Har legat rejält på latsidan och inte ens uppdaterat den nya veckan vi gått in i, jag tycker tiden går fort nu. Men jag har en känsla av att den kommer sega sig fram från och med januari. Jag är ganska tvär säker på det faktiskt, det är en tid som jag i vanliga fall tycker är sjukt seg och trölig, och nu då man räknar ner veckor/dagar för att få träffa träffa vår underbara lilleman så tror jag tyvärr inte att det kommer att gå nå fortare, snarare tvärtom. Men den som väntar på nåt gott... som man säger :)
Tusen Tack, vill jag oxå säga till alla er som lämnade ett litet inlägg till oss efter bilden på lillkillen.
Jag har sedan förra veckan känt mig mycket piggare och får för en gång skull saker och ting gjort här hemma utan att behöva dela upp sysslorna. Tidigare så har det varit en riktig pers att bara plocka i och ur diskmaskinen.
Imorgon sätter jag igång med lite arbetsträning igen och jag ska tillbaka till babyproffsen där jag var tidigare. Känns faktiskt jätteskönt att få komma ut och träffa lite folk igen, få se bara hur mycket min rygg orkar med, känns som den är det största problemet just nu. Jag ska inte göra mer än 2 dagar i veckan så det ska jag nog orka med tycker/hoppas jag!!
Då vi var på ultraljudet förra tisdagen så fick vi även tiden till vårt rutinultraljud, vi ska dit den 22:a December, det är inte alls många dagar kvar och det ska bli så spännande. Vi hoppas verkligen att allt ser bra ut med alla organ och så, jag kommer vara i 18+1 den dagen.
Och senare den dagen så kommer min systerdotter till oss, hon kommer ner till oss med buss från Örnsköldsvik. Känns riktigt mysigt att hon ville fira julen med oss, hon åker hemåt igen den 30:e. Hon går första året på gymnasiet så då blir det tonårsliv här hemma igen :)
Jag har även börjat känna våran lilla Liten sedan ca: en vecka tillbaka, nu menar jag inte att jag känner sparkar. Utan det är mer som en killande/pirrande känsla i livmodern, ibland känner jag även hur det sprattlar/hoppar till. Jag känner honom mest på mornarna och kvällarna. Och vissa dagar bökar han lite mer än andra dagar. Galet mysigt är det iallfall, nu längtar man till man får känna av de riktiga buffarna/sparkarna och till Mattias kan få känna utanpå magen. Men det får vi nog vänta med till efter jul/nyår nån gång tror jag :)
Kommentarer :
#2:
Denise
Tack så mycket Petra!
Ja, det går verkligen inte att beskriva den tacksamhet man känner över att vi fått komma så här långt. Jag är så otroligt glad, och känslig som man så brister man ibland ut i gråt av den lycka man känner. Än fast det varit en riktig tuff start, så är man så sjukt glad över att äntligen få uppleva detta & denna underbara kille, våran lilla kille <3 Man svämmar över av lyckorus helt enkelt!
Kramar!
Men ååååh så mysigt! Känner igen det där sprattlandet. helt galet underbart! Våra barn har hunnit bli så stora men jag glömmer aldrig hur det var när dom låg på insidan ;)
skrivenDu är så fin i din lilla mage <3 Det är så himla stort att vara "IVF-gravid", helt sjukt speciellt!
Härligt att er lilla kille såg perfekt ut! Stort grattis! Ta hand om dig nu :)