Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Fick samma svar på testet idag...
Har vart en jobbig & tung dag... berg o dal banan är på väg ner igen med en väldans fart. Stundvis hänger jag inte med & de känns som att jag ska i tusen bitar... brista infrån & ut. De gör så ont. Inte bara psykist de verkligen värker i bröstet på mig... de gör ont i hjärtat, på riktigt!

Nu blir de en pause från ivf:en, vi behöver lägga det bakom oss ett tag och börja fokusera på livet igen, IVF:en tar upp mycket av ens tänk & man fokuserar och går helt in i de behandlingar, hormoner, läkarbesök, undersökningar m.m som man har framför sig, man bygger uppförhoppningar, man får ett hopp om livet man drömmer om, stundvis försvinner oxå de verkliga livet som oxå fortsätter att gå de stannar inte upp bara för att vi är mitt uppe i ivf bubblan.
Man hoppas & lever efter konstens alla regler för att de verkligen ska gå vägen & bli bra.
Men i slutändan så står man ändå helt maktlös.

De ska bli skönt att ta en pause vi behöver det. Och plocka upp de igen till våren, då man går mot tjusare tider & har mer energi. De beklagade på kliniken och trodde som vi att de berodde på min förkylning/hosta & ren otur helt enkelt. Vi var så välkomna att ringa när vi kände oss redo igen & tyckte de var klokt av oss att ta en pause. 

Nä nu ska jag jag kolla på svenska hjältar & mysa med min underbara man! Är de något jag vunnit högsta vinsten på så är de i kärlek & med äkta kärlek kommer man långt här i livet oxå!
Life goes on, but it hurts!

Kram på er!