Hejsan!
Kände att jag ska dela med mig av några rader..
Har precis kommit hem från mitt fösrta möte med min nya läkare, som jag haft telefontakt med tidigare bara.
Jag gick även in helt själv, vilket säkert inte alls låter stort för er.... men för mig är de STORT!
De var på skakande ben jag stapplade in, men vilket lugn, förstående & värme jag möttes av!
Som om någon ändå hört mina böner den senaste tiden...
För jag ser nu ljuset i tunneln igen & den här gången ska jag BASKE ta mig igenom.
Ja får allt bara flyta på & att ja inte behöver gå på igenom sånna här tragedier på ett bra tag nu, ja året ut räcker nog för jag ska bli 100% stark på benen igen.
Till hösten är min arbets träning igång, vet precis vart jag vill/hoppas på att få vara men de tänker jag hålla för mig själv ett tag till!
Hon sjukskrev mig rakt av utan att ens fråga mig till 15.e september & i aug ska vi träffas igen alldeles lagom till vi ska till att börja med vårt FET & om de under tiden skulle vara något så var de bara att ringa henne.
Hon skrev även ut omaprazol till min mage, eftersom allt fortfarande rinner rakt igenom även vätskan.
Men hon ville oxå att jag skulle be min husläkare se över de problemet som jag haft sedan den dag min mamma dog.
Jag har gått ner 4.5 kg sedan dess, vilket jag själv ändå tycker är lite, med tanke på att jag inte får behålla något. Men på min lilla taniga kropp är 4.5kg mycket!
Nä nog om detta!
Idag har vi haft sol & något lite värme.
Imorgon har jag förmodligen en date med min kära Rosanna från smedjebacken.
Vi börjar båda få problääääääämmm (ett skämt mellan henne & mig) & abstinans av varandra!
Så vi ska försöka mötas upp i borlänge.... ca halva vägen för oss var.
skulle verkligen behöv få en dos av henne nu <3
Nämen de här blev visst inte bara ett par rader :)
Bye Bye Loved ones!