Jag är som Skalman sovklockan och matklockan ringer ett Xantal gånger om dagen.
Och när sovklockan ringer blir man som en zombie, ögonen hänger på halvsju. Och mat klockan är lika intensiv den, helt plötsligt suger det i magen som att man inte ätit på flera dagar, när de egentligen bara var max en halvtimma sen sist :)
Otroligt skönt att fått tillbaka matlusten igen iallafall:)
Här är sängen som vi kikat ut till Lillkarlsson, tror h*n kommer sussa hur gott som helst i den.
Har vart lite lat här med inlägg, ber om ursäkt för det. Men jag har sedan i onsdags haft dagar då jag faktiskt mått som en människa, kunnat röra mig som jag vill utan att bli kräksjuk och även kunnat äta som jag vill vilket självklart har blivit en hel del. Nu är jag tillbaka där jag började, det finns ingen botten i mig småäter på nåt typ hela tiden :D
Vi hade en jättemysig eftermiddag i onsdags, efter vi ätit så gick vi runt ett par timmar på stan och bara kikade på bebisgrejer. Vi avslutade stadsturen på babyproffsen där vi inhandlade den otroligt sköna gravidkudden till mig och skötbädden till Lillkarlsson.
Förra veckan köpte vi en doppler och de semaste dagarna har vi fått in bebis hjärta hur bra som helst. det slår hur snabbt som helst och låter som en skenande häst. Det är så häftigt. Vi köpte dopplern på teknikmagasinet för 350:- och jag kan varmt rekomendera den.
Jag har även börjat få en söt liten bula på magen som putar genom alla kläder jag tar på mig. till och med i vinterjackan ser man magen puta ut. Det känns inte som jag tittar på min egen kropp då jag ser min mage som för varje vecka som går nu börjar få en fin form. Det känns så overkligt och jag blir allldeles varm i hjärtat. Och att få titta på Mattias och hans ansiktutryck då han ser vår lilla kula är helt oslagbar. Det är en lycka som går rakt igenom kroppen.
Jag har nu slutat ta mina sprutor i magen och sätter dom numera i låret, vilket jag tycker gör mycket ondare. Men min mage är så sönder stucken så den behöver vila nu. Så nu är de låren som är utsatta istället.
Får jag fortsätta att må så här bra så ska jag nog försöka ta mig på ett pass vattengympa på onsdagkväll. Tror det kan vara en superskön träning för kroppen.
I helgen har vi bara tagit det lugnt hemma och tagit vara på varandra, jag har mått så dåligt den senaste tiden så det har vart en hur mysig helg som helst.
Nu ska det börjas med middag som idag blir ugnstekt falukorv med heml. potatismos. Mmmm det ska bli så gott. Det jag nu har cravings på är gröna äpplen, gurka, juice, gurka kan jag få ett sjukt sug efter :D
Idag har jag en mycket bättre och lättare dag, till och med illamåendet håller sig borta. Och jag hoppas inte det kommer framåt eftermiddagen. För då ska vi gå ut och äta tillsammans och för första gången fira att vi väntar barn. Efter maten så fortsätter vi firandet med att gå till babyproffsen som har idag har kvällsöppet och även 20% på helasortimentet mellan 18-21.
Jag ska köpa gravidkudden som ni ser på bilden samt ska vi köpa skötbädden på bilden under.
Förstår inte riktigt hur jag, Mattias, 3katter och kudden ska rymmas i sängen, i värsta fall får jag platsa Mattias på soffan...hahaha :D Nä så elak är jag faktiskt inte. men lite trängre kommer de allt bli i sängen.
Fick ett sms av Mattias tidigare att han längtar tills vi ikväll ska gå och kika och inhandla lite smått, han tycker det börjar kännas mer verkligt allting. Det ska bli sjukt mysigt och behövligt att gå ut vi två ikväll och unna oss lite god mat och bara vara. Vi har haft ett par jobbiga veckor bakom oss då jag vart/är så finito och han har dragit ett större lass med allt än vanligt. Så den här kvällen kommer att göra oss gott i själen, vilket är precis vad vi båda beöver. Jag är sugen på lite kina mat :) Där kan man faktiskt äta bra mat till bra priser.
Idag har det vart en jobbig dag på många sätt och vis, mest av personliga själ.
När väckarklockan ringde imorse, var allt jag kände -VILL INTE!! Ville bara ligga kvar i sängen hela dagen. Tillslut släpade jag mig upp och gjorde mig klar och gick ner till vc för att träffa läkaren.
Jag blev inte så mycket klokare av nåt och velade hit och dit och kunde inte ge mig nå bra svar. Problemet i tummen/armen fanns det inget att göra nåt för just nu utan bara hoppas att det inte blir värre. Jag kan ju röra den och böja hur som helst utan att det gör ont.
Hon skulle göra en remiss till mig som jag kunde ta med till sjukgymnasten, för att se hur vi kan underlätta mina ryggbesvär, eventuellt kunde bli så att jag tillslut kommer behöva använda tens för att lindra besvären. Inget hon ville sätta in just nu, då hon hon helst ville att graviditeten skulle få gå längre. Får se hur det blir, just nu biter jag ihop och min smärtgräns har med åren åren blivit rätt hög som tur är.
På eftermiddagen ringde läkaren från spec.mödra och gav oss en tid för vårt nästa ultraljud och den 16 november kl 8:30 ska vi vara där. Var så gulligt av henne att ringa mig personligen istället för att bara skicka en tid som hon sa först att hon skulle göra.
Idag är jag trött och slut med ett illamående som gör att det bara gått ner yoggi, vätska och frukt.
Sitter oxå med en fruktansvärd huvudvärk som liknar mer migrän, gör ont över ögonen och jag är ljud och ljuskänslig. Så jag sätter nog boxern på rec och spelar in mina program jag vill se idag och lägger mig tidigt tro att jag och min kropp behöver det.
Jag är så trött och utmattad sedan flera veckor tillbaka och det sätter sig tillslut psykiskt då man inte ens längre orkar hålla sina blommor vid liv och att min man får göra allt. Han gör det mer än gärna, men mitt samvete klarar det inte. Jag får verkligen inget gjort, en så enkel sak som att duscha är en kraftansträngning för mig just nu. Gissa om jag längtar tills detta vänder... om det vänder :/ Men det tänker jag iallafall hoppas på att det gör. Jag får ta en dag i taget helt enkelt, vissa dagar timma för timma.
Igår efter middagen så var det bara att gå in på toan och lägga upp den igen, vid 06 imorse då jag klev upp för att kissa så hulkade jag igen inget annat än saliv som kom upp då. Men jobbigt är det att kräkas på tom mage för tillslut känns det som att inälvorna är på väg upp.
