Orolig...

Har idag vart nära att ringa till kliniken flera gånger. Magen värker och när jag stiger upp känns det inte som jag kan räta upp mig rakt på en gång, det stramar. Men jag har tillslut lyckats lugna mig själv till att det är fullt normalt, att det är växtvärk jag känner. När man inte känner nåt blir man orolig och när man känner nåt så känns inte det bra heller. Usch.. det är ingen lätt graviditet det här. Än om testerna visar mig så starka plus så känns det ändå så ovisst. Jag har vart med om det förut att testerna visar TOKgravid men vulet visar att graviditeten har stannat av men kroppen fortsätter att vara gravid. Det var vi med om första gången. Så jag vet innerst inne att testerna lika väl kan ljuga mig rakt upp i ansiktet. Jag vill så gärna njuta av det här men det är svårt och rädslan tar ofta över, vilket säkert inte är så konstigt heller med tanke på alla gånger vi blivit snuvad på konfekten.
Men då jag läser om vad som händer i magen nu under vecka6 så är det endel på gång, och lilla liten växer nu 1mm om dagen och det kan nog kännas lite i livmodern.
Jag har bestämt mig för att inte ringa kliniken för jag vet att det skulle lugna mig med att allt är okej. Och än så är det förtidigt för att se nåt på vul de kan se nu om graviditeten ligger rätt men hjärtat har nog inte tickat igång än, det ska börja slå på söndag då är det min födelsedag och jag hoppas jag får den finaste presenten någonsin, att litens hjärta börjar slå. Det är allt jag önskar mig.. att lilla liten mår bra!

Idag har jag inte gjort nåt alls, brukar plocka och pyssla lite här hemma på dagarna men idag ligger jag bara på soffan under en filt och slökollar på tv. Hade velat göra helg fint men orken finns inte. Är trött men inte sov trött utan bara alldeles matt i kroppen.

Kommentarer :

#1: M

Jag vet att jag också kunde få så där ont i början, speciellt om jag reste mig lite hastigt. Det är säkert ingen fara, men jag vet hur orolig man blir.

Hoppas det lugnar ner sig lite och att du kan njuta av helgen.



kram!

skriven
#2: Catlife

Hej Denise,

jag vet att det är otroligt svårt att njuta av det och psyket e inte så snällt mot en i såna situationer heller utan spöken kommer fram hela tiden och stör. men försök att tänka så att även om det går fel, att det inte går vägen och att ni inte får behålla den graviditeten heller och få den efterlängtade bebisen så vad kan man göra i din situation? INGENTING, du gör redan allt. man får hoppas och lita på att det ska lyckas och ni har världens största chans nu att lyckas. bestäm dig bara att nu väntar du ett barn och därmed basta! det bara ska gå vägen nu! jag tror att tankens kraft försätter berg.

ställ dig framför spegeln så fort oron kommer och se dig i ögonen och säg: jag väntar barn och allt utvecklas precis som det ska göra. klappa dig på magen och säg till bebisen att den är så välkommen och att ni väntar på den.

lycka till! jag tror på att det går vägen för er nu! gör du det oxå.. Kram

skriven
#3: Denise

Tack catlife för din fina kommentar den gick rakt in i hjärtat och jag blev alldeles tårögd. Jag ska verkligen försöka njuta för det är jag faktiskt värd, hur det än går som sagt.

Tack för att du hejar på oss det betyder så mycket!

Kram Kram



M: Jag känner mig mycket lugnare faktiskt, man har sina dippar men man tar sig som tur är igenom dom.

Kram Kram

skriven

Kommentera inlägget här :