Men idag gick vi upp med en lykta och jag visste redan innan vilken plats jag ville att hon skulle få här och hoppades på att de fanns plats för henne just där, vilket de gjorde & hon är inte ensam där heller.
Den vita lyktan brinner för mamma.
En förstoring på vad de står på stenen:
En anna bild som är tagen alldles brevid där stenen står:
Vi satt en stund och de kändes lättare då vi gick därifrån, men jag är så otroligt trött och slut!
Den här dagen har tagit på krafterna.
Men nu är de bara soffmys som gäller tills ögonen faller ihop!
Vilket kan bli när som helst!
Imorgon hoppas jag att solen lyser då jag vaknar!
Kramen på er!
