Börjar livet tappa sin mening??

Fortfarande inget omslag på Äl testerna :/ Börjar kännas motigt nu med denna väntan & jakten på ägglossning, som inte vill dyka upp! Kanske är de så illa att jag inte har någon ÄL denna månad.

De här testandet & väntandet gör mig lite små depprimerad emellanåt, nu har jag känt mig rätt låg ett par dagar. Och att bara sitta hemma när alla andra jobbar är inte heller så roligt, de känns som att mitt liv börjar tappa sin mening. Utan barn så känns mitt liv oxå meningslöst, har fastnat i en massa dåliga känslor som bara trycker mig längre & längre ner...
Jag måste få börja jobba nu, ska ringa till FAROS på måndag & skynda på mitt ärende.
Kan inte bara gå hemma längre med mina snurrande tankar & känslor. Får bara mer & mer okontrollerad ångest. Jag börjar ta knäcken på mig själv känns de som.
 
Ska dricka mig en kopp kaffe, sedan ska jag gå ut på en promenad för att skingra tankarna!
Solen skiner & himlen är blå, vad kan vara bättre än en promenad då :)

Kommentarer :

#1: Linda

Känns lite hemskt att du upplever livet som meningslöst, och även om jag inte varit i din sits kan jag förstå till en viss del. Jag har ju alltid varit sysselsatt, haft arbeten, inte nöjt mig med ETT heltids, utan haft extrajobb utöver just för tillfredsställelsen att GÖRA något. Så är jag funtad, och gruvar därför faktiskt inför barnledigheten. Och då är det ändå något jag valt!

Jag har förstått att du är lite begränsad fysiskt? Men en sak som jag tyckte väldigt mycket om och nog skulle göra mera om jag hade tid, var att hjälpa till mera på katthemmet vi har här i närheten. Har inte ni något sådant där? Du som också tycker om katter skulle nog finna det givande att hjälpa alla dessa hemlösa. Det kan ju fylla lite tid av dagen iaf, och samtidigt ge känslan av att man gör något meningsfullt?

Kram!

skriven
#2: Denise

De var ett jättebra tips du gav mig ang. katt hjälpen. Har inte ens tänkt så långt själv, när man som jag gått hemma en längre tid så snurrar man lätt in sig i det negativa tanke mönstret & slås omkull av hopplöshet, visst har livet sin mening, känns som jag stått stilla för länge & bara trampat i kvicksand & den enda som kan vända de är jag. Jag har haft de lite jobbigt med mitt tankar ett par dagar, vilket jag tror kommer från brist på aktivitet. Har vart väldigt behövligt att vara hemma under den tid då jag var så utbränd & depprimerad. Och mitt jobb är så nära men samtidigt långt borta, får se om dom kan skynda på de lite när jag ringer dom på måndag. Man blir som sagt knäpp på sig själv i längden. Tack för din kommentar, ska lyfta på huvudet nu & samla mig med possetiv energi. Livet har mycket att ge måste bara öppna mina ögon & sinnen för att ta emot de <3

skriven
#3: Linda

Det är ok att deppa ned sig och många har goda anledningar. Det är när man blir kvar där nere som det blir "farligt" och så otroligt nedbrytande. Jag har haft turen att klara mig från depressioner och sjukskrivningar men jag har förstått att det ju inte bara är att "rycka upp sig", vilket är lätt att säga för den som inte vet. Din inställning är bra, trots allt försöker du tänka positivt vilket jag tror är viktigt. Men ibland är det nog viktigt att acceptera att det är ok att det inte är tipptopp alla gånger. Hoppas du fick dig en promenad i det fina vädret, bara andas och var! Ge dina fina kissar en kram från mig :o)

Kram L

skriven

Kommentera inlägget här :