Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Idag har legat i sängen precis hela dagen. Började dagen med att spy upp det lilla jag hann få i mig av frukosten. Efter det blev gick jag och la mig igen och där har jag legat kvar hela dagen. Jag mår minst illa då jag ligger stilla, när Mattias kom hem försökte jag få i mig lite kebabgryta med ris men efter ett par tuggor fick jag ge mig. Jag blir sjuk av allt jag stuppar i munnen flytande likaväl som fast föda. Näring måste jag ju ha i mig och även vätska så jag tar det i små små doser. Lergiganen hjälper inte mot dagens mående. Så det är bara att gilla läget så länge lilla liten får må bra så kan jag ligga döende ifall de behövs, bara du stannar!

Mattias var just och hämtade ner våra madrasser från vinden och bäddade iordning dom i tvrummet åt mig, roligare att ligga där än alldeles ensam i sovrummet. Så nu ska jag bädda ner mig där och hoppas på att få må lite bättre framåt kvällen.

Vi har haft riktig sommarväme igen nu i två dagar, 22grader varmt i skuggan och näst intill vindstilla. Hur underbart som helst. Synd bara att jag inte orkar vara ute och njuta av det härliga vädret på riktigt. Hoppas jag orkar med en promenad senare.

På tisdag är det en vecka kvar till vulet, jag längtar som en tok. Det som känns jobbigt är att det bara finns två sätt som den kan sluta på. Endera går vi hem lyckliga som aldrig förr eller så har vi ramlat rakt ner i det svarta hålet igen. Usch!! Vill inte ner i det svarta hålet igen. Det skulle göra så ont och det skulle nog sudda ut hoppet totalt om att vi en dag kommer få en bebis.
Men mitt mående verkar ju tala för att allt är bra med hjärtegrynet. Min rädsla är att min graviditet har stannat av men att kroppen inte förstår det och kör på ändå. Been there done that... och jag vill inte uppleva det igen. Man tappar ju totalt tilliten för sin egen kropp.