns verkligen konstigt att han inte finns hos oss mera.

Idag när jag klev upp så hade jag verkligen jätteont i vänster sida av magen en smärta som stäcker sig ända ner i buken. Jag trodde det skulle ge med sig bara man vaknat till och kommit igång lite, men det har det inte gjort. Det gör verkligen jätteont då jag reser mig upp och går, har svårt att sträcka ut mig ordentligt för smärtan gör att det tar emot. Då det inte gett med sig så ringde jag in till förlossning för att höra vad de kunde bero och om det fanns något att göra.
Hon tyckte det lät som foglossning eller att det är ligamenten, vilket kan orsaka väldigt mycket smärta. Hon sa att jag skulle ta det så lugnt jag kan och om det inte blir bättre får jag kontakta förlossning i övik då jag kommer upp. Det är säkert inget farligt, men då man aldrig vart med om detta och heller inte har något att jämföra med så blir man lätt orolig.
Jag hoppas verkligen att det känns bättre imorgon, känns inge trevligt att sitta på ett tåg flera timmar med denna värk, men heller inte så mycket att göra åt om det är så.

Jag slänger in en bild på magen oxå som vi tog igår V.21+4, Julian växer och magen likaså :)

Barnvagnen beställd!







Idag ringde de mig från babyproffsen och skulle nu lägga in beställning på vagnen, de hade väntat med beställningen för nu nu har de en kampanj där man får välja en Brio Shiny åkpåse till utan extra kostnad, åkpåsen kostar annars 995:- så det var väldigt tacksamt tycker vi. Jag ringde till Mattias för att kolla hur vi skulle göra med färgen och bestämde oss för att ta den bruna färgen på både sitt och liggdel, hade ju annars tänkt att köpa liggdelen i färgen olivenight. Men i sista sekund ändrade vi oss.
Det enda som skiljer på bilderna och hur vår vagn kommer att se ut är handtaget, på bilderna är det teleskophandtag och vi har valt att ha knäledshandtag.
Så om ett par veckor är den här och vi längtar faktiskt galet mycket efter att få hem den :)

Barnmorskan

Allt gick bara fint hos bm idag, blodtrycket var jättebra, samt alla mina värden. Jag fick MVG på allt:)
Jag har ökat bra i vikt sedan inskrivningen på inskrivningen stod vikten på ynka 48kg men idag har jag en vikt på 55.3kg. Vilket gläder mig jättemycket. Jag minns vilken ångest jag hade över mina låga vikt i början som bara sjönk mer och mer. Men nu går det åt rätt håll!
Jag fick oxå det efterlängtade moderskapsintyget med mig hem. Som nu ska skickas in till försäkringskassan.
Vi lyssnade även på hjärtat som slog på jättefint 140/150 slag i minuten. Sen visade hon även hur livmodern vuxit, den sträcker sig nu ca: 1.5cm ovanför naveln. SF-måttet skulle hon mäta vid nästa besök som blir i V.25. Jag mätte det själv hemma igår och mätte till 28cm om jag mätatade rätt, men det tror jag att jag gjorde.
Vi pratade oxå lite allmänt om allt möjligt och hon svarade på våra frågor. Hon skrev även ut mina journalhandlingar som hon ville att vi skulle ta med oss då vi reser till övik. Skulle nåt hända så skulle vi kontakta/åka till förlossningen och ha med oss journalen. Vet inte om man kanske alltid får med sig sin journal. För från och med nästa vecka så räknas vår lille kille som ett barn enligt lag (för oss har han vart ett barn sedan vi fick tillbaka honom i september) vilket innebär att händer det något nu att förlossning sätts igång så försöker den stoppas i den mån det går. Jag hade ingen tanke på det själv just då, utan det var hon som sa det. Det känns extra tryggt.  
Det var verkligen ett jättemysigt besök och vi är båda så nöjda med vår barnmorska.

Vi har bestämt oss för vad vår lille kille ska heta nu, och hans namn är Julian. Vi kan inte släppa det namnet och tycker det är så fint och det känns så rätt i hjärtat för oss båda.
- Lilla Julian Karlsson vi längtar så efter dig!!


