Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Är lite dålig på att skriva just nu... förlåt!
 Men just nu så går min största energi till att fixa jobb & vardag. Jag känner att de är välbehövligt med en mjuk start på 2 timmar per dag.
De må låta klent men jag är helt färdig efter mina två timmar där & ska jag då även städa & plocka när jag kommer hem, så ligger jag med sån värk i min ryggen på kvällen, varje gång man behöver kliva upp & sätta sig är en plåga, de gör så ont!
Men de är fruktansvärt roligt på jobbet, så de gör de hela klart värt de. Jag trivs hur bra som helst.
Härligt att få komma hemifrån ett par timmar & få träffa en massa andra människor!

Idag hände de en rätt rolig grej faktiskt, Jag skulle bygga ihop en barn vagn & sätter mig på huk & hör då riiiiiitch.. då spricker mina byxor i rumpan med en rejäl reva, haha vi fick oss ett härligt skratt. Tur att jag idag hade en längre tröja på mig som kunde dölja hela olyckan! Men imorgon måste jag inskaffa mig ett par nya, har gått upp i vikt de sensate månaderna sedan vi började med IVF & alla hormoner så jag kommer inte i mina byxor längre, ja & dom jag kommer i sitter som korv skinn.

Ja & angående IVF:en så går de segt nu, får se om vi får nån frysis innan vinetrn. Om inte så blir de en helt ny behnadlning snart att se fram emot... på gott & ont. Då blir de till att kavla upp ärmarna & göra sig redo för en ny match med blod, svett & tårar!

Har fått svar nu på alla mina provsvar angående mina tarm problem. Och alla prover jag lämnat ser jätte bra ut, jag lider förmodligen av IBS (irreterade tarmar) även kallat stress mage.
Alla symptomer stämmer in, inget som går att medicinera. Man ska minska på stress, lite svårt när man har inre stress & ångest varje dag, mycket tankar som snurrar.

Men på måndag ska jag träffa min psykolog för första gången, vilket känns fruktansvärt behövligt.
De har vart ett fruktansvärt år med mycket sorg & alldels för många förluster av nära & kära. Samt 2 obearbetade missfall....och rädslan som finns över att behöva vara med om ett till, har bara lagt locket på i den mån jag kunnat, men de är så fullt nu att de börjar välla över, vilket resulterar i svår ångest & mycket jobbiga tankar som jag inte kan slå undan.
De i sin tur gör ju att jag inte fungerar riktigt som männsiska de är många kvällar som vi sitter framför tv:n, men de ser bara ut som jag tittar.. jag stirrar in i tv rutan men är i mina tankar nån helt annnstanns. När jag får så grava koncentrations svårigheter så försvinner jag bort i mig själv ett tag. Helt oförmögen att kunna fokusera på nånting annat. De är jätte jobbigt & jag sitter ständigt & fajtar med mitt inre jag. Sorterar min hjärn spöken. Så de ska bli otroligt skönt att få komma till min psykolog nu för att få lite hjälp med hur jag känner & mår. Samt kanske oxå få lite verktyg som kan hjälpa mig de stunder de är som värst.

Igår kväll tog vi ner våra advent saker ifrån vinden, fick om den stora stjärnan som hänger i vårt balkong fönster, och två svarta jul stjärnor som vi har på fot. Får se om jag orkar fortsätta med resten ikväll eller om de får vänta tills i helgen.



Den här bilden är från förra året, men den ser lika dan ut i år :)
De är så mysigt med advent!

Nä nu ska jag ta mig lite kaffe, innan de är dags at ta tag i disken, som står där på bänken & skriker var gång jag går förbi den :)

Kram På Er!

Sitter & iväntar att klockan ska bli åtta och Filip & Fredrik ska inta tv rutan!

Idag var vi ner till Lina & Henke, där blev de prat om jul & de bästa av allt efter vi vart hos Mats & ätit så fortsätter vi kvällen hemma hos Henke & Lina, blir bara en lugn kväll, precis som vi vill ha det. Bokade även in nyår med dom, god mat, raketer & trevligt sällskap kan inte bli ett så mycket bättre avslut på de gågna året!

Och jag lever än på hoppet om att få ringa in de nya året med en bebbe i magen, chansen är oxå stor att vi får göra det! Snart börjar åter igen jakten på vår lille frysis på kliniken, jag har fått höra att våra 2 senaste bakslag vart maximal otur & man brukar ju även säga tredje gången gilt :)
Hoppet har åter tänts, bara resten kvar.. de som vi inte kan styra så nu är de bara att åter igen hänga med i de snabba vändningarna & hoppas på de bästa!

