Vi som kämpar med blod, svett & tårara har nu äntligen uppmärksammats och vi har fått vår egen dag, TACK till Wildamathilda som kom på den briljanta iden och för att du sen tog upp de på din blogg som sedan spreds som en löpeld genom svergie.
Denna dagen kommer alltid infinna sig den sista lördagen i Maj.
Vår historia So far :
Jag och Mattias träffades sommaren -05 och blev blixtförälskade vid första ögonkastet. Vi har aldrig haft skyddat sex, utan vi kände båda två att blir de så blir de, vi ville alltså båda ha en familj då vi träffades. Men månaderna & åren gick utan nåt resultat. Vi började bli oroliga. Och tillslut vände vi oss till kvinnokliniken för en utredning 2009, då fick till att börja med pröva att använda oss av pergotime i 6 månader, de är en kur som ger en ägglossning och då en ordentlig sådan.
Jag blev alldles knäpp hormonellt på dessa tabletter och tillslut en dag när jag skulle ta den så tittar Mattias på tabletten som är märkt med bokstaven S... Han utbrister då S som i SUBBA!! Hahaha som jag skrattade då han sa det, men han menade det verkligen för jag blev inte alls snäll av dessa hormoner.
Men då vi inte lyckades själva med hjälp av pergotime, så skickades en remiss till IVF kliniken i falun. För att öka våra chanser med provrörsbefruktning.
Den 20/1 2010 hade vi en tid på IVF kliniken här i Falun där vi bor. Vi kom hem från de mötet med en blå mapp med en massa papper och info kring IVF, vi fick även med oss recept till alla sprutor och läkemedel som skulle vi skule använda oss av och en planering för start. Vi hade blivit beviljade 3 landstingsförsök. 3 hela IVF behandlinga inkl frysförsök.
I mars började vi med vår första behandling, vi har använt av den korta behandlingen som bara innehåler sprutor, jag har aldrig tack och lov behövts nedreglerats till klimakteriet med hjälp av näs spray.
Jag tog 18 hormon sprutor på 11 dar. På de sista 7 dagarna var de 2 olika sprutor om dagen.
ÄP resulterade i 8 fina ägg varav 4st befruktades.
1 april blev den magiska dagen för ET. Fick tillbaka ett ägg med i topp skick, min läkare var så nöjd med våra fina ägg. Fick även 2 st fin fina ägg till frysen!
17/4 har vi vår testdag på vår första bröllopsdag <3 Vilken present om vi skulle få plusa på vår bröllopsdag. Ovissheten tog knäcken på mig & teststickorna åkte fram lite tidigare, testade först så tidigt som RD5 med ett självklart minus,. Förstod ju att jag varit ute alldeles för tidigt. RD9 kunde varken jag eller min man bärga oss av ovissheten, då jag även hade väldigt kraftiga gravsymptom.
Vi fick då ett klart & tydligt plus <3 Lyckan var total, vi var gravida med BF 20101220
På vår bröllops dag testade vi igen för att de oxå var vår testdag & fick ett otroligt starkt & tydligt plus <3
Men på vårt andra vul den 17/5 så hade vårt älskade pyre slutat växa & hjärtat hade stannat av. De tog oss så hårt, min kropp trodde fortfarande att jag var gravid och jag hade jättehögt hcg hormon i kroppen. De sa till oss att missfallet kommer då hcg värdet sjunkit till en viss nivå, men ingen kunde svara på hur lång tid de kunde ta.
Jag höll ut till den till i slutet på Maj, men ringde då till akuten & bad dom om hjälp om att avsluta detta. Jag fick komma in men blev först hemskickad med abort tabletter, vilket jag bara inte klarade av att ta, så de slutade med att jag fick skrapas tillslut.
Vi tog en pause över sommaren för kropp & själ behövde läka innan vi gav oss på vårt nästa försök som skulle bli att tina upp ett embryo från frysen.
Föesök nr2 FET!
10/8 var vi på banan igen då hade jag fått utslag på ÄL testet & skulle nu få tillbaka vår frysis (FET)
16/8 satt jag hela för middagen & väntade på samtalet från kliniken, de ringde klockan 11 för att berätta att vårt embryo överlevt & vi var välkomna att komma & få tillbaka det 14:15
29/8 var de testdag & jag gör nästan som sist. testar först minus RD5 & plusar sen redan på RD8. Testdagen kom så jag testade igen då för sakens skull fast dagen efter 30/8 & fick ett jättefint plus. Med BF 110502
Men lyckan blev kort igen den 5/9 börjar jag blöda, hade känt de på mig redan ett par dar innan så de kom inte som en chock men de gjorde inte mindre ont i kropp & själ för de.
