Idag är nämligen the BIG day. Ikväll blir jag åter slav under hormonsprutorna. De är ikväll det händer. Vi satsar högt & går All IN med allt vad de innebär!
De är vår sista landstingsbetalda IVF. Vi är sjukt förväntansfulla men oxå sjukt livrädda!
Jag har gjort en tråd på fl där jag forskat lite om just menopuren och vi fick många svar från olika människor, mycket positiva svar där de först som oss använt sig av puregon, endera har de blivit minus eller missfall. Men då det fått menopuren så har oturen vänt & blivit till total lycka ♥ Och de flesta som skrev var nu gravida och alla hade passerat v12 & vissa hade deras små hjärtegryn sovandes på brösten då de svarande, mycket hoppfullt alltså! Får många svar som droppar in hela tiden varav bara EN skrivit att de inte funkat för dem. Och själv klart så finns de både mindre bra sidor & även många fina solskenshistorier & vi väljer att ta åt oss av solskenshistorierna.
Jag känner mig sprudlande glad & lycklig, precis som alltid när man är igång igen. Man får hopp om livet, så nära till att bli mamma & pappa man bara kan bli.
Förlorar vi matchen nu så är det så, det kommer göra fruktansvärt ont, men det kommer göra lika ont när vi än förlorar den. Det är nåt man aldrig är redo för, förlora är inge roligt allls.
Men nu är det som så, att jag ska bli stor & tjock och ivf ska bli ett minne blott nu för en tid framöver, eller hur?
Igår blandade vi iordning menopuren 1200IE. Den har fram tills igår legat i kylen, då den är färdigblandad så kan den stå i rumstemp i 28 dar. Och från den färdigblandade blandningen ska jag dra upp min dos, som de två första dagarna är 225IE sen sänker vi den till 150IE. Med puergonen så var min maxdos 150IE sen efter två dar sänktes den till 125IE. Så nu har jag mycket högre dos & vad jag fattat ett mycket starkare hormon (menopuren) På den sjunde sprutdagen så lägger vi som vanligt till spruta nummer två (cetrotide)
Fragminen sätts in då vi får tillbaka vårt embryo. Jag har läst mig fram till att menopuren svider lite extra. Får se ikväll om det stämmer. Ska inte köra med emla på första sticket. utan vill känna hur de känns utan att emla.
Vid vårt sista återförande så var jag så less på att kladda med emla krämen, så jag bet ihop & lät min man göra jobbet, sjuksköterskan Mattias den bästa som finns och jag överlevde, de är inte alls skönt men de går över relativt snabbt. Som sagt vad gör man inte.. jag skulle göra det om och om igen ifall vi måste. Vi har inte så mycket att välja på tyvärr:/
Vecka 35 är äggplocket planerat och på onsdag klockan 09 så ska jag till kliniken för att lämna första blodprovet.
Vi hade inte tänkt att berätta om denna ivf, men jag behöver få blogga av mig och ventilera. Det är så mycket att bära på själv tycker jag.
Det här ju en ivfblogg & att skriva om allt då det är över känns inte samma. Jag behöver få ventilera ur mig, nu då allt händer. Har knapp sovit inatt, är så spänd av förväntan.
Följ gärna med oss på vår resa, hjälp oss med att hålla era tummar. För vi behöver dom mer än någonsin nu ♥
Vi väljer att sätta oss själva först & främst i detta, just nu är vår bebislycka större än något annat.Nånting i oss säger att det är nu det händer, så väntar vi inte. Utan vi tar chansen och kör. Jag vill göra min ivf nu innan den kalla hösten & vintern är här. Det är viktigt för oss, och jag vet att många i vår omgivning säkert inte kommer att förstå. Men de struntar jag i helt enkelt, de här är vårt liv, vår längtan, vår dröm & eventuellt vår framtid ♥ Vi följer våra hjärtan som brinner för att vi ska få bli gravida! Att vi två en dag ska få bli tre ♥ ♥ + ♥
Det blev ett långt inlägg detta, hoppas ni orkat läsa igenom det!
Kram Kram
Härligt med sprudlande energi! Kör så det ryker tjejen! Jag önskar er som vanligt all lycka. Nu ÄR det er tur! Jag ska be till bebisguden för er skull!
skrivenStor kram!