Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Sitter alldleses trött och slut i soffan, ska strax börja med middagen.
Har vart en jättefin och solig dag idag, de gillas ju skarpt!

När jag kom hem från jobbet, så hade jag rolig post som låg och väntade innanför dörren. Min syster M hade skrivit ett brev till mig så jag bryggde mig kaffe innan jag läste det, och gick sen ut på ballan och satte mig i solen med kaffet och brevet <3 Har redan påbörjat ett svar på brevet, men orkade inte skriva allt i ett.. så jag har delat upp de lite.
Då det inte är nån hemlighet så kan jag berätta vart hon är, hon är just nu på ett behandlingshem sen 3.5v tillbaka, där hon förhoppningsvis ska finna styrkan och verktygen till att klara av att leva ett nyktert liv. Jag hoppas så för hennes skull! Hon är alkoholist, men har nu äntligen tagits in på behandling för att få hjälp med sitt missbruk!

Den 16-17 april är de en stor mässa uppe på lugnet, och jag blev erbjuden att gå manikäng (kan ej stavningen) på mässan för jobbet göra reklam för deras produkter, jag tackade ja och eventuellt blir vi stylade av make up store innan :) De ska bli roligt! 

Igår kom oxå rolig post, då kom fortsättningen på den resa vi nu gör på egen hand, 20st gravtest stickor damp ner i lådan :) Nu är vi garderade! De kostar inte alls lika mycket som de låter, de kostar 115:- för alla inkls frakt. Både jag och Mattias hoppas ju självklart att vi lyckats, gud så underbart om vi skulle få bli spontant gravida som de så fint heter.  Än är de ju ca 14 dar tills vi vet svaret, men vi har jobbat bra på saken ialafall ;) Så man tycker ju att nån simmare ska ha tagit sig till mitt ägg.


På fredag den första april är de ett år sedan vi fick tillbaks vårt första embryo.. min famn borde inte vara tom men de är den! Ja de har hänt mycket under dessa 12 månader. Så mycket av allt, man fattar de knappt själv när man sitter och tänker tillbaka! Ska man räkna de på den exakta dagen så är de ett år sedan imorgon kl 14:15 då vi fick tillbaks vårt första embryo som slutade med en skrapning i v10+0 en vecka efter att jag begravt min mamma! Livet har onekligen vart hårt, men vi kämpar på, de finns inget annat att göra!! Jag vill kämpa på och finna den riktiga glädjen igen, som numera bara kommer stundvis någon gång då och då. Min själ har blivit trött av denna barnlöshet, hoppas den snart är ett minne blottt!

Vi längtar så efter att få vårt gemensamma tomrum fyllt...  vårt efterlängtade barn!
Rummet bakom köket, som numera är gästrum längtar vi så mycket efter att få göra om till en barnkammare. Ja denna eviga längtan...


De som bara skulle bli ett par rader :P Blev ett gäng rader!
Kram på er!