Jag har nästan precis vaknat, har hunnit dricka lite kaffe och vankat runt här hemma i min egen lilla bubbla. Jag känner mig tom på känslor och är alldles utmattad, somnade klockan åtta igår, helt slut.
Min mensvärk är 10 gånger värre än den brukar vara, de krampar i magen så jag ibland inte kan gå eller stå rakt. Men jag tror vår lille skrutt fastnade men släppte rätt fort igen, eftersom vi till en början fick svagt plus.. men som med tiden övergick till ett blankt test. De är orättvist och fel. Och de fysiska smärtan underlättar ju inte den psykiska, då jag blir påmind var gång magen värker.
Men de som får mig att orka just och tänka framåt, i de mörker vi nu befinner oss i är vårt lilla pyre som ligger i frysen på kliniken. Vi satt och pratade en lång stund jag och Mattias igår, och vi kommer tina den så snart vi får. De som är så skönt med ett FET är att man slipper alla hormoner, man tillsätter bara progestronet som vid alla ruvningar. Sen blir de väl fragmin och trombyl oxå.
Prednisolonet vill jag inte ha nå mer, de satte in de till oss i december, då fick vi minus. De satte in de nu och vi fick minus. I maj och augusti 2010 hade jag inget prednisolon och fick då plus. Så jag är rädd för att kortisonet har förstört allt. men jag har ju psoriases som är autoimin sjukdom och gör att man kan få problem med att bli gravid. vid alla mina behandlinagr och när jag fått tillbaks embryon så har alltid mina eksem blivit värre. Och den här gången blev de värre än fast jag hade kortisonet.. fattar ingenting!?
Men vi ska be om att få ett möte med en läkare och ssk för att diskuterar om hur vi ska gå vidare.
De blev tomt här hemma då tjejerna åkte samt att Mattias jobbar, så de är bara jag och ångesten hemma. Försökte låsa ut ångesten på ballan men de gick inge bra :-)
Kram på er!
KRAM! Du vet vart jag finns.
skriven