Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Vill tacka er läsare för detta år!
Jag kommer tillbaka nästa år :) Just nu vill jag bara att 2010 ska ta slut, har varit mycket ångest de senaste veckorna och mycket sorg! Jag är ständigt trött och utmattad och får tvinga mig till allt som ska göras. Känner mig orehört ledsen inombords!
Dom här veckorna hade vi så innerligt hoppats skulle sett annorlunda ut. Den första sorgen är att vi skulle om allt fått gå vägen varit en familje medlem rikare hade bf den 20/12-10. När inte den drömmen slog in fick fick vi en ny chans som oxå var för bra för att vara sann :( Sen den 2/12 den tredje insättningen som vi hoppats på skulle vända vår otur... men inte det, då blir jag så sjuk att allt går åt skogen av den anledningen! De mesta känns motigt just nu och all min energi går till att peppa mig själv till att orka en dag till... så en dag i taget för mig just nu. Men de kommer bli bättre, året har satt sina spår och en del sår jag fått är fortfarande öppna sår som inte riktigt läkt ännu.

Så jag hoppas nu igen precis som året innan att 2011 blir ett år med många lyckliga slut!


GOTT NYTT ÅR
&
GOD FORTSÄTTNING!
 Önskar : Denise

Kram på er!

Forgive, sounds good
Forget, I’m not sure I could
They say time heals everything
But I’m still waiting

Uppdaterar mer senare, har just nu en massa annat att stå i som tar upp min tid & ork!

Vill bara att de här året ska ta slut!

Kram på er!

Fick samma svar på testet idag...
Har vart en jobbig & tung dag... berg o dal banan är på väg ner igen med en väldans fart. Stundvis hänger jag inte med & de känns som att jag ska i tusen bitar... brista infrån & ut. De gör så ont. Inte bara psykist de verkligen värker i bröstet på mig... de gör ont i hjärtat, på riktigt!

Nu blir de en pause från ivf:en, vi behöver lägga det bakom oss ett tag och börja fokusera på livet igen, IVF:en tar upp mycket av ens tänk & man fokuserar och går helt in i de behandlingar, hormoner, läkarbesök, undersökningar m.m som man har framför sig, man bygger uppförhoppningar, man får ett hopp om livet man drömmer om, stundvis försvinner oxå de verkliga livet som oxå fortsätter att gå de stannar inte upp bara för att vi är mitt uppe i ivf bubblan.
Man hoppas & lever efter konstens alla regler för att de verkligen ska gå vägen & bli bra.
Men i slutändan så står man ändå helt maktlös.

De ska bli skönt att ta en pause vi behöver det. Och plocka upp de igen till våren, då man går mot tjusare tider & har mer energi. De beklagade på kliniken och trodde som vi att de berodde på min förkylning/hosta & ren otur helt enkelt. Vi var så välkomna att ringa när vi kände oss redo igen & tyckte de var klokt av oss att ta en pause. 

Nä nu ska jag jag kolla på svenska hjältar & mysa med min underbara man! Är de något jag vunnit högsta vinsten på så är de i kärlek & med äkta kärlek kommer man långt här i livet oxå!
Life goes on, but it hurts!

Kram på er!

Idag är de en tung dag för oss, vi har insett att de är kört för oss trots alla solskens historier vi hört. Med ett minus idag så kastar vi nu in handuken & betsämmer oss för att nu ta en pause från hela IVF:en fram till tidigast våren. Jag känner nu att de har satt sina spår och varken jag eller Mattias orkar mer nu. Och de är med både sorg & lättnad jag skriver de orden. Jag känner ända in i benen att de inte kommer att slå om till ett plus & skulle de nu göra de så tar vi de då. Vid de här laget så känner man sin kropp väldigt väl.. på gott och ont!

Med facit i handen så är jag ändå glad över att jag tjutestade i fredags & att jag fått vänja mig med tanken. Tanken av att få ett minus & den äckliga känsla som kommer med de, har ju inte riktigt kunnat förstå känslan av ett minus tidigare då vi fått plus vid våra tidigare insättningar. Kankse var de så att jag behövde få lära mig att inte ta de för givet. Jag var ju som sagt så säker på att vi skulle få ett plus den här gången, men min förkylning var nog för aggressiv, hostan jag har haft har inte varit nådig, de säger på kliniken lev som vanligt men gör inga hårda fys pass & ni som haft en riktigt jävlig slemhosta vet ju vilka fyspass de kan vara, när man hostar till luften tar slut & man kräks.. jag fyllde en ica kasse med snor varje dag i 6dar. Ja...jag var verkligen krasslig.


