Känner mig alldeles matt, Väntar fortfarande på att kliniken ska ringa med nå possetivt besked ang vårt FET. Vet inte hur jag orka ladda om för ett tredje försök, när de bara kommer bakslag efter bakslag.
Både jag & Mattias vill att dom nästa månad stimulerar fram en ägglossning på mig, så jag inte behöver råka ut för en måndag till eller att de ska vara fullt i deras kalender just den dagen.
För sedan i mars så har min ÄL inträffat en tisdag, tänk om den nu bestämmer sig för att komma på måndagar i 7månader framåt. Då är vi ju helt chanslösa på att någonsin få tillbaka vår lilla frysis.
Behöver vi avbryta denna månad oxå så kommer både jag & Mattias bli jätte ledsna, de går inte att förklara den förväntan man bygger upp från de man börjar testa med stickor, för att sen falla långt ner i de svarta hålet av sorg & misslyckande.
Att vara barnlös & behöva kämpa med IVF för att få sitt barn är inget jag önskar någon, Jag brukar älska bergodalbanor, men den här bergodalbanan är inte de minsta rolig. Magen slår knut & man vill bara kräkas av alla känslor som slås om i kroppen.