Nä tiden går... nu är de dax för att hänga med Filip & Fredrik!

Kram på er!

Det är ett datum jag aldrig kommer glömma, tänkte åter berätta de för vad jag minns & så som jag minns det.
De kommer att bli ett långt inlägg så jag hoppas ni orkar med :)


Jag var 15år de var sommar lov och jag skulle precis börja gymnasiet, jag och tjej kompis som jag umgicks med i mina ungdomsdar hade bestämt oss för att hyra film ett par timmar innan klockslaget 03:20 med en väldigt god vän till min familj, han var som en storebror till mig under min uppväxt. När vi väl kommer in till stan så stöter min vän på sin pojkvän som var lika gammal som oss, han var inne i stan och festade, vi blev ju förstås mer sugna på att vara med dom än att kolla på film. Så vi stannade kvar i stan, trots att vi egentligen inte fick & att min vän till familjen tyckte att vi skulle följa med. Men jag var/är mycket envis så vi blev förstås kvar i stan. Från den stunden har jag kraftiga minnesluckor.

Men till slut är vi alla fall många timmar senare på väg hem till min väns pojkvän, jag minns inget av vad vi gjorde i stan från de vi bestämmer oss för att stanna där 22:00 till 03, varken jag eller min vän hade druckit så minnesluckorna kommer inte därifrån. Men tiden från strax innan vi satte oss i bilen minns jag som igår...
De jag minns är hur vi går runt för att leta reda på min väns pojkväns storebror som visst oxå skulle köra oss hem, men när vi stöter på honom är han så berusad att han inte ens kan gå ordentligt. Så vi vägrar låta honom köra, än om han visst gärna hade gjort de. Vi träffar då på en vän till storebrorsan och dom kommer överens om att han skulle köra oss hem. Vi frågade om han drucikt & han svarade nej, vi valde att tro honom då han vart vår kamrat stödjare under 7-9 och vart dem som rint hem till våra föräldrar om vi vart fulla på stan.

Så vi kommer tillslut fram till bilen, först kör han bara ca 350m till ett matställe där vi åt & träffade på en till som ville ha skjuts med oss, han skulle oxå till bjästa ca 2mil utanför centrala stan E4:an söder ut. Så vi packar in oss i bilen igen, fyra i bak sätet & två st fram. 
Samtidigt som vi kör ut från mat stället så kör en röd liten sportigare bil ut före oss på utfarten mot E4:an, han som kör vår bil säger då att den där bilen ska jag ha kört om innan vi är framme i bjästa, då åker vi i en audi 100cc. Lite längre fram på resan så gör han som han sagt han tok brassar om bilen, plattan var nog maxad i botten och hastigheten har uppskattas till 170km/h. Efter vi kört om bilen och han ska räta upp bilen i sin fil igen så gör han inte utan kör bara rakt av vägen, jag minns hur jag skriker hans namn när jag ser vart vi är på väg, men de är då på tok försent för att ratta upp bilen. De jag minns från nu är att bara blir knäpp tyst hur vi alla studsar runt som bollar i bilen man försöker ta emot sig överallt men de är svårt & allt går mycket fort. sen svartnar bara allt & mitt nästa minne är att jag vaknar upp totalt fastklämd i bilen, bilen ligger på taket och under bilen sitter jag fast klämd med mitt huvud!!
Jag ligger med huvudet på backen men resterande kroppen ligger inne i bilen upptryckt vid ratten & instrument brädan. När jag vaknar uppe är de fyra bak ibilen på väg ut i panik, jag ropar på hjälp men ingen kunde hjälpa mig, kort därefter kommer de en kille ner till mig i bilen, han som körde bilen vi körde om. Räddningstjänsten var på väg & jag började tänka på hur allvarligt klämd jag faktiskt var under & i  bilen, jag hade även lyckats få två fingrar fast klämda som låg mot huvudet sedan bilen pang på.... mitt över huvudet & fingarna. Men att fingrarna oxå var klämda mellan huvudet & bil är en av de små detaljer som räddat mitt liv, samt att just där jag landat med huvudet så var de en liten grop i marken, vilket oxå räddade mitt liv, om marken vart plan där jag låg så skulle mitt huvud mosats totalt när bilen landade på det.
När räddnings tjänsten tog över så fick dom börja med att ringa en bergnings bil som var tvungen att säkra bilen åt dom från vägen, för om bilen skulle glida s¨lite som ett par millimeter så skulle de vara fara för mitt liv. De tog dom ganska precis en timma att få lös mig ur bilen. När bilen var säkrad så använde de sig av luftkuddar som de pumpade upp bilen med så de sen försiktigt kunde dra mig ut.
04:30 rullar de in med mig på akuten, där ett helt team står redo för att ta emot mig. Jag var så chockad & rädd och den smärta jag kände i hela min kropp är obeskrivlig.

