Inget är som väntans tider...

Går och stirrar mig blind på telefonen, väntar fortfarande på att de ska ringa upp mig från kliniken. Så det kan få det glädjande beskedet och vi får vår tid för vulet. Ännu ett delmål att ta sig till.

Idag mår jag sjukt illa, sitter alldeles lamslagen, kan knappt röra mig för då känns det som att magen ska vända sig ut och in. Har precis fått i mig lite lunch som jag hoppas på att få behålla.

Kommentera inlägget här :