Ja, jag funderar starkt på att bygga mig en sådan. jag kan göra den stor så fler får plats ifall de skulle behövas =) En tidsmaskin är väl alla behov av nån gång här i livet??
Jag har ett stort behov av den just nu, vill snabbspola fram till måndag och sen snabbspola igen fram till testdagen. Sen vill jag nog försöka njuta och vara med de resterande åtta månaderna ifall vi får ett plus =) Om inte så vill jag kunna snabbspola tills man kan göra nästa ivf igen.
Jag börjar bli nervös nu, det är mycket som står på spel nu inför den sista landstingsbetalda ivfen. En skör tråd som kan brista när somhelst. Vi har långt ifrån rott den här båten i hamn, vi har en lång väg kvar. Först ovissheten fram till vi fått ett positivt test eller ej. Och blir det positivt så kommer åtta månaders oro och lång väntan på att få hålla vårt älskade barn, kan inte beskriva vilken enorm längtan det är, och nu är vi så nära det målet man bara kan bli.
Man känner ett enormt lyckorus men oxå en enorm rädsla inför allt som fortfarande kan gå fel och hur fort lyckan kan vända.
Men vi hoppas fortfarande på att menopur behandlingen vi nu gjort kommer göra oss gravida & dessutom få gå hela vägen. För hittils så är detta vår bästa och mest lönsammaste ivf och jag hoppas det får fortsätta att flyta på i samma medvind som vi har nu.
Jag tycker vi förtjänar detta nu, vill så gärna att det ska vara vår tur.
Vill så mycket att hjärtat värker ♥
Sänder massa styrka & kärlek i mina tankar, till våra fem små liv i värmeskåpet på kliniken ♥
Önskar att man hade en egen lite webcam hos dom i värmeskpet, så man kan titta till dom när helst man känner för det =) Våra fina embryon som nu ska växa sig till starka fina blastocyster ♥
Som sen ska växa till en liten människa av kött och blod, med tio fingrar & tio tår... Som vi sen får ta med oss hem från BB och säga att den är vår ♥ ♥ ♥ Vilken lycka, blir tårögd av bara tanken!
Kommentarer :
#2:
Denise
Tack Linda, ditt stöd till oss värmer så oerhört i våra sargade hjärtan.
Ja det är verkligen en bergochdalbana som det inte riktigt går att sätta ord på. Känslor går upp och ner hela tiden.. man slits mellan hopp och förtvivlan.
Men som du säger, nu ska det vara sista gången.. Säger jag igen och småler för mig själv. Vet inte hur många gånger jag sagt det nu. Men vi hoppas, det är allt man kan. Utan hoppet skulle inte en sån här behandling vara möjlig.
Kramar till dig och din familj!
#3:
Jenny
Har precis hitta hit och måste passa på att skicka tusentals starka energi i er riktning. Vet hur längtan efter barn känns trots att jag aldrig behövt genomgå det ni gör. Vet hur ONT det faktiskt gör! Men en dag kommer det att lyckas, att ni får ett barn, det känner jag. Mn det är svårt att vänta. Håller tummar och tår när ägget återinförs. Heja! :)
Vilka kast mellan hopp och förtvivlan som ingen annan kan föreställa sig. Att föreställa sig, längta och drömma men samtidigt hålla igen utifall det värsta skulle hända. Nej fy vad jobbigt!
skrivenMen den här gången ska det ju gå vägen såklart! :o)
Kraam!