Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Vår resa med IVF 2010
1/20 -10 Var vi på IVF kliniken i Falun för första gången för att planera vår första behandling.
Vi kom ut därifrån med en blå mapp med massa information & recept på de läkemedel som skulle hjälpa oss på vägen!
Jag kände en sån lycka & nytt hopp om livet igen, äntligen skulle vi få på börja vår resa att med hjälp av IVF få vårt älskade barn.

Mars 2010 var vi igång, jag fick den kortare behandlingen som bara innehåller sprutor, den skulle vara snällare mot psyket då man inte behövde nedregleras (försättas i klimakteriet). Jag tog 18 hormon sprutor på 11 dar. På  de sista 7 dagarna var de 2 olika sprutor om dagen.
ÄP resulterade i 8 fina ägg varav 4st befruktades.
1 april blev den magiska dagen för ET. Fick tillbaka ett ägg med i toppskick, min läkare var så nöjd med våra fina ägg. Fick även 2 st fin fina ägg till frysen!
 
17/4 har vi vår testdag på vår första bröllopsdag <3 Vilken present om vi skulle få plusa på vår bröllopsdag. Ovissheten tog knäcken på mig & teststickorna åkte fram lite tidigare, testade först så tidigt som RD5 med ett självklart minus,. Förstod ju att jag varit ute alldeles för tidigt. RD9 kunde varken jag eller min man bärga oss av ovissheten, då jag även hade väldigt kraftiga gravsymptom.
Vi fick då ett klart & tydligt plus <3 Lyckan var total, vi var gravida med BF 20/12 -10
På vår bröllops dag testade vi igen för att de oxå var vår testdag & fick ett otroligt starkt & tydligt plus <3
4/5 var de dags för vårt första vul. Vad jag inte visste då var att den dagen skulle förändra mitt liv totalt!!
Vi lägntade som galningar till tisdagen den 4/5 kl 15:45 då vi skulle få se vårt lilla mirkael. Dagen började med att min mamma dog plötsligt, jag visste att hon var sjuk men inte att hon skulle dö!! De kom som en total chock,.
vårt vul gick bra & vi fick ny tid den 17/5 för att se att den växer som de ska & att allt fortfarande såg bra ut innan de lämnade över mig till mvc. Jag hade förlorat min mamma men försökte samtidigt glädas över att allt såg bra ut, kankse var de en mening med allt som händer, vidskeplig som man är.
17/5 dagen för vårt vul var här & slutade i tragedi vårt fosters hjärta slog inte & hade även inte vuxit som de skulle, då jag var i v9+0 så skulle man sett så mycket mer. Hade fortfarande jättehögt hcg kvar i min kropp, på kliniken sa de att blödningen kommer när hcg värdet sjunkit till en viss nivå. Min mamma begravdes den 20/5 så de fanns ingen tid för mig att få en skrapning den veckan. Då min familj bor 50mil ifrån mig så blev de en lång resa hem för att begrava mamma. Kom hem igen & hade fortfarande inte börjat blöda. Den 22/5 ringer jag helt förtvivlad till akuten om hjälp då jag har ont men ingen blödning. Får komma in men blir hem skickade med abort tabletter för att sätta igång processen själv hemma, hur dom ens kunde göra så är för mig helt obegripligt. men jag klarade inte av att ta dom & ringer till kvinnokliniken & får då komma in och bli skrapad dan efter den 23/5.

Vårt nästa försök skulle dröja till hösten, vilket var nödvändigt med tanke på allt som hänt under så kort tid, behövde sommaren för att läka.

FET nr 1
10/8 var vi på banan igen då hade jag fått utslag på ÄL testet & skulle nu få tillbaka vår frysis (FET)
16/8 satt jag hela för middagen & väntade på samtalet från kliniken, de ringde klockan 11 för att berätta att vårt embryo överlevt & vi var välkomna att komma & få tillbaka det 14:15
29/8 var de TS & jag gör nästan som sist. testar först minus RD5 & plusar sen redan på RD8. Testdagen kom så jag testade igen då för sakens skull fast dagen efter 30/8 & fick ett jättefint plus.
Men lyckan blev kort igen den 5/9 börjar jag blöda, hade de känt de på mig redan ett par dar innan så de kom inte som en chock men de gjorde inte mindre ont i kropp & själ för de.
så snart jag orkar så kör vi igång igen med FET nr2, de blir ett sista försök innan de här året är slut iallafall :)