Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Det är ett datum jag aldrig kommer glömma, tänkte åter berätta de för vad jag minns & så som jag minns det.
De kommer att bli ett långt inlägg så jag hoppas ni orkar med :)


Jag var 15år de var sommar lov och jag skulle precis börja gymnasiet, jag och tjej kompis som jag umgicks med i mina ungdomsdar hade bestämt oss för att hyra film ett par timmar innan klockslaget 03:20 med en väldigt god vän till min familj, han var som en storebror till mig under min uppväxt. När vi väl kommer in till stan så stöter min vän på sin pojkvän som var lika gammal som oss, han var inne i stan och festade, vi blev ju förstås mer sugna på att vara med dom än att kolla på film. Så vi stannade kvar i stan, trots att vi egentligen inte fick & att min vän till familjen tyckte att vi skulle följa med. Men jag var/är mycket envis så vi blev förstås kvar i stan. Från den stunden har jag kraftiga minnesluckor.

Men till slut är vi alla fall många timmar senare på väg hem till min väns pojkvän, jag minns inget av vad vi gjorde i stan från de vi bestämmer oss för att stanna där 22:00 till 03, varken jag eller min vän hade druckit så minnesluckorna kommer inte därifrån. Men tiden från strax innan vi satte oss i bilen minns jag som igår...
De jag minns är hur vi går runt för att leta reda på min väns pojkväns storebror som visst oxå skulle köra oss hem, men när vi stöter på honom är han så berusad att han inte ens kan gå ordentligt. Så vi vägrar låta honom köra, än om han visst gärna hade gjort de. Vi träffar då på en vän till storebrorsan och dom kommer överens om att han skulle köra oss hem. Vi frågade om han drucikt & han svarade nej, vi valde att tro honom då han vart vår kamrat stödjare under 7-9 och vart dem som rint hem till våra föräldrar om vi vart fulla på stan.

Så vi kommer tillslut fram till bilen, först kör han bara ca 350m till ett matställe där vi åt & träffade på en till som ville ha skjuts med oss, han skulle oxå till bjästa ca 2mil utanför centrala stan E4:an söder ut. Så vi packar in oss i bilen igen, fyra i bak sätet & två st fram. 
Samtidigt som vi kör ut från mat stället så kör en röd liten sportigare bil ut före oss på utfarten mot E4:an, han som kör vår bil säger då att den där bilen ska jag ha kört om innan vi är framme i bjästa, då åker vi i en audi 100cc. Lite längre fram på resan så gör han som han sagt han tok brassar om bilen, plattan var nog maxad i botten och hastigheten har uppskattas till 170km/h. Efter vi kört om bilen och han ska räta upp bilen i sin fil igen så gör han inte utan kör bara rakt av vägen, jag minns hur jag skriker hans namn när jag ser vart vi är på väg, men de är då på tok försent för att ratta upp bilen. De jag minns från nu är att bara blir knäpp tyst hur vi alla studsar runt som bollar i bilen man försöker ta emot sig överallt men de är svårt & allt går mycket fort. sen svartnar bara allt & mitt nästa minne är att jag vaknar upp totalt fastklämd i bilen, bilen ligger på taket och under bilen sitter jag fast klämd med mitt huvud!!
Jag ligger med huvudet på backen men resterande kroppen ligger inne i bilen upptryckt vid ratten & instrument brädan. När jag vaknar uppe är de fyra bak ibilen på väg ut i panik, jag ropar på hjälp men ingen kunde hjälpa mig, kort därefter kommer de en kille ner till mig i bilen, han som körde bilen vi körde om. Räddningstjänsten var på väg & jag började tänka på hur allvarligt klämd jag faktiskt var under & i  bilen, jag hade även lyckats få två fingrar fast klämda som låg mot huvudet sedan bilen pang på.... mitt över huvudet & fingarna. Men att fingrarna oxå var klämda mellan huvudet & bil är en av de små detaljer som räddat mitt liv, samt att just där jag landat med huvudet så var de en liten grop i marken, vilket oxå räddade mitt liv, om marken vart plan där jag låg så skulle mitt huvud mosats totalt när bilen landade på det.
När räddnings tjänsten tog över så fick dom börja med att ringa en bergnings bil som var tvungen att säkra bilen åt dom från vägen, för om bilen skulle glida s¨lite som ett par millimeter så skulle de vara fara för mitt liv. De tog dom ganska precis en timma att få lös mig ur bilen. När bilen var säkrad så använde de sig av luftkuddar som de pumpade upp bilen med så de sen försiktigt kunde dra mig ut.
04:30 rullar de in med mig på akuten, där ett helt team står redo för att ta emot mig. Jag var så chockad & rädd och den smärta jag kände i hela min kropp är obeskrivlig.

