Nu är de inte många timmar kvar till vårt efterlängtade ET, jag vaknade strax innan sju, klarvaken och svettig. jag suckade för mig själv vred och vände på mig. Tillslut lyckades jag slumra om lagomt till väckaren ringde.
Jag är så äckligt nervös, de är fjärde gången jag ruvar nu på 11månader. Samtidigt som jag är jätteglad, så är jag oxå jättterädd för att lyckan ska bli kort.
Nu ska jag göra mig klar för lite jobb, mår fortfarande superilla oxå, när jag vaknade tidigare så var de nära att jag var tvungen att gå till toan och kräkas! Usch så mycket balnade känslor de är som härjar i kroppen!
Kram på er!
Stort lycka till!!!
skriven