Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Fick inatt sova hela natten, vaknade en gång framåt småtimmarna för att kissa men kunde som tur var somna om. Så att komma upp för att ringa till barnmorskan gick idag mycket bättre än igår.
Redan när jag satt i tefonkön så kända jag hor illamåendet grep tag och det kändes som jag skulle kräkas vilken sekund som helst, jag tänkte hela tiden måtte det gå bra nu under samtalet, ville helst inte kräkas medans jag hade henne i luren. Och det är en grym ansträngning att ens prata då jag mår så illa. Vi hann prata klart och 2minuter efter satt jag över toastolen :/

Vi fick tid för hälsosamtal den 14 oktober kl11 och då får vi tid för inskrivning som oftast blir ca 4veckor efter hälsosamtalet sa hon.
Hon frågade hur jag mådde och jag berättade om mitt illamående, hon gjorde precis som alla andra tröstade mig med att det ändå är jättepositivt att jag mår så dåligt. Men förstod ju oxå hur jobbigt det är att kräkas och må illa av allt man stoppar i munnen. Hon ville jag skulle ta en 1/2 lergigan var sjätte timma för att se om det blir bättre och att jag på så vis kan få i mig mer mat och vätska. Att jag gått ner var hon inte alls oroad över då det är vanligt vid illamående att man gör det. Huvudsaken min kropp inte står helt utan näring och det gör den absolut inte. Jag får ju i mig lite smått då och då. Av både mat, vätsak & frukt. Blir mycket småätande vilket oxå är det enda möjliga.

Den som det denna tid är jobbigast för är nog Mattias, som får slita extra mycket här hemma. Då jag oftas sitter/ligger alldeles lamslagen av illamåendet. Men jag hoppas att doseringen som barnmorskan gett på lergiganen ska hjälpa mig att bli lite mer människa igen.
Men jag har märkt på honom att han gör det med mycket mer glädje nu sen han i tisdags verkligen fick se att vår lilla liten fanns där och mådde bra. Han ser så stolt ut, min älskade man ♥