Ja då var vi sprutdag tre av tolv, de sniglar sig framåt. Imorgon går vi in i vecka34 och 35 så är de äggplock. Är väldigt nyfiken på hur många/få ägg det blir. Jag förväntar mig inget i förväg. Men jag vill ju helst inte ha färre än den andra ivfen. Så jag blir nöjd om jag får fyra stycken och uppåt.
Fick ju fyra på den andra behnadlingen varav tre befruktades till dagen efter vilket är ett väldigt fint resultat.
Ja det är bara att vänta och se, men nyfiken är jag allt. På onsdag efter blodprovet så får jag en exakt tid för vulet (äggblås räkningen/mätningen) De både räknar & mäter blåsorna som ska ligga mellan 17-20mm, när de vuxit till den storleken så blir det dags för äggmognadssprutan (ovitrellen)
Det känns så bra just nu, hoppas den känslan blir till verklighet.
Nu fortsätter vi söndagkvällen med mys i soffan
Kommentarer :
#2:
Denise
Åh vännen jag förstår precis hur du känner. Men du får inte klandra dig själv, det är ju så mycket lättare sagt än gjort. Jag hoppas så att ni oxå får ett plus som stannar. Och att remissen som sagt går fort. De är inte lätt att gå med barnlängtan, de tär på ens psyke och stundtals vet man inte alls vem man är eller vad man vill. Jag blir så rörd av dina kommentarer, att du var dig tid att läsa och sen oxå lämna en kommentar, det värmer så i vara hjärtan. En liten flicka säger du:-) spännande att se hur de blir. Sänder ett helt flygplan med kramar till dig ( skriver inlägget från mobilen ifall de ser lite tokigt ut tänkte jag)
#3:
lillmaria
Denise, min älskade vän, vad jag hoppas att det den här gången får lov att gå vägen för er! Jag följer varenda rad du skriver och blir så glad när jag läser att du är hoppfull. Lika ledsen blir jag när du deppar ihop.
Er stora styrka är att ni är så fantastiska mot varann... Fortsätt med det! Jag tror inte ni behöver vänta länge till nu på ert lilla barn. :)
Kram från mig
#4:
Denise
Tack min underbara vän "lillmaria"
Tack för dina lyckoönskningar & fina ord till mig, du betyder mycket för mig vännen! Älskar dig min trogna vän <3
Ja nu ska det gå vägen, det känns så himla bra, jag känner mig realtivt lugn, bara ett lyckorus som går genom kroppen då och då, och när rädslan tränger sig på, så tränger jag undan den lika snabbt!
Det ska gå bra nu!
Här kommer lite blöta kramar från mig & regniga Falun!
Jösses... det här med IVF är verkligen en hel vetenskap :-S Jag blir alldeles matt bara av att läsa... jag har ingen aning om hur min framtid ser ut, jag hoppas bara att hur det än går att det går bra. Jag är lite kluven inför en framtid utan barn, för säg att det inte går och vi inte lyckas hela vägen. Ibland kan jag tycka att vi har det ganska bra som vi har det och att vi skulle kunna leva lyckliga bara vi två, men ibland blir man hemskt nedstämd och tycker att det är orättvist och att alla andra har och får och varför inte jag? Hur kommer jag bli som förälder, kommer jag klara det eller har jag det bättre som jag har det? Efter en del motstånd från min man, är han den som nu mest är på och jag känner av en viss stress för att vi inte kommer lyckas och att han kommer bli besviken- mer för hans skull än min egen. På något sätt känns det som det är mitt fel att vi fick missfall, att det är mitt fel om det inte kommer gå, trots att vi är två om det. Usch man ska inte tänka för mycket, leva nu och för dagen och inte grotta ner sig... iallafall.. det jag ville säga var att jag är imponerad av er kämparvilja och ork och att ni "genomlider" detta månad efter månad för att nå ert mål. Ni kommer inte ångra er, när ni om ett år tittar ner på er fina bäbis... på nåt sätt känner jag flicka, vet inte varför ;-)
skriven