Ett speciellt datum

 
Den 5 september för ett år sedan, klev Jag och Mattias för sjätte gången ut från vår IVF-kliniken med ett befruktat embryo placerat i min livmoder.
Till skillnad mot de 5 tidigare försöken, som ledde oss till bakslag och 3 missfall så fick vi den här gången en underbar son 9månader senare.
Gissa om vi är glada för att vi inte gav upp utan levde på det knappa lilla hoppet om att vi en dag skulle få känna på lyckan att få bli en egen familj ♥
 
Julian skrattar så han kiknar nu då man busar med honom och han älskar att få flyga flygplan och spana på allt i olika höjder, han är en nyfiken liten kille. Han greppar och tar saker och allt åker in i munnen. Händerna är det goaste som finns förutom maten då förstås :)
 
När han lagt sig för kvällen så längar jag tills det blir morgon igen för att få träffa honom, pussa och leka med honom
 
Julian vi älskar dig så otroligt mycket och vi är Faluns IVF-klinik evigt tacksamma för att de gjorde detta möjligt för oss ♥
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer :

#1: Janina

Jag får alltid såna rysningar när jag tänker på alla som kämpar på och lyckas! Man blir glad i hela själen! Ta hand om er och njut till fullo av varje dag, även om den är jobbig. Själv tycker jag att det är svårt att hinna med! Tänk att våra gobitar snart är månader?!

skriven
#2: Denise

Tack Janina, så här i efterhand så är det värt allt jobbigt. Men då man var mitt i det, så ville man ibland bara ge upp och lägga sig raklång ibland. De gjorde så ont i kropp och själ att se vad alla andra hade och vi inte kunde få.

Håller med dig om att det är jobbigt oxå, än om Julian faktiskt nästan alltid är nöjd och glad. Så blir man trött ibland av att hela tiden underhålla dom små :) Samt att jag är jättedålig på att vila då han gör det, då är det ju så mycket annat som ska hinnas med :)

skriven

Kommentera inlägget här :