Sleepy day..

Är så sjukt trött idag, vaknade vid tolv och klev upp och åt frukost/lunch. Efter ca en timma kom illamåendet över mig och jag blev dessutom sjukt trött. Så jag la mig och vaknade inte förrän Mattias kom hem från jobbet. Mår fortfarande blää och vandrar runt som en zombie.

Jag har i princip vart besparad från illamåendet i två dar, men så idag fick jag tillbaka det med råge. Det är så det står mig upp till halsen och man är hela tiden redon för att springa iväg och krama porslinstolen. Får se om det blir så eller om det stannar där det är nu, uppe i halsen.

Det är galet skönt med helg iallafall och på måndag kl11 ska vi till sepc.mödra och kolla in lilla liten igen som vi nu hoppas har vuxit till sig som på babytickern jag har :) Ska bli spännande att få dess utveckling sedan sist. Men som alltid så gnager oron i mig att det kankse inte ens finns ett hjärta som slår längre.... usch och fy vad hemskt det skulle vara.

Kommentarer :

#1: Sarah

Det är hur tillåtet som helst att vara trötter. Så passa du på att sova. Brukar tänka att det är bebisens tillväxt som gör det, då är det helt ok att sova igenom hela dagen haha. Hopas illamåendet lägger sig vännen. Jag brukar må som mest illa efter en tupplur då blodsockret gått ner. Ät snabbt något litet direkt när du vaknar och se om det hjälper. Svenska ordet lagom är väl lämpligt i detta sammanhanget. Lagom mycket illamående eftersom det är ett så starkt tecken på graviditet och inte helt utan illamående för då blir man orolig av det. Men du är ju helt klart supergravid med ditt eländiga illamående din stackare.

skriven
#2: Denise

Tack vännen, ja det är sjukt vilken omställning det kan vara för kroppen att bli gravid, och då sägs det att graviditet inte är någon sjukdom. Men jag känner mig rätt sjuk emellanåt. men jag skulle ju heller inte vilja vara symtomfri då skulle jag nojja ihjäl mig, vilket jag är duktig på ändå trots att jag mår som jag gör och allt verkligen talar för att jag är TOKgravid :D Jag är bokstavligt talat livrädd inför vulet på måndag, rädd för att liten inte lever längre. men så kommer man nog känna hela tiden. Lite jobbigt då man mest av allt önskar att man bara kunde få njuta och vara lycklig.

Många blandade känslor...



Kram Kram

skriven
#3: Sarah

Hej vännen. Oro håller jag med äom som värst i våra situationer. Kanske för att man ska förbereda sig för att ta hand om och oroa sig för sitt hjälplösa barn? Oj vad vid kommer bli bra mammor i så fall.



Jag har blivit mer och mer illamående. Och visst känner man sig sjuk, näst intill förlamad.



VUL på måndag kommer gå bra. Men det är alltid en ansträngning psykiskt innan men sen slappnar man av så skönt när det är gjort, då känns allt reda mycket bättre. Om du får bild med dig kan du publicera den då? Hade varit så roligt och följa lilla litens utveckling, det händer ju sååå mycket dessa första veckor. Sen när de börjar sparka och leva loppan därinne tror jag vi ka slappna av, för då känner man att de lever. Fast det vet du ju egentligen redan eftersom du har dopplern. Måste ha jag med!



Ha en mysig söndag och smek magen lite extra, har läsa att bebisen redan i vecka 8 kan känna beröringen utifrån!! Kram på dej

skriven

Kommentera inlägget här :