04:30 fick även mina föräldrar bland de värsta samtalet en förälder kan få, mamma svarade när läkaren ringde & sa - Er dotter har precis kommit in till oss på akuten, hon har vart med om en fruktansvärd trafik olycka & att jag har haft ängla vakt. Dom satte sig i bilen & hämtade även upp min kompis föräldrar på vägen. När de kommer in på akuten & jag ser dom så släpper hela chocken jag gråter så jag skakar nästan hoppar på britsen där jag ligger.

Dom klippte av mig kläderna & dammsög mig ren från glas splitter, flera månader efter olyckan kröp de glas splitter ut ur skinnet på mig. Men när de skulle damsuga mitt svullna och ömma huvud minns jag hur jag skrek rakt ut av smärta. Mitt huvud var så ihoptryckt under bilen, så när de hissade bilen så kände jag hur de spände ut sig igen... Jag var så svullen att när man tittade på mig framifrån så såg mitt huvud ut som en fotboll.
De högra ögonbrynet var spräckt & behövde sys med ett par stygn, hela kroppen röntgades man hittade då en spricka i min femte ländkota, efter att inre blödningar var kollade samt röntgen av huvud & kropp, så var de dags för op på mina fingrar- De var höger pek & långfinger som behövde en rejäl makeover då de alldeles mosade. Dom fick otroligt nog ihop de till 2 fina fingrar igen, ärren ser man knappt heller. Helt otroligt vad läkare & kirurger kan göra med helt sönder skurna kropps delar. Har dock nedsatt känsel & ett otäckt nerv fel i pekfingret. Samt att de var en liten bit av finger toppen som dom inte kunde rädda & sy tillbaka. Men de gjorde dom oxå jätte snyggt

Efter olyckan hade jag 3 års rehabelitering av nacke, rygg & fingrar. Gick till sjukgymnast 2 gånger i veckan de första året sen minst en gång i veckan under resterande år, hade/har väldigt ont vilket resulterade i att jag kom efter mycket i skolan. Och är ej godkänd på gymnasie nivå idag.
Jag har överlevt en olycka som inte räddningstjänsten kunde förstå att vi alla överlevt. Av sex personer så behövde bara jag + två till stanna kvar ett par dar på sjukhus. Bilen var så totalt kvaddad, de som var vår räddning var att ingen av oss hade bil bälte på, de är räddningstjänstens egna ord de sa - Vi brukar INTE uppmana folk att köra/åka utan bälte, men i ert fall var det de som räddade era liv. För bilen var så ihoptryckt av alla volter den gjort, så om vi skulle ha haft bälte & oxå suttit fast så hade de varit mer skador på oss, förmodligen oxå döds offer.

Han som körde var ju inte nykter heller som han sa till oss, han hade 1,79 i promille & fick en månads fängelse för de han gjorde.
Hoppas jag kunnat skriva ner detta så de går att läsa.
Redan vid 15års ålder förändrades mitt liv totalt & jag fick lära mig leva med fruktansvärda krämpor i kropp &själ.
Men jag är å andra sidan glad Över att jag lever & trots den allvarliga smällen ändå kan gå & röra mig. Hade ju kunnat vara en dreglande grönsak oxå.
Många säger till mig att sån här tur har man bara en gång i livet... Men jag har lurat döden fler gånger än så.

Ett par år efter de så höll jag även på att drunkna efter att ha blivit drogad under ett krog besök, men de är en annan historia... som kanske kommer i ett annat inlägg.
TACK ni som orkat läsa, fråga om de är nåt ni undrar över så svarar jag mer än gärna!

Kram på er!

Darling stökar med maten så jag passar på att skriva några rader medans, de fläskfile m.klyft potatis & bea... mums mums!
 Idag har vi inte gjort nåt särskilt, tagit oss en promenad. På förmidagen kollade vi på senaste Beck filmen Levande begravd. Den var helt okej, inte lika spännande som de brukar vara tycker jag.