Nä det var en liten update från mig, som idag hade kunnat haft en bättre dag, men vi satsar på att jag får en bättre dag imorgon istället, då är det ingen väckarklocka som kommer att jaga upp mig utan jag kan lugnt ligga och grisa i sängen så länge jag vill och behöver.
Kram på er mina bloggsystrar!
Då var det klart, vi är nu inskrivna hos barnmorskan. Gravid för 4:e gången men detta är första gången vi fått komma så här långt.
Vår barnmorska är hur underbar som helst, hon gav mig tipset att börja med vattenyoga, för att träna upp muskulaturen och på så vis kanske få mindre av mina krämpor i rygg och nacke som jag har skador på sedan en trafikolycka. Då jag nu inte kan äta min smärtmedecin så finns det risk för att de kan bli lite kämpigt senare.
Så jag har ringt till Grand nu där de håller till och första gången var gratis och sen kostar de 150:- per gång eller så köper man ett klippkort med tio pass för 1000:-. Det var ju inte det billigaste men om min kropp mår bra av det så kan det nog vara värt det. Så det ska jag absolut testa. Onsdagar 17:30 är passen.
Mitt urinprov såg jättefint, och mitt hb låg oxå bra till. de andra proverna hon tog får hon inte svar på först imorgon, så då skulle hon ringa mig ifall nåt var tokigt. Hon bokade även in en tid till läkaren på vc åt mig imorgon kl 11, där hon ville jag skulle få kolla upp problemet jag fått i min vänstra arm/tumme. Det gör nu även ont samt att tummen rycker och hoppar. Hon trodde tyvärr att detta problem skulle följa mig hela grav och ville det skulle tas upp med läkaren då jag eventuellt kan komma till att behöva en skena på handen/armen för att underlätta besvären.
Efter bm så åkte vi in till stan, jag var till apoteket och fyllde på medecin förrådet. Men fy vilken pers det var, gick med illamåendet upp till halsen och trodde jag skulle kräkas när som helst. Så utflykter är inget för mig ännu :( Jag mår fortfarande blä och lergiganen hjälper föga.
Hon skulle även ringa till spec.mödra igen för att lägga till att vi behöver gå igenom en del inför förlossningen. Då jag pga av många personliga skäl valt planerat kjejsarsnitt. Så i slutet på november får vi även veta hur det blir med det. Jag tror jag kommer få ett snitt med tanke på vad saken gäller för. men det är ett beslut som en läkare har sista ordet av.
Mellan den 21-27 december blir det rutinultraljud och vi frågade nyfiket till hur de ställer sig till att berätta könet om man vill. Och är det så att vi båda är överens om att veta så måste de berätta sa hon. Och vi vil absolut veta innan vem vår lilla liten är. Vi har så mycket spännande att se fram emot nu och vi längtar sjukt mycket efter att få pricka av varje delmål vi har framför oss.
Det var lite om vad vi haft för oss idag, vi var även in på proffsen och spanade in en skötbädd och ett påslakan set som vi ska inhandla. Sen hade de även fått in gravidkudden som jag vill ha i grått :) Kommer sova som en gud med den kudden sen.
Då var jag åter hemma i soffan igen, med ett lyckorus som får tårarna att rinna. Liten mådde hur bra som helst och vevade för fullt med både armar och ben, det var verkligen häftigt att se och nu känns det mer verkligt än någonsin. Mattias blev även jättechockad över att bebis redan var så aktiv, han sa i bussen på väg upp att han trodde inte den skulle röra på sig än, me tjiii fick han, det var fullt ös där inne :D
Bilden hon skrev ut blev tyvärr bara blank så vi får leva på det vi fick se idag vilket jag tror vi kan göra länge. Det är så skönt att läkare och ssk förstår vår oro och tar oss på allvar då vi är rädd att få missfall. De tycker inte alls det är konstigt med alla bakslag vi haft under så kort tid.
Fragmin sprutorna får jag allt plågas med under hela graviditeten. De vill ta de säkra före det osäkra för både min och lilla litens skull. Vilket vi såklart tycker är skönt oxå.
I vecka14 får vi vår nästa titt på liten, då har vi kommit så långt att jag slipper få den där staven uppkörd mellan benen då blir ett vanligt ultraljud utanpå magen. De skulle skicka den tiden per post och den skulle bli i slutet av november. Sen efter det blir nästa titt i december då det är dags för rutinultraljud, det rullar på nu känns det som.
Imorgon klockan15 är det inskrivning hos barnmorskan, då ska det lämnas massa prover och gå igenom en hel del annat. Känns oxå spännande.
Jag är helt färdig nu känner jag, det var många spänningar i kroppen som släppte nu då vi åter fick se att allt var bra med vår älskade liten. Jag var så sjukt orolig innan en oro som är svår att slå bort då den kommer. Hade det inte varit för det första missfallet då min kropp lurade mig så totalt, så hade man nog vart lite lugnare. Men jag vet av egen erfarenhet att graviditeten kan stanna av och att man ändå har kvar alla symtomer samt hcg. Usch.. de sitter djupt i mig att blivit så grundlurad av min egen kropp. Men allt verkar gå bra nu och läkaren förklarade oxå att missfallsrisken där vi står nu och med de vi fick se idag minskat massor. Risken för missfall låg inte alls på många procent nu.
Nu ska jag ta mig en välförtjänt vila, vaknade klockan05 imorse och har sedan dess bara legat i sängen och snurrat och funderat.
Är så sjukt trött idag, vaknade vid tolv och klev upp och åt frukost/lunch. Efter ca en timma kom illamåendet över mig och jag blev dessutom sjukt trött. Så jag la mig och vaknade inte förrän Mattias kom hem från jobbet. Mår fortfarande blää och vandrar runt som en zombie.
Jag har i princip vart besparad från illamåendet i två dar, men så idag fick jag tillbaka det med råge. Det är så det står mig upp till halsen och man är hela tiden redon för att springa iväg och krama porslinstolen. Får se om det blir så eller om det stannar där det är nu, uppe i halsen.
Det är galet skönt med helg iallafall och på måndag kl11 ska vi till sepc.mödra och kolla in lilla liten igen som vi nu hoppas har vuxit till sig som på babytickern jag har :) Ska bli spännande att få dess utveckling sedan sist. Men som alltid så gnager oron i mig att det kankse inte ens finns ett hjärta som slår längre.... usch och fy vad hemskt det skulle vara.
Din graviditet startade Ons 17 aug 2011.
Din menscykel är ca 32 dagar
Du blev gravid ungefär Ons 31 aug 2011 (ägglossningen).
Du är på dag 64 av 280. (22,9%).
Du är i vecka
10.
Du har gått
9 fulla veckor och
0 fulla dagar (v9+0).
Du är i
2:a kalendermånaden.
Du är i
3:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
[Läs mer här]Du är i trimester
ett.
