De blir ingen Maj bebis för oss... är mitt uppe i mitt missfall just nu, blöder som en tok & har fruktansvärda krämpor i magen i mellanåt, är som kramp attacker som kommer & går.
Har misstänkt de här sedan i torsdags så de kom inte som en chock den här gången, utan man har sakta låtit de sjunka in. Ska ringa min klinik imorgon för att se vad som ska göras nu, nya tag blir de så snart min kropp orkar igen!
Lägger ingen skuld alls på mig själv då jag vet att jag inte gjort något för att ska kunna bli så här, olyckligt bara att behövt uppleva 2 missfall på 4 månader. Men de som inte dödar de härdar!
Har verkligen börjat inse nu vad stark man blivit under de gågna året, så skönt att äntligen få må bra trots alla motgångar vi möter!
Kom till en punkt där de helt enkelt fick vara nog med självömkan,& vände kakan totalt, den tjej som funnit gömd under deprissioner & MASSA piller har fått komma fram, har fått tillbaka en livsvilja som jag vägrar att släppa ifån mig.
Ska nu äntligen köra igång med min arbetst träning, inte länge kvar nu har en del lönsamma trådar i luften där. men håller de för mig själv än då de inte är något som är bestämt & klart än. Men vad de än blir av mina funderingar så kommer de bli jättebra!
Känns otroligt härligt att vara tillbaks i arbetslivet igen!
Nä nu ska jag fylla på med panodil & lite vila. Känner mig alldeles yr av allvärk kankse även lite blodförlust, har ju tagit blodförtunnande sprutor varje dag i ett par veckor nu, vilket kanske inte är så possetivt vid ett missfall.
Men jag ringer akuten om jag blir dålig!
Vi är båda väldigt ledsna & de känns som luften gått ur oss.
De känns som en liten bit inom en dör vid missfall, ett sår man får leva med för alltid!
Men vi är otroligt glada över att vi har varandra & en otroligt stark kärlek!
tror vi kan gå igenom vad som helst bara vi har varandra!
Vi läker tillsammans!
Ta hand om varandra så länge, jag upptadetar snart igen!