På tisdag kommer min syster ner med hennes son de ska stanna en vecka, de ska bli jätteroligt att få besök av dom då dom aldrig varit här, ska bli roligt att få träffa dom & visa dom hur vi har de här i Falun.
Jag jobbar ju hela veckan men är ju bara borta 3-4 timmat på förmiddagen.

Jag vill oxå tacka er för ert underbara stöd under denna ruvningen & resan, de har betytt otroligt mycket! Alla era kommentarer & lycko önskningar!

Kram på er!  

Inatt drömde jag att vi hade en alldeles nyfödd liten pojke... de är sällan jag drömmer om att vi har ett eget barn. Trots vår enorma barnlängtan så drömmer jag nästan aldrig om att vi har ett barn.
Mamma & pappa var oxå på besök hos här i falun.. när pappa styrde vagnen så lossnade ett hjul på den så då gick vi till baby proffsen för att få den fixad, när vi var å väg att gå vidare så bestämde sig mamma & pappa för att köpa oss en vinter åk påse, jättefin var den! Sen när vi skulle gå så höll jag vår lille pojk i famnen & bad honom vinka hejdå... hehe och de gjorde han..bara några veckor gammal haha inte illa! Så tokigt man kan drömma! Lite ledsamt att vakna upp igen utan sin lille pojk bara!

Vaknade sedan med molvärk & illamående, jag blev ledsen & tårarna började rinna. Dessa symptomer gör mig alldles knäckt just nu, jag sliter ont av de här nu & de är är mer än jobbigt!
Två dagar kvar nu sedan vet vi med facit i handen om de gått vägen eller inte!
Jag hoppas ju självklart på att få ett plus på måndag, men min hjärna har sedan ett par dar tillbaka börjat förbereda mig på annat! En försvars instinkt sätter genast igång.. för att jag inte ska falla för djupt i min sorg över att de inte gick vägen!
Jag brukar resa mig rätt snabbt igen, men de är jobbigt att falla så fort & långt på bara ett ögonblick!

Kram på er!

Symptomerna är samma som igår, de hugger & värker i tjej magen. Och jag får plötsliga tvär sug på varierande saker.Sen mår jag stundvis illa, men illa måendet kan oxå bero på oro. Men de är så svårt att ens tänka sig att de skulle kunna vara pga av en gravididet då man får exakt samma biverkningar av progestronen. Jag börjar bli knäpp på mig själv & käner mig sjukt inbillnings sjuk. De är en tuff berg o dalbana, man kastas ständigt mellan hopp & förtvivlan, gråt & skratt.

Minuset som jag testade fram idag vet jag mycket väl att de kan vara för tidigt..Jag vet man har sin testdag för en anledning & att man inte kan lita på svaret ändå. Men ändå gör man det... de är nog bara en som vart en ruvare som riktigt kan förstå. Sen vet jag många som som absolut INTE skulle tjuvtesta & jag önskar jag haft den själv diciplinen... men jag har inte det.

Och att jag valde att testa just idag var för att jag under mina tidigare ruvningar plusat på dag 8 & 9. I april på ruvdag 9 & augusti ruvdag 8.
Sen är de ju helt individuellt från gång till gång.. nya liv & mirakel var gång så man ska inte jämföra ruvningar med varandra.

Nu ska jag slå bort min neg tankar & mitt nästa test blir inte förän måndag!
Vill ju så gärna att de här ska gå vägen nu!

Nu blir de lite middags stök sen blir de idol finalen.... jag längtar som en tok efter att få se Jay köra Like a paryer igen och Minnas twist and shout :) Jag får gås hud av bara tanken!

Hoppas ni får en fin fredag kväll!
Kram på er!

Ett självklart MINUS hånade oss rakt i ansiktet! Den officiella testdagen är på måndag och jag borde fått ett plus nu om de tagit sig.
Känner mig så tom & ledsen, tårarna bränner i ögononen på mig. De känns verkligen i hela kroppen att de inte kommer att slå om till ett plus under helgen. Man börjar känna sin kropp rätt väl nu. Tror förkylningen jag hade var alldles för aggresiv...  för att den lille skulle orka med.

..........................SUCK...................

Tur jag har en grym idol final att se fram emot ikväll!

Kram på er!