Beräknat förlossningsdatum
Tis 22 maj 2012 Du har
216 dagar kvar till beräknad förlossning.
Vecka 10
Kroppen: Nu är det många som är känsligare än vanligt. Det beror på att man påverkas av en mängd hormoner. Trötthet, irritation och många funderingar kring framtiden är vanligt. Som partner kan det vara svårt att förstå vad som händer då det ofta går mycket fort från det att den blivande mamman mår bra till att hon känner sig gråtfärdig.
I de flesta landsting erbjuds kvinnor som fyller 35 år innan barnet föds ett så kallat KUB-test, men även yngre kvinnor kan göra det vid särskilda omständigheter. KUB-testet används för att beräkna sannolikheten för att du väntar ett barn med Downs syndrom. KUB-testet består av en ultraljudsundersökning där man mäter nackuppklarningen (NUPP) hos fostret, samt ett blodprov som tas minst fyra dagar före ultraljudet.
Om testet visar på riskfaktorer kan man gå vidare med ett fostervattensprov eller moderkaksprov. Dessa provtagningar är dock inte riskfria, utan kan innebära en ökad risk för missfall.
Fostret: Nu är embryoperioden över. Moderkakan gör sig redo att ta över näringstillförseln. Det tar dock ett par veckor för moderkakan att mogna innan den kan överta gulkroppens funktion. Fingrar och tår är helt åtskilda och smaklökarna börjar bildas. Nu kan man skymta början till alla 20 mjölktänderna. Äggstockarna eller testiklarna är utvecklade. Rörelserna är kraftigare och fostret börjar kunna ändra läge i livmodern. Den lilla svansen har försvunnit och huvudet får alltmer mänskliga drag. Fostret har ett ansikte med spädbarns-profil. Hög rundad panna, liten uppnäsa och en mer markerad haka.
Ända sedan pluset har jag haft en muskelrykning i min vänstra tumme, men det dryga är att det bara blir värre, den rycker och hoppar och lever sitt eget liv så gott som hela dagarna och det är faktiskt lite störande, de senaste dygnen vaknar jag även på nätterna av att tummen börjar rycka och hoppa. Fattar inte alls vad det är och varför den gör så, har inte haft så här innan och det började som sagt med graviditeten. Ska fråga min bm om det och se om hon vet vad de kan bero på.
Veckorna rullar sakta men säkert framåt. jag frågade min bm hur man räknade och sa dessa veckor man är i och som jag just skrivit där uppe säger man, men om vi behöver uppsöka sjukhus så räknar dom 9+0 och skippar v10. Det var skönt att få lite kläm på det, en vän till mig förklarade även samma och jag ville fråga min bm för att se vad svaret blev hos henne -vilket blev samma :)
Igår fick vi tiden till spec.mödra, vi fick först den 31oktober, men då vår bm helst ville att vi skulle vart där innan den 25:e då vår inskrivning är så bokades den idag om och den nya tiden blev 24:e kl11. Nu längtar jag som en tok till den 24:e för att se om allt fortfarande är bra med liten efter de kritiska veckorna som vi nu befinner oss i, det är nu moderkakan ska börja ta över vilket tyvärr ibland leder till mf hos vissa. Usch... vill inte vara med om det nu, skulle det hända så vet jag inte om jag gå igenom det här igen, vet inte hur tron och hoppet någonsin ska kunna komma tillbaka.
Igår fick vi varsin "godispåse" En rosa jättesöt papppåse till mig och en likadan fast blå till Mattias.
I dom var det lite presenter till oss och kommande bebis.
I min påse var det två böcker Ett barn blir till och en tillhörande dagbok till den boken där jag själv kan anteckna viktiga händelser under graviditeten, de låg även tre jättefina gravidtröjor i den med olika tryck på, den ena hade en så fin text så jag blev alldeles tårögd då jag såg den. Sen var det oxå en rosa lite body och en rosa jättegullig mössa.
I Mattias påse låg det en jätterolig pappabok, en tröja som det stod: winning sperms på, och ett par små jättetuffa jeans och en mörkblå body till blivande bebis.
På en av mina tröjor stod det : Jag vet så lite om dig, fast du redan är här men jag älskar dig mitt barn.. vem du än är!!
Mattias pappa och hans fru hade med sig dom då de kom för bi igår, så gulligt av dem. Vi blev väldigt glada!
Idag har jag en bättre dag än igår. Igår var jag så ledsen och trött så jag satt på en stol och grät då Mattias kom hem från jobbet, han tröstade mig så fint som bara han kan och efter en stund kändes det redan bättre.
Illamåendet hänger kvar, vissa stunder värre än andra. Gjorde nyss iordning en köttfärspaj med lite coctailtomater till och jag hann inte ens äta klart innan jag fick springa till toan och kasta upp den igen. Den var god då den gick ner men inta alls lika god då den kom upp... så som det känns nu så kommer jag aldrig kunna äta den igen :/ Fyyy så äckligt det var.
Om ett par timmar så kommer Mattias pappa och hans fru på besök, det ska bli mysigt och trevligt.
Och hittade då denna tråd som helt klart lugnade mina nerver :)
http://www.familjeliv.se/Forum-2-8/m28458770.html
Jag har nu oxå fått lugnande besked från gyn, det tar tid att ta sig tillbaka från en viktnedgång och liten. Och idag har jag fått i mig frukost och 6dl vätska vilket hon tyckte var jättebra. Liten mår bra än om jag mår piss och så här kan det vara fram till minst v14 så det är bara att bita ihop.
Måndag idag och jag har gjort de barnmorskan bad mig om, ställt mig på vågen. Den visar ynka 47.3 fortfarande och jag känner mig så trött på det här. Jag har ätit och mumsat och druckit hela helgen men ingenting händer :/ Jag känner mig orolig, ledsen, totalt slut på energi.. näst intill deprimerad. Varför är jag så slut?? Orkar verkligen ingenting.
Mattias ringer just nu till gyn och jag är uppriktigt livrädd för vad han har att säga då han ringer tillbaka till mig, jag är sjukt rädd för att han ska säga att dom ber mig åka in. Jag hoppas dock att det har nån annan lösning på problemet. Jag måste ju upp i vikt kan inte väga så här lite de tär på mig både fysiskt och psykiskt. När illamåendet kommit har jag kunnat dämpa det med lergigan. Har inte kräkts mer sedan jag åt lunch som jag tog vitamin tabletten till, har sedan dess inte fått i mig nå vitaminer.
Mattias ringde upp mig nu, och den ssk han pratade med skulle lämna över det här till den ssk som idag har jour som även var samma ssk som hade hand om mig då jag låg inne. Så nu är det bara att vänta på att hon ringer mig så får jag se vart detta bär av.
Håll tummarna för att jag inte behöver åka in, det var verkligen inte ett dugg roligt att ligga inne.