04:30 fick även mina föräldrar bland de värsta samtalet en förälder kan få, mamma svarade när läkaren ringde & sa - Er dotter har precis kommit in till oss på akuten, hon har vart med om en fruktansvärd trafik olycka & att jag har haft ängla vakt. Dom satte sig i bilen & hämtade även upp min kompis föräldrar på vägen. När de kommer in på akuten & jag ser dom så släpper hela chocken jag gråter så jag skakar nästan hoppar på britsen där jag ligger.

Dom klippte av mig kläderna & dammsög mig ren från glas splitter, flera månader efter olyckan kröp de glas splitter ut ur skinnet på mig. Men när de skulle damsuga mitt svullna och ömma huvud minns jag hur jag skrek rakt ut av smärta. Mitt huvud var så ihoptryckt under bilen, så när de hissade bilen så kände jag hur de spände ut sig igen... Jag var så svullen att när man tittade på mig framifrån så såg mitt huvud ut som en fotboll.
De högra ögonbrynet var spräckt & behövde sys med ett par stygn, hela kroppen röntgades man hittade då en spricka i min femte ländkota, efter att inre blödningar var kollade samt röntgen av huvud & kropp, så var de dags för op på mina fingrar- De var höger pek & långfinger som behövde en rejäl makeover då de alldeles mosade. Dom fick otroligt nog ihop de till 2 fina fingrar igen, ärren ser man knappt heller. Helt otroligt vad läkare & kirurger kan göra med helt sönder skurna kropps delar. Har dock nedsatt känsel & ett otäckt nerv fel i pekfingret. Samt att de var en liten bit av finger toppen som dom inte kunde rädda & sy tillbaka. Men de gjorde dom oxå jätte snyggt

Efter olyckan hade jag 3 års rehabelitering av nacke, rygg & fingrar. Gick till sjukgymnast 2 gånger i veckan de första året sen minst en gång i veckan under resterande år, hade/har väldigt ont vilket resulterade i att jag kom efter mycket i skolan. Och är ej godkänd på gymnasie nivå idag.
Jag har överlevt en olycka som inte räddningstjänsten kunde förstå att vi alla överlevt. Av sex personer så behövde bara jag + två till stanna kvar ett par dar på sjukhus. Bilen var så totalt kvaddad, de som var vår räddning var att ingen av oss hade bil bälte på, de är räddningstjänstens egna ord de sa - Vi brukar INTE uppmana folk att köra/åka utan bälte, men i ert fall var det de som räddade era liv. För bilen var så ihoptryckt av alla volter den gjort, så om vi skulle ha haft bälte & oxå suttit fast så hade de varit mer skador på oss, förmodligen oxå döds offer.

Han som körde var ju inte nykter heller som han sa till oss, han hade 1,79 i promille & fick en månads fängelse för de han gjorde.
Hoppas jag kunnat skriva ner detta så de går att läsa.
Redan vid 15års ålder förändrades mitt liv totalt & jag fick lära mig leva med fruktansvärda krämpor i kropp &själ.
Men jag är å andra sidan glad Över att jag lever & trots den allvarliga smällen ändå kan gå & röra mig. Hade ju kunnat vara en dreglande grönsak oxå.
Många säger till mig att sån här tur har man bara en gång i livet... Men jag har lurat döden fler gånger än så.

Ett par år efter de så höll jag även på att drunkna efter att ha blivit drogad under ett krog besök, men de är en annan historia... som kanske kommer i ett annat inlägg.
TACK ni som orkat läsa, fråga om de är nåt ni undrar över så svarar jag mer än gärna!

Kram på er!