Samma som igår symptomerna kommer & går! Känns väldigt hopplöst. Tyckte idag när jag drack mitt morgon kaffe att de smakade konstigt, de var inte gott. Trodde de var mitt kaffe de var fel på först, men så var inte fallet. Drack senare en kopp inne hos grannen & samma där... de smakar tvii :) Känner oxå att mitt humör är känsligare, tänder till snabbare & har lika lätt för att slå om till gråt. Så nåt är de u som händer i min kropp... frågan är ju bara om de pga av en graviditet eller om de är mina progestron vaggisar som ger mig alla dessa symptomer. Igår kväll hade jag en fruktansvärd molvärk i magen. Vilket oxå gör att man kanse inte känner sig så glad... stund vis sprönger de som tusan i brösten medans de en del stunder inte känns alls.
Ja nu börjar gubbleriet... usch usch!

Imorgon blir de jobb igen... ÄNTLIGEN är jag frisk & kan visa mig bland folk igen. Är fortfarande hes, lite snuvig & hostig... men jag känner mig pigg i kroppen! Är inte helt däckad & orkeslös längre!

Kram på er!

Jag börjar bli lite piggare, vilket oxå förde med sig ovissheten om denna ruvning..
Idag känns de så där hopplöst som de även gjort under mina 2 andra ruvningar på dag sju.
Jag tycker att symptomerna avtagit & de känns som vi får se ett minus på testet den här gången!
 Har ju ändå en del symptomer på att de skulle kunna vara början till en gravidiet, men idag känner jag en oändlig ovisshet & en rädsla för tackla ett minus & en ny behandling början i början av nästa år.

Nu vill jag att veckan som är & att helgen ska gå.. på måndag är den officiella testdagen, blir nog ett tjuvtest redan till helgen.

Idag sov jag till klockan 14... Hjälp vad dumt de kändes, fick lite ångest att jag sovit bort halva dagen. Men jag antar min kropp behövde den sömnen. Har som sagt inte sovit bra alls under denna förkylning, vilket jag hoppas kunna se tillbaka på med glädje. Jag har fått så mycket possitiva svar från flera olika personer i detta av långa land att en förkylning bara är bra under ruvning & som nygravid. Då fokuserar min kropp på att arbeta bort min förkylning & lilla pyret får i lugn & ro bygga bo i mig.
Men nu börjar jag vara lite matt på de här...

Ruvdag 6 idag & jag har inget särskilt att tillägga, har inte nå mer symptom nästan oroväckande lite just nu. Men jag hoppas de beror på att den just nu jobbar på att boa in sig.
 
Kram på er!

http://svtplay.se/v/2258508/vem_ar_robert_edwards

Vet inte hur man lägger in hela video klipp. Länken handlar om Mannen & Nobel pristagarenRobert Edwards.

Ikväll kl 20:00 är de ett program på svt1 som handlar om just detta. Jag blir alldles tårögd av detta. Vilken tur att han stod på sig & genomförde denna otroliga forskning. Då de stred mot mångas religoner att befrukta och utveckla ägg/embryon på konstgjord väg!

Jag ska titta på detta ikväll gör de ni oxå vettja :)

Har precis kämpat mig igenom gårdagens disk, fick dela upp den på två gånger med en vilo pause emellan! Jag känner mig helt slut som artist! Att man kan bli så däckad av en förkylning!!?? Andra veckan nu & hittils blir jag bara sämre :( Jag känner mig så klen & matt!
Har inte vart utomhus sedan i torsdags, har inte velat gå ut & riskera att bli sämre. Då jag har så mycket slem i bröstkorgen så känns inte denna kyla så bra att andas in. Har dock stuckit ut näsan på ballan & dragit in några friska andetag.

Då var vi redan på ruvdag 5 & symptomerna hänger kvar, mina bröst blir bara ömmare & ömmare!
Jag känner mig lugn inombords fortfarande. Har insett att jag ändå inte kan påverka nåt längre... de enda man kan göra är  att hoppas & de gör vi ju förstås!
Under april & augusti kan ni läsa om mina två andra ruvningar, symptomer mående osv.
Den här ruvningen påminner mycket om den jag hade i april :)

Känner att min aptit börjar öka fick för en stund sedan jordens sug efter en baguette fylld kycklingröra. Mattias ska in till apoteket åt mig när han slutar så då skulle han köpa hem de till mig.. de bara vattnas i munnen när jag tänker på den. Han skulle köpa en hel fast dom skulle få dela upp den i två så hade jag en sen oxå ifall jag skulle bli sugen... haha han börjar lära känna mina cravings :D 

Kram på er!

