Ja då är vi på ruvdag2, känner inget särskilt. De drar lite i ljumskarna till & från men de är allt.
Idag ska jag även byta östrogen plåstret, varannan dag ska de bytas. Vilket är oftare än vad de står i bibacksedeln, i den står det att plåstret ska bytas 2ggr per vecka. Men min ordination är varannan dag, åh vad jag hoppas att dessa hormoner snabbt bygger upp min slemhinna.
Ovissheten gör mig stundvis illamående, fast än så är de ändå rekativt lugnt. De är till dag7 som jag brukar bli alldeles knäckt. Dagen då man står mittemellan allt. Dag sju kan om man har väldigt tur få ett plus.
Dag 10 började jag blöda sist så vi får se hur de blir den här gången. De är extra jobbigt att ruva nu med en så tunn slemhinna, jag vet stundvis inte vad jag ska våga tro eller hoppas på.
Ja de är onekligen jobbigt... som min blogvän Ladybond säger : ruvning=hellweek & mer rätt kan hon inte ha för att ruva är bland de jobbigaste jag vart med om, och de är nu 5:e gången & jag trodde först att de blir nog lättare för var gång man får tillbaka ett embryo... men oooo så fel jag haft, de blir faktiskt bara värre för var gång.
Så nu vill jag att de här blir sista gången, de skulle vara så otroligt skönt.
But only time will tell!
Kramen på er!
Så härligt att läsa, och känna igen sig.... Vi har gjort tre IVF, och jag testade ett minus idag.... Det första var positivt, men slutade i missfall. Och försök nummer två och tre har alltså inte fastnat. Just nu rätt tungt. Den här tredje gången fick jag också plåster på rumpan, för att jobba med slemhinnan.... Hoppas det går vägen för er!! KRAM
skriven