Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Sitter och väntar på att klockan ska bli gå till bussen, blir gräsänka i helgen, Mattias åkte imorse till västerås.
Jag klev upp med honon ca 07:45 så drack vi lite kaffe innna han åkte... och som vanligt så saknar jag honom redan!
Men den här dagen är då full späckad fram till 15, då åker jag hem med mina tjuuuusiga naglar, lägger upp bilder senare på hur de blir. Känns tungt att sitta så länge bara, får så otroligt ont av det, jag kan inte gå för länge, stå eller sitta... måste ständigt variera för att hålla nån sorts balans på värken. Min läkare har fortfarande inte skrivit ut min smärtmedicin för min nacke och rygg och jag har haft slut sedan förra veckan, ringde i tisdags och fick då till svar att hon har ju en vecka på sig att skriva de, jag sa då att de var akut och jag just nu stod utan... men jag har inte fått nåt! Jag är så less på denna särbehandling som hon gör av patienter, Mattias har samma läkare och får ALLTID sina recept samma dag eller dagen efter!
Man blir så trött på sånt här... då det ständigt ska ifrågasättas allting. Hemma i övik funkade de ju hur bra som helst, med mina läkare. För de visste ju verkligen vilken olycka jag vart med om och att jag även fick gå på rehab/sjukgymnast i flera år efter 2 gånger i veckan.
Men här är de som att hon inte tror mig, så jag ska boka en tid med henne och ta med mina bilder från de lillla som var kvar i bilen vi satt i och att ingen av oss egentligen skulle överlevt, men istället fick vi alla oloka sorts men för livet, brandmännnen var så chockade fast glad över att de inte blev ett enda dödsoffer i den smällen!
Änglavakt vill jag säga att de var!

Nä  nu måste jag kila till busssen!
Hoppas solen lyser över er idag, de gör den ifalun =)

Kram Kram