Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Är bara trött idag..och tom samt även lite less/ledsen!!

Less på att vänta, men om de är som jag befarar så får jag vänta fram till mellan 14-18 februari först mensen kommer och vi kan börja.
Ja de måste ju vara absolut senast då... står snart inte ut längre! Den är 22 dar sen nu!! Inte så liten marginal heller :/

Fick hem receptet idag oxå för prednisolonet som jag ska ta en tablett 10mg om dagen från och med sprut start!
Ja nu är allt redo.... och jag är så nära men känns samtidigt så långt borta!
Önskar att jag hade Harry Potters troll spö... vifta lite och bara säga hokus pokus :D De hade varit nåt de, eller en liten tant röd fe haha jag jag börjar bli  lite knäpp nu :P


Sen sitter oxå med en enorm RÄDSLA inom mig som nu gäller min svårt sjuka pappa som är i livets slut skede pga av sin kol, En kronisk lung sjukdom som man får av rökning, man kvävs till döds, samt även en andra massa sjukdomar. Men de är ju kolen som just nu är värst och han är just nu väldigt illa där an!
Han har sen mamma gick bort i våras gett upp hoppet allt mer själv och säger att inte orkar kämpa längre... och där förstår jag honom fullt ut och förstår att han inte orkar med de liv han lever som innebär sond matning  3 gånger i veckan, då hans magsäck är bort opererad och endast rymmer 30ml!! Han väger under 40kg... kan inte rabbla upp allt här, de är alldeles på tok för mycket sjukdomar! Han har vart jätte sjuk sedan jag vart liten, men nu är han verkligen på slut tampen.

De känns tungt än om jag vart inställd länge på att han kommer att lämna oss, de är inte frågan om utan mer när! Man går som på nålar och på när man ska få samtalet. Usch de är jobbigt, än om jag önskar honom all frid i världen så är jag inte redo att förlora honom än....ALDRIG. Vet oxå om att nog förmodligen bara rör sig om det här året ut för honom och tanken på det skär som tusen nålar i mig... vill inte..!

Men min pappa är en kämpe!! Men nu säger hans kropp ifrån, de vill få in han på sjukhus för han behöver få syrgas, men han vägrar, han har sagt till både mig och min syster att gan gett upp!

Men har sedan igår satts på en ordentlig kortison dos i tio dagar, samma kortison som jag kommer att att ta fast han ska ta 6 st istället per dag, så jag hoppas de hjälper han något och samt oxå att antibiotikan hjälper, för han även hög sänka!

Jag min älskade pappa...  Jag vill/önskar iallafall att han ska få hinna uppleva vårt barn som förhoppningsvis kommer till denna värld i år <3
De är många som säger att de är de som håller han vid liv, han vill så gärna få träffa sitt barnbarn, från hans yngsta dotter och den enda som inte fått sin familj ännu.
Mamma hann tyvär inte, men hon fick vara med och uppleva vårt bröllop, hon dog nästan precis ett år efter vårt bröllop <3

Så idag känner jag mig, tom, ledsen och trött!
Sen har ju inte vädret som vart idag hjälpt till heller... fyyy vilket bus väder! Har kommit hur mycket snö som helst, de som hade börjat töa bort rätt bra. Hoppas de dragit över till imorgon så pass att de iallafall är sol :)

Imorgon är de äntligen fredag och helg, har även en tid hos psykologen 12:30 och den känns behövligt och samtidigt jätte jobbig, mycket blandade känslor i kroppen!

Oj vad långt de blev för er att läsa!

Nu är lasagnen klar, nu ska den bara svalna av en halvimme... den är ju så varm som synd är!
Omjag inte orkar vänta så lassar jag upp på en tallrik och ställer ut den på ballan :) då blir de snabbt ät vänligt :)


En Kram till er som orkat med att läsa!