Usch, det känns verkligen som att tiden står stilla, sjukt segt att bara vara på dag3 dessutom.
Hur ska man ta sig igenom detta med psyket i behåll??
Imorgon är det då äntligen fredag och helg, då kommer tiden gå lite fortare. Det är veckodagarna som är drygast & längst... Har veckodagarnas dygn fått fler timmar?? Känns då som så!
Ja att ruva är det mest påfrestande jag gjort, det är det jobbigaste i hela behandlingen. Man slits mellan hoppet & förtvivland.
Nu har då han där uppe slagit på kranen igen, för jisses vad de vräker ner ute nu. Det kom från ingenstanns. Trodde vi skulle klara oss utan regn idag, men icke det. Det har nästan regnat konstant sen i måndag seftermiddag.
Om en halvtimma ska Mattias cykla hem från jobbet, så för hans skull hoppas jag det dragit ner något. Annars kommer han var blöt igenom till kalsongerna då han är hemma!