Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Allt känns för stunden så himla jobbigt och överväldigande. när ska alla olyckligheter ta slut!? Sedan 2010 har vi haft åtta dödsfall samt att vi oxå under tiden rest oss upp igen efter tre missfall.  Sedan september så har tre stycken lämnat oss, det kan vara fyra för jag tror att pappas kusin dog i september eller om det var augusti. Men de sista tre var först Mattias farfar, som somnade in efter en förlorad kamp mot cancer. Han somnade in bara ett par timmar efter vi var till kliniken och fick tillbaka den lilla kille som jag nu bär på. Den andra var min systers man som oxå somnade in i en förlorad kamp av sjukdomar, och bara ett par veckor efter så somnar pappa in.
Stundvis griper den otroliga sorg över att förlorat pappa tag i mig och allt känns outhärdligt och jag vill bara självdö för en liten stund. Att förlora båda sina föräldrar med så kort mellanrum är svårt att ta in, jag kan känna sån ilska över att de inte fick vara friska och stanna kvar hos oss, att ingen av dom hann få träffa mina barn. Usch, det skär som en kniv i hjärtat på mig.
Den 19 Januari hålls begravningen för min pappa och jag är livrädd för att möta den dagen. 

Trots den djupa sorg jag bär på, så bär jag även på en enorm lycka och tacksamhet över vara gravid. Att vi väntar ett barn nu och inte missfall. För varje dag som går så gör han sig till känna mer och mer och han blir starkare då han sparkar och bökar, antagligen för att han oxå växer och blir större. Han kan hålla på länge som längst över en timma har han bökat runt konstant.
Mattias fick ikväll känna på hårdare sparkar. Att få se lyckan i hans ögon då han får känna sin lille kille sparka och säga hej till honom är oslagbar. Min älskade man som jag älskar så djupt, han kommer bli en underbar pappa. Vi ska få bli en familj. Så trots den usla starten på detta år så ser jag ändå hur det ljusnar inom kort.

Ja det är som sagt blandade starka känslor jag sitter med, och just nu bara kryper det i kroppen på mig. Jag har en huvudvärk som inte vill ge med sig och än fast jag är trött så snurrar hjärnkontoret på... Usch... vet inte vad jag ville med detta svammel egentligen. Behövde bara få pysa ur mig lite...