Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Har just nu én jobbig stund eller jag har de piss jobbigt för de mesta, sorgen över mamma är tung!
Jag hade nog svårt att acceptera att hon sjuk,och jag kan ännu mindre fatta och acceptera att hon är borta....
Hon rycktes verkligen bort allt för många år för tidigt från oss.
Man får hela tiden höra att - att de blev ju bäst för henne de här, hon har ju varirt sjuk så länge....
Men vi som är kvar då.... kan inte säga att de känns så jäkla skönt att hon är borta även om hin nu var sjuk.
Jag har saknat henne i jättemånga år... redan från de hon blev sjuk.
INGEN ska behöva få förlora någon av sina föräldrar så tidigt.
De gör så jävla ont, sen sitter man ju med sitt eget samvete om saker och ting och de underlättar ju inte precis!!!
Jag vet ibland inte vart jag ska ta vägen i allt de här... de går inte en dag utan att tårarna rinner.
Och de känns som att nu ska man ha sörj färdig och kommit in i sina vanliga kängor igen... men jag är inte där på långa vägar!

Två veckor efter att mamma dog så var vi på vårt andra vul & då konstateras de att vårts barn inte längre har någon livskvailte.... Vi blev så ledsna jag minns hur vi stod hemma den dagen och bara kramade varandra och grät... vi som skulle få ett litet barn i december. Men även de ryktes ifrån oss!!!
Jag känner mig ofta arg och bitter på människor i allmänhet som bara går runt och verkar vara glada!
Jag vill oxå vara så... jag kan i princip vara vart som helst och brista ut i tårar, tårara som inte går att stoppa dom bara kommer och ångesten lägger sig som ett betong block över mitt bröst!
Jag saknar min lilla bebeis mage, dom spända åh STORA brösten, att känna mig ständigt trött Ja till och med att må illa.
På nätterna kan kjag känna mig ensam än om Mattias ligger brevid mig så är de nåt som fattas i mig... Vårt barn!!

Jag vet ju att alla en dag för för sina synder & jag hopppas jag betalt av mitt straff nu!

mina tårara hindrar mig från att skriva mer de bara rinner och rinner önskar man hade vind rutortorkare!

Snälla ta hand om varandra därute, tala om för era barn & andra ni håller av att ni älskar dom så dom vet de...
If tomorrow never comes!