Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Min senaste vecka har mest bestått av ett inre kämpande mot min ångest,  jag gör allt för att inte kaoset ska märkas så mycket på utsidan. Men ibland lyser min okoncentration igenom, av att jag bara sitter och tittar ut i tomma luften & tankarna bara rusar hejdlöst inom mig. Det är jättejobbigt & det tar mycket av mina krafter & energi då de blir så här.

Sen fick jag en av de värsta kommentarer en barnlös kan få uppslängd i ansiktet - Du längtar för mycket, fick jag höra. vem som sa det vill jag inte namge här. Men jag blev riktigt arg & förklarade att man inte kan säga så, men den här personen bara tittade tyst på mig. Medans jag åter igen försökte förklara mig från dessa sjuka kommentar som folk bara slänger ur sig hur som helst!! Jag blir vansinnig! MAN KAN INTE LÄNGTA FÖR MYCKET!!! Kan alla ni som nu inte är barnlösa lyssna på det  jag skriver nu, så vi kan begrava dennna vidriga klycsha!! Jag förklarde & fräste även ur mig, att skulle man inte få längta efter att bli gravid så kulle ju ingen som längtar få sina barn! De är så sjukt sagt & de bättrade inte på mitt mående eller ångest heller. Personen sa inte mer om det sen & blev tyst! Har man bara en sån sak att slänga ur sig till oss som kämpar med IVF & barnlöshet så kan man hålla käften. 
Jag sjunker bara längre & längre ner i min depprission ang barnlösheten, ovissheten & den totala maktlösheten. Samt alla hormonbehandlingar & bakslagen man oxå fått var gång. Och snart är de dags igen. När man står stilla i en IVF behandling så kommer allt ikapp en & man mår inte bra. Finner inge glädje av det vardagliga livet. De är jättejobbigt just nu, tycker även att de numera är jobbigt & se & höra om andras graviditer & barn! Folk bara kastar historier & nyheter över oss (alla dessa vet om vår sorg & barnlängtan) men ingen tänker sig för. Nä jag gläds inte längre, jag får oftast (inte alltid) en klump i halsen så stor att den gör ont! Vill inte höra mer bebisprat nu, de knäcker mig att ständigt lyssna på vad alla har men vi inte kan få! De gör ont, så ont att de inte går att  förklara. Man isolerar sig mer, helst av vill man stundvis bara försvinna från denna värld som är full av dessa underbara små varelser.

Så SNÄLLA säg aldrig till nån eller oss att vi längtar för mycket & att om vi bara slappnar av så ska ni se att de kommer!!! Då ber jag er hållakäften. För dom orden gör ont som en käftsmäll att få slängt i ansiktet!

Igår kom iallafall min röda vecka den kom även på den dagen den skulle komma enligt mina beräkningar, så på onsdag blir min hysteroskopi av. Äntligen! Jag behöver inte vänta mer nu försöka att gissa när den kommer oooom den kommer! Nu hoppas jag de är slut med det, och att allt får gå som de ska och jag får detta bortgjort som legat över mig så länge!

Min systerdotter är här med sin kompis & de åker hemmåt igen på torsdag. I tisdags som var så kom Mattias mamma ner & det stannade till i torsdags. Mattias fyllde 30 i torsdags så de var här nere och firade honom, hans bror med familj kom oxå förbi. De var jättetrevligt. Förutom min ångest som jag kämpade med. Men de gick jättebra. 

Jag mår inte alls bra, men jag gör så gott jag kan för att hålla ihop mig själv. 1:a augusti ska jag till min läkare. Får se vad som händer då, men fram till dess kämpar jag på med min arbbetsträning & ångesten!

Kommer jag någonsin få glädjen till mitt liv?? Att bli gravid & få gå från en graviditet till en liten i famnen. Kommer vi 2 få bli 3??
Vill inte behöva ta mig igenom ett missfall till! Vet inte om jag orkar, men vet oxå hur stor risken är att vi får ett missfall till, just nu känns dom oddsen större än att få en liten levande bebis i famnen!