Nu ska jag ta mig en varm och skön dusch, och sen bara mysa ner i soffan. det har varit en rätt jobbig dag, mötet på psyk idag blev lite ledsamt och jobbigt. Men väldigt behövligt. Blir alltid jättetrött och slut efter att jag laddat ur mig där. Men det är ändå skönt efteråt. Imorgon kommer jag vara piggare igen.

Tröttmössan!

Om en vecka vid den här tiden sitter vi uppe i övik, för var dag som går nu så känns det på mer och mer vad som ska göras, vad man har framför sig. Jag hoppas vardagen kommer kännas lättare när vi kommer hem igen. Då det fruktansvärda som nu ligger över mig, är förbi. Det kommer vara så tungt att ta det sista farvälet av pappa, men det känns oxå som att efter den dagen kan det bara bli bättre. Jag känner en så inre stress inför begravningen. Jag tror jag har sovit 2 hela nätter sedan pappa dog, många nätter har jag suttit vaken nästan hela natten. Jag känner mig riktigt trött och sliten, är alldeles blek i hyn och ansiktet är fullt med finnar. Sedan jag blev gravid så har den ena finnen uybytt den andra, jag känner mig inte alls nöjd med hur jag ser ut. Ser riktigt härjad och sliten ut. Skulle vilja ha det som många andra gravida har, att hyn blir mjuk och fin och det bara strålar om en. Jag tycker jag ser värre någonsin :/


Imorgon är dags för ett besök till min läkare på psyk och det känns verkligen behövligt efter allt som varit.
Efter det har vi ett besök inbokat hos barnmorskan. Ska bli spännande. Magen ska mätas och har vi tur kanske hon oxå lyssnar på hjärtat. Jag hoppas jag stolt får gå därifrån med mitt moderskapsintyg i jag handen, har faktiskt ingen aning om när man brukar  få det, men det känns som en stor milstolpe passeras då man fått det :) 

Den 2:a februari så har vi en tid igen på  spec.mödravården, vi ska då få träffa en aurorabarnmorska, för att besluta hur Litens födelse kommer att bli.
Sedan har vi tillväxtultraljudet vecka.32 de görs oxå på spec.mödra. Tid och datum får vi nog hemskickat då vi börjar närma oss, än är det ju en hel evighet kvar till dess :)

Tycker att magen har vuxit på sig rätt bra nu bara de senaste dagarna, bild kommer i slutet på veckan. Det är en enkel och snabb grej att fixa, men har man ingen ork eller energi så blir även en sån liten sak en svår uppgift :/

Det var några rader från mig, nu ska jag krypa ner under filten och invänta att Svergies mästerkock.

Kramen till er!

Dygnsrytmen

Ja, den är en aning rubbad, bebis och jag har inte samma sov tider, han tycker det är jätteroligt med gymnastik halva natten :) Det är ju självklart galet mysigt, men det är svårt vill säga näst intill omöjligt att sova då han numera rör sig så att man både ser och känner det på utsidan.
Ikväll hälsade han på Mattias igen, med en massa små buffar.
Vi längtar så mycket efter honom nu, jag hoppas att tiden efter pappas begravning går fort. För sedan han somnade in så tycker jag att den har stått helt stilla.

Så medans jag ändå är vaken så har jag roat mig med att knäppa lite kort på lite av lill killens saker, jag tänkte göra ett inlägg eventuellt imorgon om vad han har.
Barnvagnen kommer eventuellt på torsdag nästa vecka, jag längtar tills den står här hemma.

De vi nu har kvar att handla till honom är:

Bamse babygymet (ligger undanlagt på babyproffsen för att inhandlas)
Ergobabysele + spädbarns inlägget till den ( Den har oxå kommit till butiken och ligger undanlagd)
Naturvaggan
Sängmobil
Babyskyddet
Bröstpump (kanske, den skaffar vi då lillen kommit)

Så än har vi lite kvar, det är ju ett par tusenlappar som ska ut förutom vagnen och vi kommer dela upp det på var månad som är kvar tills han kommer. Man får ta en grej en månad och en ny nästa..
Vi har så mycket att se framemot nu och trots den svåra sorgen så ser jag mycket ljust på framtiden. Vi ska få bli en alldles egen familj, nåt vi drömt om i flera år. Äntligen!