Jag kommer nog lite smått att bryta ihop om jag blir inlagd igen, det är ju för en bra sak skull, men man måste ändå få bli ledsen :/
Mattias tycker det är så hemskt att jag ska behöva vara så sjuk i denna graviditet som att det inte räcker med långa och jobbiga väg vi hade för att komma hit... Vi är uppgivna båda två.
Och självklart finns de dom som har det värre, men för mig är det här sjukt påfrestande. Jag väger ju luft!!!
Sitter nu lamslagen i soffan och hoppas att illamåendet ska ge med sig, har tagit en lergigan så jag hoppas den hjälper. Usch vad jobbigt det är att må så här, man får ju ingenting gjort.
Längtar tills det vänder och man kan få börja njuta och må bra.
Sitter och kikar runt på lite sidor med babygrejer och längtar tills man får börja shoppa loss lite.
Den här underbara naturvaggan, har vi sedan länge bestämt att vår lilla liten ska få sussa i, en bloggvän till mig har den till sin son Vilde och den är mycket populär. Man kan ha den både inomhus och utomhus. Och får vi nu en majbebis så känns den helt perfekt, då vi redan planerat in att den ska få följa med hem till svärfar och min ingifta svärmors hus under sommaren, så kan man hänga den i trädgården (får då köpa ett insektsnät) så liten får ligga ute i det härliga sommarvädret och snosa. Den kostar 1199:- inkl madrassen vilket vi inte alls tycker är mycket. Trodde den skulle kosta mycket mer.
Ja det finns mycket man vill ha när man kikar runt, men den här vi alltså redan bestämt att vi ska inhandla.
Visst är den helt underbar?
Mattias jobbar idag och kommer hem kring åtta ikväll så det är bara jag och katterna hemma idag.
Igår efter jag lunchat så kräktes jag tyvärr upp den, men jag tror det berodde på vitamin tabletten som min mage är sjukt känslig mot. Så idag låter jag bli den, barnmorskan sa igår att är magen känslig som min är nu så kan vitamintabletterna vara svår att få behålla än om man tar den vid måltid. Vid nästa besök så skulle hon även ta ett folsyreblodprov för att se hur de värdena såg ut.
Tarmaran har blivit lite lugnare och allt går nu inte rakt igenom mig, vilket är oerhört skönt. Jag hoppas det får hålla i sig.
Jag ska verkligen jaga mig själv med piskan idag så jag får lite gjort här hemma, men det är svårt. Jag är fortfarande jättetrött och orkeslös. Har tänkt att ta mig ut på en skön och frisk promenad oxå, i den härliga höstsolen som lyser över oss idag.
Då var jag hemma igen från besöket hos bm, som var hur underbar som helst och hade full förståelse för vår situation. Den 25 oktober ska vi dit nästa gång då skriver vi in oss, nu var det bara hälsosamtal och vi fick ta upp det frågor vi hade och hon svarade jättebra på dom. Hon förstod oss oxå då vi sa att vi har svårt att riktigt ta till oss denna graviditet och att vi är mycket oroliga, vilket inte alls är konstigt med tanke på allt vi gått igenom för att komma dit vi är nu. Vi bad om att få ett extra vul nu innan vecka12 tolv för att utesluta att graviditeten inte stannat av. Så hon har nu skickat en remiss till specialmödravården där vulet kommer ske samt att dom oxå ska ta ställning till hur fortsättningen med fragminen blir efter vecka12. Hon trodde oxå att vi skulle hinna få en tid dit innan vi ska till henne nästa gång, de brukar vara rätt snabba. Vi är jättenöjda med henne och den info och stöd hon gav oss. Jag sitter nu och försöker smälta och ta in att vi äntligen fått komma så långt som vi gjort. Blev väldigt trött, jag cyklade ner dit och när jag kom hem var benen som spagetti och jag har inte hämtat upp flåset än och då tog jag det ändå lugnt. Hon berättade oxå att min blodvolym i kroppen har redan ökat med 2l därav av tröttheten och de dåliga flåset.
Hon tykte inte vi skulle oroa oss för min diarre och lugnade oss med att bebis får och tar det den ska ha och blir det nåt över så får jag det, vilket gör att jag är så slut och orkeslös. Hon ville inte att jag skulle stressa med att väga mig var dag som läkaren sa, utan att jag först på måndag skulle väga mig och se hur det ser ut och står jag då kvar på 47.3 eller mindre så ska jag ringa direkt till gyn och inte ringa sjukvårdsupplysningen, för de kan ge fel info. Kändes skönt att jag kan glömma vågen ett par dagar som jag just nu ser som ett stort stressmoment.
Vi känner oss nu mycket lugnare båda två och vi är så glada att vi fått en så fin bm.
Nu ska jag stoppa lite lunch i magen, sen blir det nog lite vila. Blev alldeles slut efter mötet. Mycket info att ta in samt att man oxå varit lite spänd inför det första besöket.
Nu klockan 11 har vi vårt första möte med vår barnmorska, och vi har skrivit upp en massa frågor vi ska ta upp med henne. Sen får vi se vad hon beslutar, om vi ska gå kvar på vanliga mvc eller om vi ska gå hos specilaistmödravården. Det känns pirrigt och spännande, vi har vart gravida 3ggr tidigare men aldrig kommit så här långt att vi fått gå på vår tid hos barnmorskan. Förr har vi alltid sorgset fått ringa och avboka våra tider.
Jag hoppas hon är bra och förstår vår oro och situation inför den här graviditeten. För oron för MF/MA finns fortfarande kvar och gnager, vilket gör att vi inte kan njuta som vi vill och faktiskt är värda. Väldigt trist och jobbigt faktiskt.
Jag uppdaterar senare med hur det gick.
Det sista läkaren sa till mig innan jag lämnade sjukhuset igår var att jag MÅSTE ha koll på vikten, får inte gå ner mer. Igår när jag kom hem så stod vågen på 48.5 idag står den på 47.3. Igår smååt jag hela dagen mellan lunchen och middagen. Under kvällen fick jag även i mig 3 mackor och fil och flingor. Men mellan dessa måltider så går det inte länge förrän det vrider om i magen och allt bara rinner ur mig...bakvägen. Är så sjukt risig i magen, nu kräks jag inte upp födan den rinner rakt igenom mig istället. Jag ser ju redan nu vart det här kommer bära av... usch..jag vill inte lägga in mig igen :/
Har sedan igår ont i höfterna då jag går och rör mig, inte skönt alls nästan svårt att gå. Det känns även som att det gör lite ondare idag. Undra vad det kan vara... fogarna kanske? Tycker det är lite tidigt för det, men har ju både hört och läst om att det kan börja strula tidigt hos endel. Hoppas det är övergående och inte bara blir värre och värre.
