Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Usch vilken jobbig dag de är idag, dag7 och vad jag minns så är de alltid kring de här dagarna som man nästan börjar bryta ihop mentalt, den här ovissheten är så jobbig och man kastas ständigt mellan hopp och förtvivlan!
Man har ju alla tänkbara symptomer som finns MEEN de får man av progestronet som jag tar morgon kväll, med de hormonet känner man sig gravid än om man inte är det.
Jag vill veta nu, men de är för tidigt.

Jag ringde till Mattias helt förtvivlad imorse då jag gick till bussen, hade en sån stark känsla inombords att de är kört de blir ingen bebis den här gången, han tröstade mig och när vi la på så kändes det bättre, men känslan finns ändå kvar och den kommer fortsätta vara kvar mer och mindre fram till testdagen. De är nu de jobbiga börjar, att försöka hålla sig samman tills man vet.

Tjejerna är är inne i stan, jag mötte dom vid bussen när jag kom hem från jobbet. Vår vaktmästare var hot idag och tittade på vår spis och bedömde att vi ska få en ny :-) De ska bli gött, spisen vi har nu har verkligen gjort sitt och har nog hängt med sedan dom byggde huset för många..många år sedan.

Nu måste jag stoppa nåt i magen, jag är hungrig precis hela tiden, de är sjukt vad jag äter! De finns verkligen inget stopp. Går hela tiden och småäter på nåt :-)

Kram på er!