De absolut sista samtalet

Det sista riktiga samtalet jag hade med pappa var på julafton. Det värsta är att jag kanppt minns vad vi pratade om. Men det sista orden jag sa till min syster innan jag fick beskedet minns jag hur väl som helst. Jag pratade med min syster Kicki på tisdag förmiddag och frågade henne om hon hört nåt från pappa sedan julafton, hon svarade att hon inte hade det och jag sa efter att jag hade en känsla av att han inte var nå pigg. Jag hinner bara avsluta den meniingen så ringer det på andra linjen det var då min andra syster Åsa. Jag sa till Kicki att jag skulle ta det och ringa upp henne igen.

På andra sidan linjen, möttes jag av en gråtande Åsa som berättade att hon precis kommit till pappa, att läkaren från servicehuset han bodde på hade ringt henne och bett henne åka dit för han var inge pigg och vägrade att låtas åka in på sjukhuset. Det hände ofta att han inte var pigg och inte ville åka in, men tillsist kunde man alltid övertala honom eller så repade han på sig. Åsa åkte dit, och när hon kommer in i hans lägenhet så ligger han helt borta på soffan, med en sköterska vid hans sida som höll honom i handen. Åsa jobbar själv inom vården sedan många år tillbaka och såg direkt vart det var på väg. Pappa var verkligen på väg att lämna oss nu, han hade bestämt sig. Att nu var det dags.

Pappa var redan då Åsa kom i ett sånt skick att läkarna ansåg att att dom inte skulle lämna honom. Kort efter fick hon sällskap av Kicki och en min syster Maria.
Jag sa direkt då Åsa ringde att jag valde att inte börja stressa hem, jag vill inte minnas det av honom. Jag vill minnas allt innan. Jag tog ett beslut som jag heller inte ångrar men som ändå var ett svårt beslut att ta. När mamma gick bort så stressade jag hem åkandes i en bil 50mil vaken ett dygn och det var så psykiskt jobbigt. jag var gravid då oxå vi hade plusat efter vår första IVF. Jag fick missfall en vecka efter och det tog mig så hårt. Så jag kände att för mig och mitt barns bästa så stannar jag hemma den här gången.

Jag satt uppe nästan hela natten på onsdag, mina tankar var hos min pappa och mina systrar som var kvar och vakade för honom. Han pratade inte han bara låg och sov. Han svarade på tilltal men det var bara ja och nej han orkade förmedla.
Jag satt med så splittrade känslor och ville bara vara hos honom. Ville bara att han skulle få höra min röst igen. Och veta att jag och bebis trots allt hade det bra. Han var mycket orolig för mig och jag kände att han behövde höra min röst för att kunna släppa taget.
Så på onsdag förmiddag när jag pratade med Kicki så bad jag henne att slå på högtalar telefonen och sätta den mot pappa så han hörde. 
Jag sa -Hej pappa det är Denise.
Han svarar med ett klent och rosligt _Heeej, han var alldles för slut för att prata.
Jag fortsatte att prata och sa att jag tänker på honom och att jag och bebis hade det bra trotts allt. Han försöker säga nåt mer hör jag men han orkar inte och istället hör jag mina systrar säga att det rinner en tår ner för hans kind. Jag säger oxå till honom att jag inte kommer hem, (för att han inte ska ligga och vänta). Jag sa oxå att jag älskade honom. Jag sa oxå att jag hoppades han skulle krya på sig. Sen vet jag inte mer vad jag sa riktigt. Det är nog det jobbigaste men även det värdefullaste samtalet jag haft i mitt liv. Det smärtar att skriva om det och tårarna rinner nu ner för mina kinder.
Senare på kvällen så somnade pappa in med mina systrar vakandes vid hans sida.

Jag har sedan den dagen velat ringa honom igen, tanken slår mig flera gånger om dagen. Hur gärna jag skulle vilja prata med pappa igen och höra hans röst. Jag saknar honom så mycket och det gör så ont i mig att han verkligen är borta.
Jag är livrädd för begravningen, det kommer att göra så ont i hjärtat att sitta framför hans kista.
Precis som jag för snart två år sedan satt framför min mammas kista. Det är så orättvist så det finns inga ord!!!



Idag var dödsannons var i tidningen idag, känns helt sjukt att läsa den!!

