Igår kl 14 fick vi tillbaks vår sista frysis, läkaren gav oss stpra förhoppningar om att vi skulle få gå hela vägen den här gången och att ägget var av jättefin kvalite! Beräknad födsel har vi i början av augusti ifall de vill sig väl denna gång!
Jag känner en sån enorm lycka, kan inte fatta att jag nu har ett femdagars befruktat embryo i mig.
Nu har man vart med om detta ett par gånger så jag känner mycket lugnare inombords än vad jag vart de senaste ruvningarna. Fast dom tre-fyra första dagarna är man oftast rätt lugn, då vet man ju att de lille livet fortfarande är kvar...De är runt ruvdag 5 som ovissheten tar ett stadigt tag om en! Får se hur de blir den här gången!
Kanske slår min önskan in: att få ringa in de nya året med en bebbe i magen!
Under den här behandling har ett GÄNG olika läkemedel som ska tas för att hjälpa den lille på vägen!
Jag äter: Trombyl som är en blod förtunnande tablett, ska äta den i 12 dagar. Progestron vagiatorer vilket är ett gravididets hormon som kliniken sätter in för lite hjälp på traven, som jag ska använda mig av morgon & kväll i 12 dagar. Fragmin sprutor som oxå är ett blodförtunnande, ska ta en spruta om dagen fram till v.12 och sist men inte minst Prednisolonet som är ett kortison, ska äta en om dagen i 12 dar, de fick jag för att minska risken för missfall igen. Dom brukar ge den till kvinnor med upprepade missfall & den har gjort att många kvinnor fått behålla sina små liv i magn tills de är dax.
Man känner sig som ett levande apotek, men vad gör man inte då för att den lille ska bädda in sig ordentligt & stanna hos oss!
Så här blir de en lugn helg, ska bara ligga på soffan & jäsa undantag för nån promenad i kylan.
Åkte på en förkylning i måndags som nu gått över i en fruktansvärd hosta, den hade jag gärnat vare utan nu så här i början av ruvningen, känns som tar i så den ska flyga ut! Vilket den säkert inte gör... Men de är en sån där dryg hosta... man hostar tills luften tar slut & man nästan kräks.
Har använt host medicin sedan i tisdags men den har nog snarare blivit sämre än bättre!
Nu kommer bloggen ta lite fart igen, så fortsätt att kika in & följ med oss på resan till vårt efterlängtade plus!
Kram på er!
Kommentarer :
#3:
Linda
Ååh vad spännande! Håller alla tummar och tår att det går bra denna gången! Så starkt att utsätta sig för alla behandlingar, undersökningar, mediciner osv så hoppas, hoppas det går bra! Tekniken och vetenskapen är fantastisk!
Kram!
#4:
Denise
Tack för era lycko önskningar!
De känns hur bra som helst!
Kramar tebax!
Åh visst är det en helt sjuk känsla att ha ett befruktat ägg i sig som liksom inte ens har fäst än. Obeskrivligt! Håller tummarna för er så det knakar!
skriven