Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Har vaknat till liv från narkoskomat jag hela dagen befann mig i igår, jag sov hela dagen. Med undantag för att äta lite. Har aldrig vart så trött efter en narkos nån gång, hade inte värst ont heller. Lite molvärk som vid mens. Men jag tror de mesta var från alla spänningar jag haft i kroppen inför svaret.
De hittade inget avvikande alls, utan kom fram till samma som mina läkare på ivf kliniken. Min livmoder är lite hjärtformad, de visste de redan på IVFkliniken, men de ville med den här undersökningen utesluta att jag hade en lång skiljevägg mitt i livmodern som kan göra de svårt för en graviditet. Men de fanns ingen sån skiljevägg & läkaren på KK lämnar nu över till IVFkliniken igen. Allt ser bra ut och de fanns inga ärrvävnader från mina missfall heller. Så vi känner oss nöjda med de beskedet och hoppas på den 3 & sista IVF:en. Vårt hopp ligger just nu på att jag vid nästa insättning har bra slemhinna + att de aha (assisted hatching) på ägget. Efter som de fastnade sist tack vare det, men inte hade en bra slemhinna hinna att boa in sig ordentligt i. Min slemhinna har ju adrig vart ett problem innan, har alltid haft en fin & tjock slemhinna, så vi blev minst lika chockade som läkarna sist.
Ja hur de blir med allt ang IVF:en vet vi först v31, vilket inte är så långt borta.

Idag åker tjejerna, eller väldigt snart ska vi åka iväg. Vi ska käka på max innan de sticker iväg med tåget.Ja jag hade ju i min vildaste fantasi trott att jag skulle orka käka på max efter jag kom från sjukhuset igår, hehe.. jag vet knappt hur jag tog mig hem, de hade nog gärna sett att jag låg kvar lite längre, men jag ville hem. Ligger hellre hemma & dåsar än där med stressade sköterskor. Dom var underbemannade & var därför inte så trevliga. ´De var inte alls roligt att behöva vakna upp utan att Mattias fick vara där, han var inte ens med då läkaren pratade med mig efteråt, jag fick träffa upp honom i entrèn.De hade så ont om plats, därför fick Mattias bara vara med på infon innan. Jag tycker infon efter var viktigare. Så vad läkaren sa är en aning luddigt. Hon ritade en massa på ett papper så försökte jag lägga de viktigaste på minnet, bad att få med mig lappen så jag kunde visa den för Mattias, kände att jag var lite groggy för att minnas allt de hon sa. 
Så jag bad om att få bli utskriven så fort jag slog upp ögonen typ, men riktigt så fort gick de inte :)

Nä nu ska jag jag göra mig klar för att åka iväg, skriver kanske lite mer senare. Vill mest bara ge en update om att allt gått bra :)

Kram