Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Strax efter att jag uppdaterat här inatt så kände jag att jag skulle försöka lägga mig. Drack ett glas vatten och var på väg till sovrummet men fick snabbt vända och rusa in på toan och spy, jag drack ett glas vatten men det var nog 10st som kom upp. Etteråt kändes det mycket lättare i kroppen och jag gick och la mig. Fick sova hela natten och vaknade klockan nio av att jag var så kissnödig att jag hade ont i hela magen :/

Strax efter att jag klivit upp började illamåendet, det stog mig upp i halsen och jag kunde inte röra mig. Åt en clementin för att se om det hjälpte.. men inte det så jag petade i  mig en lergigan och det började snarast släppa. Yes tänkte jag nu ska jag äta frukost. Drack ett nytt glas vatten och samma sak händer igen efter bara en liten stund springer jag till toan och hulkar, men då magen var tom så kom inget. Jättejobbigt att kräkas på en tom mage. Det gör ont, det känns som man ska dra upp inälvorna istället. Usch!! Har nu fått i mig några clementiner som jag fått behålla. Men jag vet inte om jag vågar dricka vatten :/ Att man kan bli kräksjuk av vatten?? Ja hormoner kan ställa till med mesta har jag lärt mig. Samtidigt som det är jättejobbigt att inte må bra, så har jag ändå ett ständigt lyckorus i mig. Jag längtar så efter våra lilla liten!!

Mattias är på begravning idag och jag är inte med på den. Det är hans farfar som begravs. Han dog ett par timmar efter att vi fått tillbaka vårt lilla hjärtegryn. Och Mattias mamma hade då en önska om att jag skulle stanna hemma från begravningen ifall vi nu blev gravida. Det var en fin omtanke av henne som även fler höll med om. Så därför har jag valt att inte medverka på begravningen idag.
Men alla finns i mina tankar denna tunga dag. Det känns lite fånigt att inte vara med och stötta min man, men han ville verkligen att jag skulle stanna hemma oxå. Vi vill inte riskera att jag blir jätteledsen i onödan.
Då vi gjorde vår första ivf och blev gravida så dog min mamma samma dag som vi var på första vulet. Allt såg bra ut då. Men jag blev otroligt ledsen och upprörd då och på vårt andra vul så hade graviditeten stannat av. Så de är många själ till att jag inte går på dagens begravning.