Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Det är åtta dagar kvar tills vårt vul, tiden har sakta gått framåt men det känns fortfarande som en helv evighet dit. Jag vill veta nu HELST redan igår. Oron går upp och ner och rädslan för att mina tester ljuger mig rakt i ansiktet finns fortfarande där. Dagarna innan kommer vara ett mindre h-vete, min kropp kommer ju ställa in sig på det värsta, det är ju det enda jag vet det enda jag fått upplevt. Så det är lite svårt att ställa in sig på att allt ska se bra ut. Hoppas dagarna går fort.

Illamåendet håller i sig och jag får tvinga i mig mat och dryck, dricker jag för fort och för mycket så kräks jag. Det börjar kring småtimmarna då jag går upp och kissar, inatt blev det även en hulkning. Man lever ju om så man tror man ska väcka hela huset då man spyr, Mattias vaknade till men somnade om lika fort igen. Jag lyckades oxå somna om efter en stund. Sen har illamåendet hållit i sig och jag har även kräkts en gång till under dagen. Det är tröttsamt, jag som för ett par veckor sedan bara åt och åt. Det fanns ingen botten i mig, nu får jag knappt i mig nåt. Mina middagar får jag i mig kring 21 då kan jag äta en middag och få behålla den. Så jag äter numera mest på kvällstid. På dagarna blir det kräm och yoggi jordgubb/smultron.
Jag har jättesvårt att stoppa nåt i munnen direkt då jag vaknar så att få i mig kex innan jag stiger upp ur sängen funkar inte så bra.

Nu lagar jag mat igen, är så hungrig att jag bara måste försöka.
Bättre sent än aldrig :)

Min dag har idag vart som igår, börjar med att hulka, är slut som en trasa går och lägger mig och blir kvar där hela dagen. Det jag fått i mig är frukt och kräm, alltid något.

Kom på idag att jag räknat lite tokigt på vilken vecka jag är i på vulet. Jag trodde först att jag skulle vara i 8+6, har trott det idag tills jag tänkte om ordentligt idag. Jag kommer vara i 7+6 och det är precis tio långa dagar kvar. Men jag har nu börjat nedräkningen =)

Min man är hur underbar som helst och sköter just nu allt här hemma. Jag får inget gjort alls är helt kaputt. Han tröstar mitt dåliga samvete att det är okej att inte göra något då man är gravid, illamående & trött. För dåligt samvete det får jag, då jag för tillfället inte orkar lyfta ett finger.

Måste tacka för alla fina kommentarer jag får och olika tips mot illmåendet. Både jag och Mattias tycker det är roligt att så många följer oss på vår resa, det värmer otroligt mycket i våra hjärtan!
TACK igen ni är alla guldvärda!

Har precis sett klart på Idol kvällens nöje :) Jag har från eftermiddagen börjat må lite bättre. ar fått i mig ett par kiwis och nu står det risvatten och kokar på spisen som jag tänkte värma på lite kebabgryta till. Jag är sjukt hungrig och måste passa på medans tillfälle ges och jag hoppas så att det kommer smaka bra.

Idag har legat i sängen precis hela dagen. Började dagen med att spy upp det lilla jag hann få i mig av frukosten. Efter det blev gick jag och la mig igen och där har jag legat kvar hela dagen. Jag mår minst illa då jag ligger stilla, när Mattias kom hem försökte jag få i mig lite kebabgryta med ris men efter ett par tuggor fick jag ge mig. Jag blir sjuk av allt jag stuppar i munnen flytande likaväl som fast föda. Näring måste jag ju ha i mig och även vätska så jag tar det i små små doser. Lergiganen hjälper inte mot dagens mående. Så det är bara att gilla läget så länge lilla liten får må bra så kan jag ligga döende ifall de behövs, bara du stannar!

Mattias var just och hämtade ner våra madrasser från vinden och bäddade iordning dom i tvrummet åt mig, roligare att ligga där än alldeles ensam i sovrummet. Så nu ska jag bädda ner mig där och hoppas på att få må lite bättre framåt kvällen.

Vi har haft riktig sommarväme igen nu i två dagar, 22grader varmt i skuggan och näst intill vindstilla. Hur underbart som helst. Synd bara att jag inte orkar vara ute och njuta av det härliga vädret på riktigt. Hoppas jag orkar med en promenad senare.

På tisdag är det en vecka kvar till vulet, jag längtar som en tok. Det som känns jobbigt är att det bara finns två sätt som den kan sluta på. Endera går vi hem lyckliga som aldrig förr eller så har vi ramlat rakt ner i det svarta hålet igen. Usch!! Vill inte ner i det svarta hålet igen. Det skulle göra så ont och det skulle nog sudda ut hoppet totalt om att vi en dag kommer få en bebis.
Men mitt mående verkar ju tala för att allt är bra med hjärtegrynet. Min rädsla är att min graviditet har stannat av men att kroppen inte förstår det och kör på ändå. Been there done that... och jag vill inte uppleva det igen. Man tappar ju totalt tilliten för sin egen kropp.

För ca en vecka sedan sa jag till Mattias att jag senare vill köpa en musikbola att ha runt halsen, som bebis kan få lyssna till då den rör sig mot magen. Den plingar och låter tyst och harmonikst. Jag såg dom då jag arbetstränade på babyproffsen och har sedan dess bara längtat att efter själv få äga en sådan en dag.
Så vi bestämde att vi skulle inhandla en då vi vart på vulet.

