Ja denna barnlöshet har satt sina spår, längtan och sorgen som går hand i hand. Deprission är vanligt hos oss som är barnlösa & man mår ständigt dåligt med ångest över den framtid som inte blir. Ledsamhet över att se vad andra har men vi inte kan få, vi kämpar med blod svett och tårar. Men står i slutändan alltid kvar på samma ställe. Man står i ett hål som bara blir djupare och djupare. Stundvis tar olyckligheten tag om en och man ser bara svart. Det går ständigt upp och ner.
Inför en ivf, tänds hoppet igen och livet kommer tillbaka i ögonen, som annars bara är tomma från livslust. Jag mår alltså hyffsat just nu och jag hoppas nu att de får hålla i sig. Jag vill inte ner i hålet igen...aldrig mer!!
Men just de kan vi inte påverka och ovissheten kommer hålla i sig länge. Inte ens m vi får ett positivt gravtest kommer den försvinna.
Vi kommer ju självklart blir glada till tårar om vi får se ett plus om ca tre veckor. Men vi kommer inte att kunna slappna av, då börjar en ny resa full med oro & förväntan. Med tre missfall i bagaget så kommer de dröja innan vi riktigt kan ta in det igen. Man kommer i början bara gå på nålar och fasa för en blödning. Vi har fått våra missfall i vecka 6, 7 och 10, så de kommer som sagt dröja ett tag innan man kan slappna av, om man ens kommer göra det.
Vår längtan är så stor & stark och jag ber till högre makter nu för att de ska vara vår tur, att vi plågats färdigt & får börja leva det liv som vi så länge drömt om. Att få en egen familj!
Just nu mår vi hyffsat & jag hoppas de förblir så! Det värsta är att vi inget kan påverka, bara att hänga med och se vart det bär, vilket vi nu hoppas blir en lång väntan i nio månader för att sen få nosa på vårt alldeles egna lilla hjärtegryn ♥♥♥
Kommentarer :
#2:
Denise
Tack så mycket själv M för dina fina kommentarer med kloka och stöttande ord samt förståelsen.
Att ett par ord från personer man aldrig träffat kan betyda så mycket, det känns jättefint att ha ditt stöd och som du vet så har du mitt ♥
Här kommer en lastbil med kramar från mig...kan ju ta lite pga av avståndet =) Men den är på väg!
KRAAAAAAAAAAM!
#3:
emma
Håller mina tummar och tår för att ni får ett plus snart och en egen familj <3 Masa Lycka till och kramar.
Hej
skrivenTack för den fina kommentaren! Tror också det kommer ordna sig, har andra klarat det innan oss så ska väl vi också ;)
Förstår att det är delade känslor inför IVF!! Vet precis hur det var, man fick förhoppningar och kände att "detta ska minsann lyckas". Samtidigt var man otroligt rädd och nervös. Analyserade toapappret var gång och pustade ut när det inte fanns något blod. Dessutom får man gå igenom denna berg och dalbana av känslor, man kastas ständigt mellan hopp och förtvivlan och det är så otroligt påfrestande och orättvist!!
När man får plusset blev vi naturligtvis glada, men samtidigt trycktes en del av glädjen tillbaks pga rädslan för missfall. Vi har, liksom ni, haft missfall så man vet hur skört det kan vara.
Jag hoppas så att denna gång är den sista och att ni får ett stort plus!! Att ni får ert "lilla hjärtegryn" att snosa på. Jag håller tummar och tår och för tusan...jag ber också till de högre makterna ;)
Kramar!!