Ja inatt har jag inte sovit många timmar, jag har legat vaken och funderat på min slemhinna. Förstår bara inte att den helt plötsligt var så tunn, den var bara 3.5mm och minimum är egentligen 6mm för att de ska kunna leda till en graviditet. Just nu är min slemhinna lika tunn som på de som är i klimakteriet!!! Jag fattar verkligen noll...mina frågor snurrar i huvudet, funderar på vad jag kan gör för att öka vår chanser till en graviditet.
Nu fick jag ju visserligen värsta östrogenkuren till hjälp, plåstret jag fick som jag ska byta varannan dag ges även till kvinnor som ska bli gravida UTAN livmoder... de var Mattias som hittade den infon på fass.
De blev så konstigt allting, ibland undrar jag ifall jag ens ska räkna mig som ruvare.... men mirakel kan ju ske & gör de hela tiden. Så kanske är de vår tur nu. Jag har i princip legat ner hela tiden sen vi kom hem igår, har bara vart uppe då jag behövt gå på toan.
Samtidigt som de stundvis känns så hopplöst så kommer glädjen och hoppet då & då...
Då blir jag alldles varm av lycka <3
De här med hoppet är konstigt... vid mina senaste ruvningar så har jag sagt att nu ska jag inte hoppas för mycket.. för då gör de inte lika ont sen vid ett bakslag...
Men jag tror inte de har med hoppet att göra & jag tror inte att de gör mindre ont att misslyckas bara för att man hoppats så på att de ska gå!!
Misslyckandet gör lika ont vare sig man hoppats eller inte.
Så jag ska hoppas nu som aldrig förr, de är ju faktiskt de enda vi har i allt de här jobbiga.. de är hoppet! Hoppet som kommer & går!
Kramar!
Ja, hoppas!! Man ska hoppas!! Du blir inte lyckligare över att inte hoppas. Sen förstår jag att du oroar dig, det är en helvetisk resa ni får gå igenom ju :-( Kram!
skriven