Men en annan läste mina tankar =) Fick en sådan i present idag av Johanna och hennes familj, hon är gift med Mattias bror. Och de bor egentligen i örnsköldsvik men är nere nu för de har begravt deras farfar idag. Jag blev verkligen jätteglad och jag längtar så tills jag kan börja använda den, än är det ju lite tidigt. Kan ju använda den nu oxå i syftet för att den är så fin för lilla liten kan inte höra den än på ett tag.




Slänger upp en bild från ett test taget igår oxå :D Och jag är så nöjd med det jag ser!

Strax efter att jag uppdaterat här inatt så kände jag att jag skulle försöka lägga mig. Drack ett glas vatten och var på väg till sovrummet men fick snabbt vända och rusa in på toan och spy, jag drack ett glas vatten men det var nog 10st som kom upp. Etteråt kändes det mycket lättare i kroppen och jag gick och la mig. Fick sova hela natten och vaknade klockan nio av att jag var så kissnödig att jag hade ont i hela magen :/

Strax efter att jag klivit upp började illamåendet, det stog mig upp i halsen och jag kunde inte röra mig. Åt en clementin för att se om det hjälpte.. men inte det så jag petade i  mig en lergigan och det började snarast släppa. Yes tänkte jag nu ska jag äta frukost. Drack ett nytt glas vatten och samma sak händer igen efter bara en liten stund springer jag till toan och hulkar, men då magen var tom så kom inget. Jättejobbigt att kräkas på en tom mage. Det gör ont, det känns som man ska dra upp inälvorna istället. Usch!! Har nu fått i mig några clementiner som jag fått behålla. Men jag vet inte om jag vågar dricka vatten :/ Att man kan bli kräksjuk av vatten?? Ja hormoner kan ställa till med mesta har jag lärt mig. Samtidigt som det är jättejobbigt att inte må bra, så har jag ändå ett ständigt lyckorus i mig. Jag längtar så efter våra lilla liten!!

Mattias är på begravning idag och jag är inte med på den. Det är hans farfar som begravs. Han dog ett par timmar efter att vi fått tillbaka vårt lilla hjärtegryn. Och Mattias mamma hade då en önska om att jag skulle stanna hemma från begravningen ifall vi nu blev gravida. Det var en fin omtanke av henne som även fler höll med om. Så därför har jag valt att inte medverka på begravningen idag.
Men alla finns i mina tankar denna tunga dag. Det känns lite fånigt att inte vara med och stötta min man, men han ville verkligen att jag skulle stanna hemma oxå. Vi vill inte riskera att jag blir jätteledsen i onödan.
Då vi gjorde vår första ivf och blev gravida så dog min mamma samma dag som vi var på första vulet. Allt såg bra ut då. Men jag blev otroligt ledsen och upprörd då och på vårt andra vul så hade graviditeten stannat av. Så de är många själ till att jag inte går på dagens begravning.

Äntligen är det onsdag igen och det är dags att byta vecka, vecka7 känns som ett delmål för mig då jag har haft två missfall tidigare innan denna vecka så känns det nu extra gott att få påbörja sjunde veckan untan några som helst aningar om missfall :)
Min sömn har rubbats om totalt de senaste dagarna och jag känner mig inte som en männsika längre. Jag vaknar vid tre sen kan jag inte somna om och ligger bara och snurrar i sängen till 06-07 då får jag somna in igen. Hela den här veckan har jag vart vaken då Mattias väckarklocka ringt.
Natten till tisdag så ville jag helt seriöst hugga av mig benen. Hade ett så fruktansvärt restless legs anfall att jag var vaken precis hela natten, fick inte en blund och vankade bara av och an om vart annat jag masserade vaderna. Usch det var inge trevligt alls. Jag hoppas sömnen blir bättre, väldigt tråkigt att sitta vaken på nätterna.
Illamåendet går upp och ner, idag har jag vid flera tillfällen trott jag skulle behöva spy men det har gått tillbaka. Kliniken skrev ut lergigan comp till mig mot illamåendet och jag tycker faktiskt att de funkar. Tog en för en stund sedan och nu börjar man lite smått bli människa igen.

Idag är jag jättetrött och har ont i ryggen/svanken och i huvudet, tröttsamt helt enkelt. Men än om jag stundvis mår urk så är det värt allt . Det är ju övergående och lilla liten får göra mamma hur sjuk som helst bara den stannar hos oss.

Hur ska man kunna vänta till den 11 oktober med nerverna i behåll, det känns verkligen som en hel evighet dit. Jag kommer mala sönder mig stundvis av oro innan dess.
Tacka vet jag de digitala testerna som visar i tre olika steg i början av graviditeten att det faktiskt går åt rätt håll. I slutet på veckan ska jag ta ett nytt digitalt som jag hoppas kommer visa mig gravid 2-3. Sen blir nästa steg att få se testet då det sen visar 3+. Det är min livhake fram till vulet.
Men jag har tagit in och nu accepterat att jag/vi är gravida. Och jag har en bra känsla oxå som jag stenhårt försöker håller fast vid då oron knackar på.


Ikväll tänker vi fira med lite pizza, jag har precis ringt och beställt med hemkörning=)
Blir pizza och kika på Adam Live som börjar nu halvsex.