Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Nu får klockan gärna ticka på, en timma kvar av ensamheten. sen kommer min underbara bättre hälft hem!
Jag har bara gått runt här hemma och gråtit, jag får ångest för ajag saknar Musse och känner mig som den dummaste i hela världen som inte kunde hjälpa honom. Känner mig som en svikare, oh de blir ju inte lättare av titta på de stackars 3 som oxå går runt här hemma & sörjer & saknar honom! Dom bara sover och när dom är vakna så går dom bara oroligt omkring, snobben har inte lämnat lägenheten idag. medans Kompis sprungit ut och in precis hela dagen, jag tror han försöker leta på musse ute :/
Ja de är onekligen tungt just nu, men de blir bättre. Man måste sörja för att kunna gå vidare!
Imorgon kommer tjejerna ner, så då blir de tonårsliv för hela slanten, de ska bli mys!
Jag behöver detta just nu mer än någonsin, två friska fläktar som sätter fart på tillvaron!
Jag längtar... men de är inte många timmar kvar nu. Tror att tåget skulle tuffa in kring 14 tiden.
Sen skulle de ta bussen själva från stan till oss, så jag slipper åka in och möta dom i stan, Fanny har ju vart här nere så ofta nu att hon hittar utan problem ut till oss från stan!

Nä nu har jag ingen ro att sitta längre, måste gå upp och vanka några varv till här hemma :)

Kram på er!