Namnlistan

Ja den har vi äntligen lyckats banta ner nu och kvar har vi två namn som det nu står mellan.
Liten kommer att heta Nils Junior i andranamn och hans tilltalsnamn kommer att bli Elliot eller Julian. Just nu lutar det mest åt Julian. Skönt att ha sorterat bort en del och att det nu står mellan våra två favorit namn. Nils kommer han att få från sin gammelfarfar som somnade in bara ett par timmar efter att liten placerats i min livmoder. och efter Nils sätter vi Junior, då vi båda känner att han verkligen är en Nils Junior ♥

Jag har haft ett par dagar nu då jag mått väldigt illa, och jag vet inte om det beror på graviditeten eller om det har att göra med all inre stress från pappas död. Vilket fall som helst så är det inge trevligt, är det nåt jag tröttnat på så är det att må illa, den symtomem vill jag helst inte ha tillbaka. Men jag vet mycket väl att man kan bli illamående igen från mitten av graviditeten och framåt.

Imorgon bokar vi tågbiljetterna upp till övik. Det kommer bli en lugn resa upp och jag kommer inte att stressa runt för att träffa upp en massa folk. Utan jag kommer att behöva ta allt i min takt och ork. Jag gruvar mig för begravningen, det kommer bli så tungt och jobbigt. Min familj får träffa mig på begravningen (vi är en stor familj) så på så vis hinner jag träffa familjen, vilket känns som prio ett. Sen kommer jag bara ta det lugnt hemma hos Mattias bror som vi ska bo hos. Ska bli skönt att få träffa dom igen oxå. Jag kommer vara nog uppstressad av allt kring pappas död, så jag kommer lägga allt fokus till att försöka ta mig igenom den dagen.

Starka blandade känslor

Allt känns för stunden så himla jobbigt och överväldigande. när ska alla olyckligheter ta slut!? Sedan 2010 har vi haft åtta dödsfall samt att vi oxå under tiden rest oss upp igen efter tre missfall.  Sedan september så har tre stycken lämnat oss, det kan vara fyra för jag tror att pappas kusin dog i september eller om det var augusti. Men de sista tre var först Mattias farfar, som somnade in efter en förlorad kamp mot cancer. Han somnade in bara ett par timmar efter vi var till kliniken och fick tillbaka den lilla kille som jag nu bär på. Den andra var min systers man som oxå somnade in i en förlorad kamp av sjukdomar, och bara ett par veckor efter så somnar pappa in.
Stundvis griper den otroliga sorg över att förlorat pappa tag i mig och allt känns outhärdligt och jag vill bara självdö för en liten stund. Att förlora båda sina föräldrar med så kort mellanrum är svårt att ta in, jag kan känna sån ilska över att de inte fick vara friska och stanna kvar hos oss, att ingen av dom hann få träffa mina barn. Usch, det skär som en kniv i hjärtat på mig.
Den 19 Januari hålls begravningen för min pappa och jag är livrädd för att möta den dagen. 

Trots den djupa sorg jag bär på, så bär jag även på en enorm lycka och tacksamhet över vara gravid. Att vi väntar ett barn nu och inte missfall. För varje dag som går så gör han sig till känna mer och mer och han blir starkare då han sparkar och bökar, antagligen för att han oxå växer och blir större. Han kan hålla på länge som längst över en timma har han bökat runt konstant.
Mattias fick ikväll känna på hårdare sparkar. Att få se lyckan i hans ögon då han får känna sin lille kille sparka och säga hej till honom är oslagbar. Min älskade man som jag älskar så djupt, han kommer bli en underbar pappa. Vi ska få bli en familj. Så trots den usla starten på detta år så ser jag ändå hur det ljusnar inom kort.

Ja det är som sagt blandade starka känslor jag sitter med, och just nu bara kryper det i kroppen på mig. Jag har en huvudvärk som inte vill ge med sig och än fast jag är trött så snurrar hjärnkontoret på... Usch... vet inte vad jag ville med detta svammel egentligen. Behövde bara få pysa ur mig lite...

Älskade mor och far ♥

Ingen är som far
Ingen är som mor
Nu finns ingen av dom kvar.

På andra sidan stranden vid fridens ljusa hamn
Står mor och väntar stilla att far få ta i famn.

Tyst likt dagg faller
Ni sakta börjar gå
Nu är ni åter samman
Nu är NI åter TVÅ ♥