Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Ja imorgon bär det av för att att tuffa upp till Övik, på torsdag kl11 är det dags att ta det sista farvälet av pappa. Det kommer bli en tung men ändå en fin dag är jag säker på. Jag har fått sett bilder på pappa efter han avlidit och jag har aldrig sett någon så fridfull och fin. Man ser verkligen på honom att han har det bra nu där han är och det gör att det även känns lättare att släppa taget, hur svårt det än är. Jag saknar honom mycket och det känns verkligen konstigt att han inte finns hos oss mera.

Idag när jag klev upp så hade jag verkligen jätteont i vänster sida av magen en smärta som stäcker sig ända ner i buken. Jag trodde det skulle ge med sig bara man vaknat till och kommit igång lite, men det har det inte gjort. Det gör verkligen jätteont då jag reser mig upp och går, har svårt att sträcka ut mig ordentligt för smärtan gör att det tar emot. Då det inte gett med sig så ringde jag in till förlossning för att höra vad de kunde bero och om det fanns något att göra.
Hon tyckte det lät som foglossning eller att det är ligamenten, vilket kan orsaka väldigt mycket smärta. Hon sa att jag skulle ta det så lugnt jag kan och om det inte blir bättre får jag kontakta förlossning i övik då jag kommer upp. Det är säkert inget farligt, men då man aldrig vart med om detta och heller inte har något att jämföra med så blir man lätt orolig.
Jag hoppas verkligen att det känns bättre imorgon, känns inge trevligt att sitta på ett tåg flera timmar med denna värk, men heller inte så mycket att göra åt om det är så.

Jag slänger in en bild på magen oxå som vi tog igår V.21+4, Julian växer och magen likaså :)