De är de underbara vädret jag menar, tänk om mina böner kunde höras även till barnlösheten!
Jag mår väldigt bra just nu, inte så mycket ångest. Men de är för att de vart en helt kravlös helg, jag har bara fått vara och laddat med sol och energi!
Nu ska jag ut igen i solen och gassa, blir en dagsupdate senare!
Hoppas lyser över oxå var ni nu befinner!
Längtar sjukt mycket till imorgon, då jag ska prata med IVF kliniken ang hur vi kan göra med vår frysis <3... Jag hoppas så att de är till mötesgående kring våra funderingar. Men med oss har de alltid vart de kring alla möjligheter som finns vilket jag fårstått inte är de vanligaste när man kör sina landstingförsök. Bara att hoppas... de gör vi... vi gör de så de värker =)
Haha glömde att jag börjat skriva och satte mig ute i solen, och glömde att jag bloggade *förvirrad*
Så jag fortsätter nu då ett par timmar senare =)
Fick lite ångest tidigare då jag och Mattias satt och pratade om när jag ska till mammas grav för första gången sedan vi begravde henne, jag längtar att få komma till graven så nära henne jag bara kan bli, visst jag går till minneslunden här för henne, men de är långt ifrån samma. Den 14:e ska jag till hennes grav. Och de jag kommer sitta där länge, ska köpa henne en fin blomma och en vacker liten sten med en fin text eller nåt att fint till hennes grav.
Jag sörjer mina mamma oerhört mycket och onsdag är de ett år sedan.... lite av den tunga sorgen jag forfarande bär på kommer lätta lite då jag vart till hennes grav.
Vi kom även in på en vän som just beärattade att när hennes styvfar (men han var som hennes biologiska) gick bort, de var bara ett par veckor efter mamma begravdes. Hon berättade idag att de var en del hon inte fick sagt till honom som hon så gärna velat. Och vilken sorg bara de för med sig.
Jag sörjer enormt att jag inte hann hem till henne för att få säga henne det jag behövde innan hon gick bort. De en viktigt del som underlättar bearbetningen. Den största sorgen och smärtan sitter i att jag inte han hem till henne!
Så därför har jag redan mentalt börjat ställa in mig på att jag inte kommer hinna hem till min pappa, men jag tror att än hur man redan nu försöker förbereda sig så kommer de vara som bortblåst när dagen väl är framme. De kan ju mycket väl bli så då jag har 50mil att åka för att komma till min familj.
Kände att jag behövde få skriva av mig lite om detta sorgliga, men jag behöver få ur mig de jag bär på, den inre stressen jag bär på som ingen annan de ser, de ser en tjej som är glad som en sol.. på utsidan är jag oftast det. haha vem skulle annars vilja umgås med en om bara går runt och gnäller och är en surprupp =)
Vill inte vara gnällig känns som jag gnäller och självömkar nu, så därför berättar jag oftast inte om de stora tunga sakerna som tynger mig även traumatiska saker som jag haft MÅNGA av ända sedan 6 års ålder, ja skulle gärna göra det. Skulle säkert kännas lättare i hjärtat. De är ju min blogg och jag skriver ju enbart för mig, samt att jag känner för att vara så öppen med IVF: för de kan hjälpa så många andra (förhoppningsvis) för de är tyvär så tabu/hemligt med det och de vill jag få bort och för att få ur mig de som tynger mig för att få ur mig ( ja ni förstår nog) men just nu handlar de bara om IVF:en och barnlösheten som tynger mig men de är mer än så som jag oxå bär på. Men jag vet inte......
Nu har darling dammsugit och moppat av här hemma, han är så underbar. Min älskade handyman, som faktiskt kan pula och knåpa med de mesta! Sen har han ju haft en stäfrima oxå, så våra fönster blir flitigt putsade av honnom, han stryker gardiner och hänger upp ( undra hur många män som gör det) =)
Nu ska jag brygga lite kaffe, antar att han skulle tycka de var gott med en kopp efter städandet och fejjandet!
Soliga Kramar!