Någon av mina bloggsystrar som känner igen symtomen?
På IVF kliniken igår trodde de oxå att jag eventuellt skulle lämnas över till speciaalistmödravården pga av min tidigare problematik. Skulle även fortsätta med fragminen, förmodligen hela graviditeten ut, men det var ett beslut som nu ligger hos min barnmorska. Ska sätta mig och skriva ner allt som vi ska ta upp med henne på fredag. Annars är det nog lätt hänt att man glömmer bort nåt.
Hemma igen och det firar vi med att påbörja en ny vecka. Sitter nu i soffan och bara njuter, tre katter här hemma som var mycket glada att se mig och efter 15 kommer min bättre hälft hem.
Jag låg fortfarande på gränsen på natrium i kroppen och skulle salta maten lite extra så skulle det nog gå till sig. Men jag måste hålla koll på vikten, får inte gå ner nåt. Vågen står nu på 48.5 och jag hoppas den ska ticka uppåt och inte neråt. Vill så gärna att det här ska gå bra nu så jag får vara kvar hemma och inte behöver åka in igen. Det låg ett par tjejer till där som oxå var nygravida och inte fick behålla nåt, en var inne där för tredje gången och var nu i vecka11 så jag hoppas jag slipper åka som en jojo mellan hem och sjukhus. Men å andra sidan så är det ju en otrolig trygghet att veta att man får hjälp ifall det barkar utför igen.
Ikväll får jag Biffgreta till middag Mmmm det bara vattnas i munnen på mig vid tanken. Gott ska det bli!
Då har vi varit på vårt sista vul och träff på ivfkliniken, liten växer verkligen så det knakar och man kunde nu se små armar och ben :) Vi är så sjukt lyckliga jag ska förhoppningsvis få bli stor och tjock :P
Här kommer en fin bild på våran ögonsten
Jag har fått börja äta och får även behålla det :) Jag är verkligen jätteglad, för dessa framsteg. Jag ska nu äta lite men så ofta jag kan. Har inte behövt ta något för illamåendet idag heller. Imorse så tog dom lite blodprover för att kolla hur saltvärderna låg i kroppen nu, strax innan lunch kommer ssk in med en spruta natrium som hon drar in i dropp-påsen, saltvärdet var fortfarande för lågt. Vilket inte är konstigt då jag vart fastande ett par dagar nu.
Jag är därimot väldigt trött och orkeslös fortfarande, men krafterna kommer nog sakta men säkert bara jag får behålla näringen.
Om en timma får jag en minipermis, ska till ivfkliniken för vårt vul och avslut, och som alltid innan en undersökning blir man rädd för att det lilla livet har lämnat oss. Tar absolut inget för givet, än är det mycket som kan hända. Ska bli skönt iallafall att få komma ut i friska luften och slippa droppställningen ett tag. Jag hoppas det är snäll och bjussar oss på en bild om allt ser bra ut, ögongodis på liten tackar man inte nej till ;)
Det känns faktiskt bättre i sinnet nu än vad de gjorde lite tidigare. Klart man kan bli ledsen då man är helt tom på energi och full av massa hormmoner. Har fått behålla filen och nyponsoppan jag fått i mig idag och det känns jättebra, då växer hoppet om att jag får pröva fastare mat imorgon :)
Tog en primperan för en stund sedan då jag började känna av illamående, det kändes mer som att det var magkatarren som utlöste detta illamående, och det släppte efter en stund.
Om ett tag så är nog Mattias här och hälsar på mig, ska bli gött med lite sällskap. det är verkligen långtråkigt här. Mattias har lovat mig att välja vilken önskemat jag vill då jag blir utskriven sedan, och jag har redan önskat. Vill ha biffgreta m. stekt potatis. Biffgreta är fläskfile som man strimlar och marinerar i ägg, senap, salt och peppar, det får stå en stund i kylen och gotta sig sedan häller man ner hela röran i stekpannan och bryner på tills köttet är klart. Marinaden blir som grynig då man steker den och det är så fruktansvärt gott. Det var det länge sedan vi åt så ni kan ju gissa om jag längtar hem till middagen.
När vi i lördags fick titta till lilla liten så frågade vi om dess stl, jag undrade om stl stämde med den vecka plus dag som vi var i då vilket då var 7+3, lilla liten hade måttet efter 7+4 så hon tyckte det stämde bra som vi hade räknat. Enligt våra beräkningar så är vi idag på 7+5 men litens storlek är idag 7+6. Men vi kommer räkna som vi gjort alltså 7+5. Fast vår babyticker visar därimot 7+6 vet inte varför, det blev så då Mattias la upp den åt mig på bloggen. Och en dag hit eller dit :)
Jag är så hungrig så jag ligger här i sängen och gråter, kan det verkligen vara bra för lilla liten att de svälter mig så här....usch!! Jag vill så gärna äta nåt. Det har snart gått 48h sedan jag åt nåt riktigt. Blääää vad humöret tryter utan näring, är inte det minsta trevlig längre. Vet inte hur länge till jag pallar faktiskt.
Läkaren har just vart in, och jag ska få börja med lite flytande föda idag. Skulle kunna fått fast föda men då jag kräktes igårkväll så ville han egentligen inte ens att jag skulle få börja med flytande, men sa till sist att vi prövar och blir det bakslag så sätts jag på fastande igen. Sedan misstänker dom magkatarr så jag ska nu behandlas för det oxå. Om jag nu får behålla den flytande födan så får jag börja med fast imorgon och går det oxå bra så blir det hemgång, gissa om jag längtar hem. Lite rädd är man jag att det börjar om igen då jag kommer hem, har hört att det faktiskt kan bli så.
Jag har fått något nytt mot illamåendet primperan heter det, ett starkare läkemedel som jag nu står på. Har inte tagit någon än idag, men jag lär nog ta den till jag ska försöka ge mig på lite fil. Jag känner i mitt humör att jag inte fått i mig mat på 2dar, känner mig en aning grinigare och mer irreterad för ingenting.
Nä nu ska jag bege mig ut till dagrummet och stoppa i mig lite filmjölk...tjoooohooo vilken lycka :)
Jag står fortfarande på droppet och får inte äta så mycket som en smula, behöver jag säga att magen ekar av tomhet så tomt att det gör ont i magen ibland. Somnade till en stund på förmiddagen och det enda jag drömde om var mat, haha jag drömde att jag sprang runt här i köket och stal mat.
Försökte flirta med ssk om jag inte kunde få ta en tallrik med fil och flingor men icke ej. Kanske får jag börja smaka lite imorgon. Det beror på vad läkaren tycker imorgon.
Mattias har just åkt hem, han kom hit vid fyra tiden. Han skulle kika förbi imorgon efter jobbet igen.
