Nattsuddar av bebislycka :)
Jag dricker oxå mot alla odds vatten och hoppas får behålla det. Börjar känna mig lite uttorkad, färgen på mitt kiss talar för det. Och sedan illamåendet grep tag så har det varit dåligt med vätska som kommit ner, då den oftast lika fort har kommit upp igen:/
Har inte kräkts idag, vilket har vart väldigt skönt. Kan få igen för de imorgon men jag hoppas inte. Jag hoppas jag får vätska upp mig lite istället.
Testerna är undanstoppade och jag kommer nog inte ens ha det minsta sug att plocka fram dom, inte som jag känner nu iallafall. Då oron tar vid så vu ju nu en underbar bild här hemma på vår hittils fullt friska lilla liten. Mitt hjärta bara smälter då jag tittar på den lilla "klumpen"- Vår lilla klump :)
Nästa vecka har vi förhoppningsvis en ny bild med oss hem.
Undra om jag ska ta och våga ringa mvc nu för inskrivning... vore nog på sin plats. Hihi.. -Vi ska förhoppningsvis för första gången få gå på inskrivning hos barnmorskan :) För nu tänker jag då inte behöva få avboka den. Vi väntar barn nu, så är det bara!
För första gången känns det på riktigt, men vi båda tycker ändå att det är en smula overkligt. Det sjunker inte in riktigt. Behöver nog ett par dar. Om inte så får vi en repris om sju dagar.
Måste beskriva själva vulet oxå när jag ända svammlar på här i nattmössan :)
Vi behövde inte sitta många minuter innan ssk Maria kom och sa att hon nu skulle hämta läkaren. Hon gick iväg och kom tillbaka lika snabbt, kort där efter kommer ssk Ingela smygandes och slår sig ner hos oss. Hon har följt oss genom den hela första IVF och nu på den tredje. Den andra hade vi inte henne, men jobbar bara mån-ons och jag tror våra tider då blev på hennes lediga dagar. Hon sa genast att hon gärna ville följa med oss in ifall det var okej med oss, och självklart tyckte vi det.
Vi hann prata om lite ditt och datt innan läkaren kom och visade oss till gynrummet.
Hon berättade även för mig att estradot plåstren som jag har och ska fortsätta med är som babyklister, det stäker slemhinnan jättemycket och gör det jättetrivsamt för det lilla pyret.
Hon förstog oxå vår oro fullt ut och att jag testade tyckte hon inte heller var konstigt efter allt vi gått igenom. Hon tyckte det var att jag ringde så vi får kolla upp det.
Väl inne i rummet så var det bara att hoppa upp i stolen, inge onödigt snack innan för att dra ut på lidandet. Hon behövde inte leta länge förrän hon hittade på liten, Ingela står brevid och tittar nervöst med handen för munnen, sen utbriste hon - Titta nu där på skärmen där tickar hjärtat på så fint. Hon såg det före läkarens ens hann reagera. Vi spände ögonen och koncentrerade os på skärmen och visst var det något som tickade fint där, som et litet gummiband som gick upp och ner. Vi brister båda ut i gråt och läkaren säger att vi har inget att oroa oss för, det ser jättefint ut. Och vi såg ju själv hur hjärtat slog :) Jag kliver upp och det blir världens kramkalas, Ingela är alldeles tår ögd av lycka och kramar om oss flera gånger.
När vi sedan kommer ut ur rummet så står det ett litet gäng nervösa sköterskor och tittar mot oss, Ingela kramar om mig igen och ger dom tummen upp och vi möts av stora leènden :D
Jag frågade oxå om vi fick behålla vår tid vi hade nästa vecka oxå och det fick vi självklart göra.
Jag kan inte med ord beskriva min tacksamhet mot vår klinik för den hjälp vi fått och allt dom gjort för oss. Till våren kommer dom få den godaste smörgåstårtan ( Mattias gör supergoda) och den finaste blomman som tack för allt! Det är väl ändå det minsta man kan ge tillbaka.
Vart ett litet hattigt inlägg det här, hoppas ni hängt med :) Jag skyller på att jag inte är i mina sinnes fulla bruk :P
Tack igen för era fina kommentarer och gratulationer, ni är guld värda!
Och för era tummar som fortfarande hålls så dom vitnar ;)
Köp resorb & drick finns ju goda smaker på dom nu e inte alls så farliga att dricka om du inte väljker appelsin men vildhallon e god
skriven