FET 2
Fredagen den 26/11 var de åter igen utslag på ägglossning stickorna, har då redan haft två ägglossnongar tidigare sedan senaste missfallet. Men på första ägglossningen var de fullt i kalendern för insättning och den andra fick jag på en måndag vilket inte går för de blir insättnings dagen en söndag och då har kliniken stängt. De var två jätte tuffa bakslag att resa sig upp från. Så jag var nu livrädd när jag ringde kliniken för att se om de fanns plats för oss att få tillbaks vår siste frysis och de fanns, gråtandes av lycka ringde jag till min och sa att vi fått en tid för insättning torsdagen den 2/12 klockan 14:15. De skulle ringa kring elva för att berätta om vår lille eskimå överlevt upptiningen. Jag hade precis kommit till jobbet när jag fick samtaler från kliniken, de ringde en timma inna avstämd tid. Min tanke var direkt att de var kört.... Men inte det :D Vår frysis hade överlevt och såg jättebra ut så var så välkomna in.
Med min vanliga otur så blir jag rätt fökyld ett par dagar innan fick feber och har man feber så får man inte sätta tillbaka ett befruktat ägg. Men febern hade försvunnit och jag kände mig så pigg på insättningsdagen att att jag gick till jobbet. Insättningen gick bra och jag fick den här gången samma efter behandling som sist med fragmin, trombyl och proggestron sen la de till ett extra läkemedel som heter prednisolon, de ges till kvinnor med upprepade missfall för att öka cnasen om att få gå hela graviditeten ut. Läkaren var jätte nöjd och trodde de skulle gå fint för oss nu. De trodde vi oxå.... men från de jag kommer hem från insättningsdagen så blir jag snabbt MYCKET sämre i min förkylning och får en fruktansvärd hosta, ni vet när man hostar så luften tar slut och man kräks. Jag googlade och kollade runt hur pass hosta och förkylning skulle vara skadligt för en ruvning men hittade bara possetiva saker med. Jag fick grav symptomer tidigt och kände att de nog skulle gå vägen.. vi var väldigt säkra på de.. kanske för säkra den här gången. För testdagen visade ett självklart minus. Och min berg och dal bana tog en ny vändning. Jag stod på längst upp på branten och föll rakt ner utför... och den här gången föll jag långt ner i avgrunden igen.
IVF behandlin nr 2:
I februari 2011 var vi redo för att köra igång med en helt ny behandling med hormon sprutor & äggplock samt allt annat som hör till. Med kontroller, undesökningar & blodprover-
Vid de här försöket så gör de lite annorlunda istället för 2 sprut om dagen som jag hade vid första försöket så sätter de nu in en 3:e. Så jag sticker mig själv 3 gånger om dagen fast med 3 olika sprutor/hormoner. Sista dagen sticker jag mig med 4 sprutor. De menade på att de skulle bättre ägg så här. Så vi tackade snällt och gjorde som de sa.
På vulet såg de många som minst 17 äggblåsor & vi trodde ju att de skulle misnt lika många ägg som första gången. Men så fel vi hade, äggplocket resulterade i 4 ägg och jag blev alldles knäckt för jag hade väntat mig lite mer efter den plågsamma behandlingen.
Men till dagen efter så hade 3 av dessa fyra befruktat sig. Och vi fick den 1: mars tillbaka ett jättefint embryo av bästa kvalite + att ett gick till frysen av samma fina kvalite.
Testdagen den 14 mars så får vi ett minus...igen!
De tog os hårt och bergocdal banan satte genast utför igen... med en fruktansvärd fart. Man önskar man hade en handbroms vid dessa turer men de finns inte, utan man får allt hänga med utför i en ilande fart.
FET Från IVF 2:
Nu står vi åter redo för ett frysförsök.
På måndag 14:20 blir jag ruvare för 5:e gången!
Så snälla håll tummarna för oss att de blir 5:e gången gilt!
De var lite om vår resa i denna ivf karusell!
Kramar till er som orkat läsa er igenom dett!
Kommentarer :
Åh jag känner så med er!! Vi har precis satt in vårt ägg från de första IVF försöket och jag kan inte ens tänka mig hur du känner dig... Du är så stark!! ♥
Jag håller tummarna för er nu... o torkar en tår!
Orättvisan är grym.. Det finns många som inte kan ta hand om sina.. Kram
Tack så mycket <3
Lycka till Maria! Kommer allt hålla lite koll på hur de går för er!
KRAM!
<3<3<3 Jag kommer att hålla tummarna mycket mycket hårdare den här gången, nu är det eran tur, så är det bara <3 Puss puss
Håller tummarna för att det ska lyckas den här gången! Jag har varit med om en liknande resa med IVF-försök och missfall. Nu har vi en kille som är 9 år! Så jag vet att det går. Men det är en smärtsam process, som sätter sina spår. Något syskon ville det inte bli, så nu ska vi adoptera. All lycka till er!
KRAM <3
skriven