Så länge jag inte rör mig allt för mycket så är illamåendet skapligt, men så fort jag rest mig och gått lite så mår jag super illa. Har inte kräkts nåt sedan jag kom in och jag hoppas jag slipper. Magen är ju tom oxå, finns inget där som kan komma upp. Jag hoppas att denna nollställning ska funka. Men jag tror att jag kommer ha kvar mitt illamående ett tag till :/
Tusen tack till alla era fina och peppande kommentarer, det värmer jättemycket i hjärtat att läsa alla kommentarer ni gett mig. TACK! Ni är bara bäst mina kära bloggsystrar.
Då vågen idag visade ytterligare viktminskning så blev jag riktigt orolig och vi ringde till sjukvårdsupplsningen och jag berättade hur jag haft de senaste 2veckorna men kräkningar samt även diarre. De ville att vi genast skulle åka in för att få allt uppkollat där de även kunde hjälpa till med uppvätskning ifall behovet fanns.
Sagt och gjort. Inne på akuten gick allt väldigt fort, de satte infart på en gång, tog blodprover för att se hur det såg ut med salter i kroppen för att skulle kunna se vilket dropp jag skulle ha. De kom fram till att jag har näringsbrist, lågt blodtryck och rejält uttorkad. Innan jag fick komma till avdelningen så ville de oxå oxå kolla hur det var med vår lilla liten, liten mår hur bra som helst hjärtat slår på och h*n har även vuxit sedan i tisdags. Så liten mår prima men blivande mamma mår blää. Det känns så bra att de tog mig på fullaste allvar då jag ringde och här på akuten var det inge snack om saken -Jag skulle läggas in.
Så nu ligger jag här med ett dropp, frågade om en frukt men fick då veta att jag ska vara helt fastande i 2dar endast dricka lite vatten till medicin intag. Det för att magen skulle få vila och komma igen sig. Just nu får jag all näring jag behöver i droppet. Men det känns lite konstigt att jag inte ska få äta något alls på två dar :/
Kommer bli långa dagar det här, det är ju aldrig roligt att ligga på sjukhus. Men som jag sagt förr jag gör vad som helst redan nu för det lilla livet jag bär på.
Uppdatering kommer eftersom.
Sedan vulet i tisdags så har jag haft bruna flytningar som envist hänger kvar. Inte mycket men det kommer lite var dag. Jag vet att många får det då man grejat där nere, men jag hade helst sluppit se dom i så många dar. Hoppas jag slipper se dom imorgon.
Och så länge det inte är blod som kommer så är det väl okej. Ja vi får helt enkelt se på tisdag men jag tror vi kommer få se en lite större liten, det är vad vi hoppas på :)
Har hoppat i onepice-overallen, duntofflorna och myst ner under gofilten i soffan. Ögonen känns tunga och jag somnar nog till en liten stund.
Powernap....Zzzzombietrött
Veckorna rullar på bra nu, vilket är helt underbart. Om fyra dagar får vi den sista titten på liten, ska verkligen försöka få med en bild hem då oxå. Sen har jag ingen aning om när vi får titta till liten igen. Jag hoppas inte vi behöver vänta så länge som till i mitten av december på rulet. Vill nog ha en lägesrapport från liten innan dess. Ska prata med barnmorskan ifall vi kan få ett ul i vecka 12-13.
Eventuellt blir det kubbtest för oss om vi får, och då får man ju se liten igen. Som jag förstått brukar den undersökningen göras kring vecka12+.
För övrigt så mår jag som en trasa, mer död än levande. Min vikt fortsätter rasa och idag står vågen på 47.7kg. Kräktes inatt och sen igen idag då jag ätit kräm, den kom upp fortare än den slank ner. Igår kunde jag ändå få i mig lunch och eftermiddagsfika (en baguette med kycklingröra på) till middag åt vi köttsoppa, har vart sugen på de ett par dar och igår blev det av. Tänkte att köttsoppa måste ju vara snäll diet för magen. Jag hann bara ställa bort min tallrik så kände jag illamåendet, plockade fram lergiganen men fick släppa den och springa på toan... då kom middag + lite annat upp. Jag är verkligen jätteglad över att vi är gravida och att jag mår som jag gör betyder tydligen att det är en stark graviditet och bebis i magen. Men jag saknar ändå min energi och aptit, tycker det börjar bli enformigt att bara kunna sitta/ligga i soffan hela dagarna. Oftast då jag kliver upp får jag kraftigt blodtrycks fall, måste oftast ta tag i nåt brevid mig och luta mig mot en stund, då de även svartnar till för ögonen och kroppen blir som sockerdricka, den domnar av. Har hittils inte svimmat men det har vart nära ett par ggr.
Det är otroligt skönt att det är helg nu, mannen är hemma och det känns tryggt. Jobbigt för honom oxå med en så sliten fru, han är trött och inte blir han piggare av att jag inte orkar nåt. Men han har ju full förståelse varför, och han lider med mig. Inatt då jag satt och hulkade kommer han yrvaket upp och kollar till mig och ger mig vatten. Han är så underbart snäll.
Både jag och Mattias tyckte det var jättebra, grät stundvis som ett litet barn. Lite känslig av hormonerna samt mycket starka känslor som blossar upp, då man ser andra par känna och tänka som man ofta gör själv. Gripande och bra. Och när dom till slut fick hämta sina lilla tjej i Korea, tårarna rann så jag hade behövt vindrutetorkare på ögonen :) Bra och ärligt upplagt tycker och jag, ser fram emot nästa vecka. Blir nig ett par tårar då oxå.
Vad tyckte ni om programmet, ni som såg det?
Ibland då jag får mina illamående attacker, oftast då det kommer jättetvärt och jag sätter mig startklar för att springa till toan. Men istället kommer det två intensiva nysningar efter varann och sen försvinner illamåendet direkt. Tycker det är lite roligt. Så var gång jag nu nyser så kommer en följdfråga från Mattias -Mår du illa? :)
Känner nån fler till detta eller är jag ensam om denna konstiga sak?
Har nyss fått reda på nåt roligt jag måste testa. Man med hjälp av bikarbonat eller rödkål kolla om väntar tjej eller kille :)
Måste testa det bara för skojs skull, vi kommer om vi får att ta reda på könet vid rul ( om man kan se då vill säga).
Ta 1-2 msk bikarbonat (E500) i en mugg. Kissa i muggen, rör om lite. Bubblar det eller pyser så är det en pojke i magen. Händer INGENTING alls så är det en flicka 
(kopireade texten från en tråd)
Eller..
Ta en bit rödkål
Hacka ner i småbitar
Lägg i kastrull med vatten
Koka upp och låt koka i ca 10 min
Sila av kålen så att du får kålsaften (glöm inte att ha en bunke eller nåt under silen, så du inte råkar slänga saften!)
