Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Idag har jag bombat er med inlägg, jag har fösrökt att ta fram ljuspunkterna i livet. För de finns rätt många. Fast ibland överväger motgångarna.. som just nu är allt fler 

Och när ångesten kryper tag om en tar den över ens liv, precis som den gjort den senaste tiden. Jag har/går just nu på mina knän men gör vad jag kan ändå.
 Ser inte sjukskrivning som ett alternativ då, jag bara skulle må sämre av att sitta hemma hela dagen. Jag kämpar mig tar mig igeom mina 2,5 timmar om dagen. de får mig oftast att glömma de mesta för en stund.
Men så fort jag kliver ut från jobbet och ställer mig och väntar på bussen så kommer den vidrigia ångesten och tankarna kring allt mellan himmel och gjord och knackar mig på axeln.
Jag vaknar med ångest och somnar med ångest och de börjar tära på mig nu.

Imorgon ska jag till min psykolog, vilket känns väldigt bra. Men oxå jobbigt.
Jag ska be om den behandling som jag sedan ett år blivit erbjuden etc (elchocker) man sövs ner med lätt narkos och får då elektriska stöta i kroppen. Det tar ca 10 minuter och man gör de mellan 1-3 gånger i veckan under en viss tid. Jag vet många som fått den för deprission och svår ångest och de har känt sig bättre redan efter ett par gånger.
Och jag vill ABSOLUT inte börja med antidepp iegn, vill inte äta piller mer.. de har tryckt i mig piller i över 10års tid massa olika läkemedel har vart en försökskanin känns de som ibland. Och inga har funkat, jag har ändå denna ständiga ångest som jag arbetat med nu i 10 års tid för att få nån ordning på.
Men med åren som gått och allt som hänt med åren.. för att inte tala om de senaste åren sen 2006 så har den blivit allt sämre periodvis, och vintararna är fruktansvärt jobbiga.
Så jag är så otroligt tacksam över att vi har vår nästan sommar just nu.

Nu ska jag ta mig en varm & skön dusch och sen bara softa kofta i soffan!
Synd de bara är dynga på tvn!