Dagarna på jobbet flyter på, känner nu att 2 timmar per dag är en alldeles lagom start. Är helt slut framåt eftermiddagen. Så en mjukstart så här är precis vad jag behöver. Tänker verkligen inte bränna ut mig en gång till. Nu får de vara nog, jag stänger de kapittlet för gott. Been there done that liksom :)

Måndag är de dax för mig att röntga ryggen, så får man se om dom kan komma fram till vad mina fruktansvärda smärtor kommer ifrån, förmodligen bara sviter från min allvarliga trafik olycka sommaren -95. Men hur de än är så vill man ju veta, de är ju bara att acceptera & gå vidare om de är så.
Har påbörjat att skriva ett inlägg om just den svåra olycka som jag var med om då jaga var 15 år, men de är svårt att sätta ord på allt, då jag även har en del minnesluckor.
Men så snart jag fått ner de så de går att läsa & förstå så ska jag publicera det.
De är inte först nu på äldre dar som jag riktigt förstår vad jag egentligen vart med om & att jag egentligen inte ska sitta här idag.

Nu är maten klar & jag ska sätta mig & äta.

Kram på er

Här ligger min älskade & saknade mamma!

De har varit lite tyst från mig, har hur mycket som helst att berätta men har drabbats av nån sårts skrivkramp, har börjat på flera inlägg tidigare, men ångrat mig för att publicera!

Onsdagen förra veckan fick jag äntligen komma ut i arbetslivet igen & jag trivs hur bra som helst.
De är en sån underbar stämning mellan personalen. De är så skojsigt att få gå runt & bland alla baby artiklar & drömma om allt vi ska köpa när/om vårt barn kommer!
En sak är då säker, de kommer bli en bortskämd liten kid, jag är ju helt såld på den norska STOKKE serien, självklart är den serien bland de dyraste de har i butiken oxå, men så fina saker!

I lördags var vi till graven & tände ljus på Mattias brors minneslund, efter de gick vi till den allmänna minneslunden för att tända ett särsklilt ljus för min mamma samt ett ljus till för våra ängla vänner.
De var tungt att sitta vid minnes lunden & tända ljuset för mamma, När jag tänt ljuset så tog Mattias de för att sätta de på marken & samtidigt så säger han : Nu brinner de för dig i Falun oxå Marie-Anne... då kunde jag inte stoppa tårarna som hejdlöst började rinna ner för mina kinder, tänker på henne ofta & oftast var gång fylls mina ögon med tårar, precis som nu då jag skriver....
 Jag saknar min Mamma <3
De var så fint att gå runt på kyrkogården & se alla ljusen som brann för våra änglar som saknas på jorden!

I söndags så åkte jag med Lina & hennes dotter flisan 3år in till stan, hon skulle handla hem maskerad kläder till de små liven som skulle vara utklädda en dag på dagis, efter de så tog vi en promenad från stan till kålgårn där flisan fick leka av sig & vi värmde oss med en kanna kaffe som Lina bryggt med sig, en riktig mys söndag.
Är jätteglad för att jag träffad henne, så himla lättsam & rolig liten norrläning... hehe precis som jag :D

Idag är den efterlängtade tisdagen oxå med deperata husfruarna på tv!

Sist men inte minst.... Mattias bror fick den 2 november ett tillskott till familjen, de blev en pojke.
Vi ska snart åka upp vet inte exakt, men vi bilar upp med Mats & Anna-Karin. Förhoppningsvis nu i slutet av månaden.

De var en update från mig, hoppas skriv krampen släppt nu :D

Kramar till er <3

Var idag på avstämmnings möte med arbetsförmedlinegn & försäkrings kassan.
Där bestämde vi att jag nu får börja arbeta när jag vill & min arbetsgivare vill.
Vilket blir på onsdag!!!!
Jiiiiipppiii!

På onsdag gör jag mitt första arbetspass på babyproffsen och med de så går en dröm i uppfyllelse för mig, att få jobba i buitk & helst med baby/barn artiklar!
Nån har visst ändå hört mina böner, känner en sån lättnad & glädje, att äntligen få komma ut i abretslivet igen!
De här kommer bli hur bra som helst, funkar allt bra, har jag möjlighet att få vara där ett år till att börja med. Är där två timmar om dagen fram till januari, då först får jag utöka arbetstiden ifall de är aktuellt.

Mattias är i sthlm på kurs, kommer hem imorgon. De är väldigt tomt här hemma & särskilt när man fått så glada nyheter man vill dela med sig av.
Men han var verkligen glad för min skull när jag pratade emd honom tidigare, så många som är glad för min skull, jätte roligt faktiskt att ha så många runt sig som bryr sig <3

Imorgon är även en stor dag i vår familj, särskilt på Mattias sida. Då hans bror & fru imorgon ska få sin lilla bebis plutt med planerat kjejars snitt. Så himla spännande, är alldles pirrig av förväntan på vad de blir för nåt!

De var en liten update från mig!
skrev ett jättelångt inlägg igår kväll oxå & när jag skulle ladda upp de så krashade datorn och de blev inte sparat i utkast... surt var de! Grinig blev jag!

Kram på er!