Låt svalna
Blanda lika delar kålsaft och urin
Blanda lite och låt stå i ett par minuter
Resultatavläsning:
Om saften blir/stannar kvar i lila/blå färg, så är det en flicka.
Om saften blir röd/rosa aktig, så är det en pojke.
Roligt att leka lite med och se hur det blir Någon av er läsare som prövat detta?
Fick inatt sova hela natten, vaknade en gång framåt småtimmarna för att kissa men kunde som tur var somna om. Så att komma upp för att ringa till barnmorskan gick idag mycket bättre än igår.
Redan när jag satt i tefonkön så kända jag hor illamåendet grep tag och det kändes som jag skulle kräkas vilken sekund som helst, jag tänkte hela tiden måtte det gå bra nu under samtalet, ville helst inte kräkas medans jag hade henne i luren. Och det är en grym ansträngning att ens prata då jag mår så illa. Vi hann prata klart och 2minuter efter satt jag över toastolen :/
Vi fick tid för hälsosamtal den 14 oktober kl11 och då får vi tid för inskrivning som oftast blir ca 4veckor efter hälsosamtalet sa hon.
Hon frågade hur jag mådde och jag berättade om mitt illamående, hon gjorde precis som alla andra tröstade mig med att det ändå är jättepositivt att jag mår så dåligt. Men förstod ju oxå hur jobbigt det är att kräkas och må illa av allt man stoppar i munnen. Hon ville jag skulle ta en 1/2 lergigan var sjätte timma för att se om det blir bättre och att jag på så vis kan få i mig mer mat och vätska. Att jag gått ner var hon inte alls oroad över då det är vanligt vid illamående att man gör det. Huvudsaken min kropp inte står helt utan näring och det gör den absolut inte. Jag får ju i mig lite smått då och då. Av både mat, vätsak & frukt. Blir mycket småätande vilket oxå är det enda möjliga.
Den som det denna tid är jobbigast för är nog Mattias, som får slita extra mycket här hemma. Då jag oftas sitter/ligger alldeles lamslagen av illamåendet. Men jag hoppas att doseringen som barnmorskan gett på lergiganen ska hjälpa mig att bli lite mer människa igen.
Men jag har märkt på honom att han gör det med mycket mer glädje nu sen han i tisdags verkligen fick se att vår lilla liten fanns där och mådde bra. Han ser så stolt ut, min älskade man ♥
Känns helt underbart att få posta den veckan i bloggen med vetskap om att allt oxå är bra med liten.
Vi kom så här långt (typ) första graviditeten oxå, men då vi var på vårt första vul då så sa dom att fostret var lite litet och att hjärtat inte slog än, vilket de san kunde vara fullt normalt. Jag var ungefär lika långt gången då som jag var på vulet igår. Och efter att ha sett liten igår med ett tickande hjärta och i rätt storlek. Så inser vi nu hur fel allt redan var på första vulet vid den första graviditeten. Vi fick en ny tid efter två veckor då och då konstaterades MA (missed abortion) embryot hade bara vuxit ytterst lite och det fanns ingen hjärtaktivitet. Graviditeten hade då stannat av men kropp hade inte kopplat det. Jag fick då hjälp tillslut med att avsluta det med hjälp av skrapning.
Jag befarade ju då jag satt här och nattsuddade inatt att jag skulle få igen för mitt illamående idag och gissa om att jag är glad att jag ändå satt vaken inatt och kunde få i mig lite mer än 1l vätska innan jag la mig igen. För idag är det helt stopp, har fått i mig nån klunk nu och då, lite kräm med mjölk och en clementin.
Till middag idag ska vi göra makaronpudding med bacon i, en av mina favoriträtter. Brukar kunna äta en hel gratängform själv :D Och det blir alltid över och den är lika god att värma på iefterhand och bara gå och småäta av. Jag längtar tills de blir middagsdags och hoppas att jag får i mig nåt. Tog en lergigan då jag klev upp men den har hjälpt föga idag :/
Ställde mig på vågen tidigare idag och mitt illamående ställer till det ordentligt tycker jag, jag har gått ner 2kg på en vecka och vägde bara 48kg :( Jag är nog liten i vanliga fall och har inte alls mycket att ta av. Så imorgonbitti ska jag ringa bm och kolla vad hon säger. Det är säkert fullt normalt, men jag känner ändå att jag vill höra mig för. Hellre en fråga för mycket än för lite :)
Mycket gosaker som drar igån på tv ikväll oxå, först Arga Snickaren, grey`s och efter grey`s börjar det någon ny serie på femman som kan vara bra.
Och imorgon på 3:an kl20 så börjar Drömmen om ett barn. Tror den är mycket bättre än de som går på svt1 Barn till varje pris. Mycket att se på dumburken nu, det är an fördelarna med hösten alla goa tvserier drar igång igen:)
Följer ni några serier på tv?
Jag kan inte sova, vilket beror på hormoner, illamående och självklart den underbara nyheten från vulet-lyckoruset :)
Jag dricker oxå mot alla odds vatten och hoppas får behålla det. Börjar känna mig lite uttorkad, färgen på mitt kiss talar för det. Och sedan illamåendet grep tag så har det varit dåligt med vätska som kommit ner, då den oftast lika fort har kommit upp igen:/
Har inte kräkts idag, vilket har vart väldigt skönt. Kan få igen för de imorgon men jag hoppas inte. Jag hoppas jag får vätska upp mig lite istället.
Testerna är undanstoppade och jag kommer nog inte ens ha det minsta sug att plocka fram dom, inte som jag känner nu iallafall. Då oron tar vid så vu ju nu en underbar bild här hemma på vår hittils fullt friska lilla liten. Mitt hjärta bara smälter då jag tittar på den lilla "klumpen"- Vår lilla klump :)
Nästa vecka har vi förhoppningsvis en ny bild med oss hem.
Undra om jag ska ta och våga ringa mvc nu för inskrivning... vore nog på sin plats. Hihi.. -Vi ska förhoppningsvis för första gången få gå på inskrivning hos barnmorskan :) För nu tänker jag då inte behöva få avboka den. Vi väntar barn nu, så är det bara!
För första gången känns det på riktigt, men vi båda tycker ändå att det är en smula overkligt. Det sjunker inte in riktigt. Behöver nog ett par dar. Om inte så får vi en repris om sju dagar.
Måste beskriva själva vulet oxå när jag ända svammlar på här i nattmössan :)
Vi behövde inte sitta många minuter innan ssk Maria kom och sa att hon nu skulle hämta läkaren. Hon gick iväg och kom tillbaka lika snabbt, kort där efter kommer ssk Ingela smygandes och slår sig ner hos oss. Hon har följt oss genom den hela första IVF och nu på den tredje. Den andra hade vi inte henne, men jobbar bara mån-ons och jag tror våra tider då blev på hennes lediga dagar. Hon sa genast att hon gärna ville följa med oss in ifall det var okej med oss, och självklart tyckte vi det.
