En liten som lever rövare i mammas mage ♥

Då var jag åter hemma i soffan igen, med ett lyckorus som får tårarna att rinna. Liten mådde hur bra som helst och vevade för fullt med både armar och ben, det var verkligen häftigt att se och nu känns det mer verkligt än någonsin. Mattias blev även jättechockad över att bebis redan var så aktiv, han sa i bussen på väg upp att han trodde inte den skulle röra på sig än, me tjiii fick han, det var fullt ös där inne :D
Bilden hon skrev ut blev tyvärr bara blank så vi får leva på det vi fick se idag vilket jag tror vi kan göra länge. Det är så skönt att läkare och ssk förstår vår oro och tar oss på allvar då vi är rädd att få missfall. De tycker inte alls det är konstigt med alla bakslag vi haft under så kort tid.
Fragmin sprutorna får jag allt plågas med under hela graviditeten. De vill ta de säkra före det osäkra för både min och lilla litens skull. Vilket vi såklart tycker är skönt oxå.
I vecka14 får vi vår nästa titt på liten, då har vi kommit så långt att jag slipper få den där staven uppkörd mellan benen då blir ett vanligt ultraljud utanpå magen. De skulle skicka den tiden per post och den skulle bli i slutet av november. Sen efter det blir nästa titt i december då det är dags för rutinultraljud, det rullar på nu känns det som.

Imorgon klockan15 är det inskrivning hos barnmorskan, då ska det lämnas massa prover och gå igenom en hel del annat. Känns oxå spännande.

Jag är helt färdig nu känner jag, det var många spänningar i kroppen som släppte nu då vi åter fick se att allt var bra med vår älskade liten. Jag var så sjukt orolig innan en oro som är svår att slå bort då den kommer. Hade det inte varit för det första missfallet då min kropp lurade mig så totalt, så hade man nog vart lite lugnare. Men jag vet av egen erfarenhet att graviditeten kan stanna av och att man ändå har kvar alla symtomer samt hcg. Usch.. de sitter djupt i mig att blivit så grundlurad av min egen kropp. Men allt verkar gå bra nu och läkaren förklarade oxå att missfallsrisken där vi står nu och med de vi fick se idag minskat massor. Risken för missfall låg inte alls på många procent nu.

Nu ska jag ta mig en välförtjänt vila, vaknade klockan05 imorse och har sedan dess bara legat i sängen och snurrat och funderat.

Kommentarer :

#1: M

Visst är det helt fantastiskt att se det lilla livet!! Man blir alldeles varm och lycklig i hela kroppen :) Skönt att allt såg bra ut!!

Kram!

skriven
#2: Sarah

Wow vad häftigt. Lyckos dig! Mer och mer bebis nu istället för cellklump hehe! Kan bara tänka mig hur lyckliga ni var att få se ert lilla mirakel. Oj vad jag längtar nu.

Sjysst att ni snart får en titt till.

Lycka till hos barnmorskan imorgon, spännande.

Vet exakt vad du menar med det där om missfall. Att verkligen bli lurad och hur de sätter galler i hjärnan på en för alltid. Men nu har ni alla bevis på att det kommer gå vägen för er, säkert.



Ha en mysig kväll kära du och njut av att kunna andas ut tillsammans. Hur ör det förresten med ditt illamående? Något bättre?

skriven
#3: waterlily

Vad skönt att allt gick bra!

skriven
#4: Denise

Tack så mycket tjejer!



Sarah: Snart är din tur att få se en vevande bebis, det var sjukt magiskt! Illamåendet är som sagt inge vidare, kräktes i söndags men sen har jag inte kräkts mer. Men det ligger där ständigt och pyr och ibland får jag bara i mig frukt och drickyoggy. specmödra såg gärna att jag fick i mig lite vitaminer och bad mig prova barnvitaminer med fruktsmak som man tuggar på, så jag ska inhandla det idag och se om det går bättre. Nu bär det snart av på inskrivning hos bm :)

skriven
#5: Anna i gbg...

Stort grattis till ett lyckat Vul... ja nu känns det ju mer och mer säkert. Klart det är svårt att sluta oroa sig- det kommer jag göra den dan jag sitter i din sits igen (hoppas jag) men detta låter ju väldigt positivt iallafall :-)



Idag har jag gjort min undersökning för myomen. Det var två stycken och dom måste opereras bort tyvärr... satt på ny väntelista; ca tre månader innan det blir dags och jag får inte bli gravid innan den är genomförd :-( Tre veckors sjukskrivning och sen måste man avvakta minst två menscykler innan man får börja försöka... suck... kommer inte få dra igång ens ett försök förrän till våren/sommaren känns det som... det känns ju oliiiiiiidligt långt. Bububu... men inget att göra åt, bara att bita ihop och hoppas på det bästa...



Nu håller jag alla tummarna för dig och hoppas att dina små delmål i datum snabbt kommer ;-)

skriven
#6: Jenny

Yey! :)

skriven

Kommentera inlägget här :