Vi hann prata om lite ditt och datt innan läkaren kom och visade oss till gynrummet.
Hon berättade även för mig att estradot plåstren som jag har och ska fortsätta med är som babyklister, det stäker slemhinnan jättemycket och gör det jättetrivsamt för det lilla pyret.
Hon förstog oxå vår oro fullt ut och att jag testade tyckte hon inte heller var konstigt efter allt vi gått igenom. Hon tyckte det var att jag ringde så vi får kolla upp det.
Väl inne i rummet så var det bara att hoppa upp i stolen, inge onödigt snack innan för att dra ut på lidandet. Hon behövde inte leta länge förrän hon hittade på liten, Ingela står brevid och tittar nervöst med handen för munnen, sen utbriste hon - Titta nu där på skärmen där tickar hjärtat på så fint. Hon såg det före läkarens ens hann reagera. Vi spände ögonen och koncentrerade os på skärmen och visst var det något som tickade fint där, som et litet gummiband som gick upp och ner. Vi brister båda ut i gråt och läkaren säger att vi har inget att oroa oss för, det ser jättefint ut. Och vi såg ju själv hur hjärtat slog :) Jag kliver upp och det blir världens kramkalas, Ingela är alldeles tår ögd av lycka och kramar om oss flera gånger.
När vi sedan kommer ut ur rummet så står det ett litet gäng nervösa sköterskor och tittar mot oss, Ingela kramar om mig igen och ger dom tummen upp och vi möts av stora leènden :D
Jag frågade oxå om vi fick behålla vår tid vi hade nästa vecka oxå och det fick vi självklart göra.
Jag kan inte med ord beskriva min tacksamhet mot vår klinik för den hjälp vi fått och allt dom gjort för oss. Till våren kommer dom få den godaste smörgåstårtan ( Mattias gör supergoda) och den finaste blomman som tack för allt! Det är väl ändå det minsta man kan ge tillbaka.
Vart ett litet hattigt inlägg det här, hoppas ni hängt med :) Jag skyller på att jag inte är i mina sinnes fulla bruk :P
Tack igen för era fina kommentarer och gratulationer, ni är guld värda!
Och för era tummar som fortfarande hålls så dom vitnar ;)
Lyckan är mer än total, vår lilla liten mådde hur bra som helst och vi fick se ett hjärta som tickade på så fint.
Nu åker mina tester i sopkorgen :D Vi bad om att få behålla vår tid nästa vecka ändå och det fick vi självklart göra, så nästa tisdag får vi hälsa på lilla hjärtegrynet igen!
Tusen tack för era fina stöttande ord och hållna tummar! Ni är bäst!
Ssk Maria ringde upp mig nu från kliniken och hon ville vi skulle komma in direkt så vi får se hur det ser ut. Ville inte att jag skulle sitta och må så dåligt. Så nu ska jag bara ta en dusch sen bär det av.
Skönt att de tog oss på så allvar.
Finns bara två sätt det här kan sluta på - Superbra eller superdåligt, inget mellanting utan antingen eller.
Jag är livrädd och hoppas ju självklart på det bästa resultatet! Hör av mig så snart jag vet hur det gått.
Håll tummarna för oss - Vi behöver dom verkligen!
Jag skakar av rädsla....
Jag sitter just nu i ett vakum och väntar på att kliniken ska ringa upp mig och jag hoppas det gör inom snar tid och inte tio minuter innan de stänger för idag.
Mitt test har idag en mycket mindre stegring, det syns verkligen väl att det är svagare.
Så jag ställer nu in mig på ytterligare ett missfall eller MA. Hoppas ju självklart att det dumma testet bara spelar ett sjukt spratt. Men nu känner jag att jag inte vill vänta en dag till på att göra ett vul och se hur det ser ut. Symtomer kan man ha kvar än om graviditeten har stannat av, så det känns inte mycket till tröst nu. Mår idag bara lite illa och har inte haft nå kräkningar. Gav mig på en kopp kaffe och även den var godare än vanligt.
Jag går in i vecka8 imorgon så nåt bör det ju se tycker jag.... Usch!!!
Snälla håll era tummar för mig under dagen att vi kan få en vul tid och att allt oxå ser bra ut med lilla liten!
Det är åtta dagar kvar tills vårt vul, tiden har sakta gått framåt men det känns fortfarande som en helv evighet dit. Jag vill veta nu HELST redan igår. Oron går upp och ner och rädslan för att mina tester ljuger mig rakt i ansiktet finns fortfarande där. Dagarna innan kommer vara ett mindre h-vete, min kropp kommer ju ställa in sig på det värsta, det är ju det enda jag vet det enda jag fått upplevt. Så det är lite svårt att ställa in sig på att allt ska se bra ut. Hoppas dagarna går fort.
Illamåendet håller i sig och jag får tvinga i mig mat och dryck, dricker jag för fort och för mycket så kräks jag. Det börjar kring småtimmarna då jag går upp och kissar, inatt blev det även en hulkning. Man lever ju om så man tror man ska väcka hela huset då man spyr, Mattias vaknade till men somnade om lika fort igen. Jag lyckades oxå somna om efter en stund. Sen har illamåendet hållit i sig och jag har även kräkts en gång till under dagen. Det är tröttsamt, jag som för ett par veckor sedan bara åt och åt. Det fanns ingen botten i mig, nu får jag knappt i mig nåt. Mina middagar får jag i mig kring 21 då kan jag äta en middag och få behålla den. Så jag äter numera mest på kvällstid. På dagarna blir det kräm och yoggi jordgubb/smultron.
Jag har jättesvårt att stoppa nåt i munnen direkt då jag vaknar så att få i mig kex innan jag stiger upp ur sängen funkar inte så bra.
Nu lagar jag mat igen, är så hungrig att jag bara måste försöka.
Bättre sent än aldrig :)
Min dag har idag vart som igår, börjar med att hulka, är slut som en trasa går och lägger mig och blir kvar där hela dagen. Det jag fått i mig är frukt och kräm, alltid något.
Kom på idag att jag räknat lite tokigt på vilken vecka jag är i på vulet. Jag trodde först att jag skulle vara i 8+6, har trott det idag tills jag tänkte om ordentligt idag. Jag kommer vara i 7+6 och det är precis tio långa dagar kvar. Men jag har nu börjat nedräkningen =)
Min man är hur underbar som helst och sköter just nu allt här hemma. Jag får inget gjort alls är helt kaputt. Han tröstar mitt dåliga samvete att det är okej att inte göra något då man är gravid, illamående & trött. För dåligt samvete det får jag, då jag för tillfället inte orkar lyfta ett finger.