Ligger ner bäddad i soffan & slö kollar på idol. Snörvlar & hostar. Börjar tappa tålamodet nu på denna förkylning... känner mig grinig över att inte få bli frisk.

Inatt vaknade jag med fruktansvärd molvärk i magen & mina bröst har börjat ömma :) Sen har halsbrännan slagit till, den har vart rätt dryg till och från sedan igår. De kan ju oxå vara en biverkning av förkylningen.. men jag tror inte det!
Dom här symptomerna gör mig bara lugnare inombords :)
Sen så forskade mina underbara vänner i vår IVF tråd på FL fram till mig att man tydligen inte kan hosta ut ett ägg, de var en mycket tryggande info för mig!
Den här hostan har satt ordentlig skräck i Mattias som flera gånger sagt att de nog är kört.. att de lille livet inte ska orka vara kvar!
Men jag tror jag har hostat fast de istället hehe måste försöka tänka posetivt!


Kram på er!

Min förkylning blir bara värre, sen igår kväll har jag fyllt en påse med bara snor papper. Fattar ingenting jag som hade blivit piggare till i torsdags var ju även in till jobbet en sväng, kanske inte skulle gjort de. men de är lätt att vara efter klok. De som oroar mig just nu är att min otroligt jobbiga slem hosta ska förstöra hela ruvningen!

I tjejmagen så spänner de och drar vilket för mig är posetiva tecken, de ska ju kännas så då den bäddar in sig! Imorse medans jag låg kvar i sängen så tyckte jag även att de spände lite i brösten, men de gick över lika fort.
Jag känner mig forfarande lugn inombords, är faktiskt för hängig för att ens orka oroa mig.

Just nu hinkar jag i mig vatten för att skynda på tillfriskandet en aning, vill så gärna gå till jobbet på måndag, men som läget är idag så blir jag nog hemma. Brukar nästan aldrig ligga så här sjuk, jag ska ha sån himla otur!

Ska nu lägga på emla kräm på magen där jag ska ta min spruta. Den gör så ont att emla faktiskt är ett måste!
Fast hittils så har de gått bra med sprutorna dom har inte gjort lika ont som tidigare.
Men jag har för mig att de första dagarna brukar kännas mindre, sen blir man så sönder stucken & öm, varje sprut stick lämnar en liten blåning efter sig.

Skulle behövt lite frisk luft oxå men undrar om de skulle göra mer ont än gott att gå ut just nu!
Får väl gå ut en stund på ballan & andas :)

De var en liten update från mig!

Tack för att ni läser, kommenterar & bryr er! De värmer så gott med ert stöd just nu!

Kram på er!

Igår kl 14 fick vi tillbaks vår sista frysis, läkaren gav oss stpra förhoppningar om att vi skulle få gå hela vägen den här gången och att ägget var av jättefin kvalite! Beräknad födsel har vi i början av augusti ifall de vill sig väl denna gång!
Jag känner en sån enorm lycka, kan inte fatta att jag nu har ett femdagars befruktat embryo i mig.
Nu har man vart med om detta ett par gånger så jag känner mycket lugnare inombords än vad jag vart de senaste ruvningarna. Fast dom tre-fyra första dagarna är man oftast rätt lugn, då vet man ju att de lille livet fortfarande är kvar...De är runt ruvdag 5 som ovissheten tar ett stadigt tag om en! Får se hur de blir den här gången!
Kanske slår min önskan in: att få ringa in de nya året med en bebbe i magen!

Under den här behandling har ett GÄNG olika läkemedel som ska tas för att hjälpa den lille på vägen!

Jag äter: Trombyl som är en blod förtunnande tablett, ska äta den i 12 dagar. Progestron vagiatorer vilket är ett gravididets hormon som kliniken sätter in för lite hjälp på traven, som jag ska använda mig av morgon & kväll i 12 dagar. Fragmin sprutor som oxå är ett blodförtunnande, ska ta en spruta om dagen fram till v.12 och sist men inte minst Prednisolonet som är ett kortison, ska äta en om dagen i 12 dar, de fick jag för att minska risken för missfall igen. Dom brukar ge den till kvinnor med upprepade  missfall & den har gjort att många kvinnor fått behålla sina små liv i magn tills de är dax.
 Man känner sig som ett levande apotek, men vad gör man inte då för att den lille ska bädda in sig ordentligt & stanna hos oss!
 
Så här blir de en lugn helg, ska bara ligga på soffan & jäsa undantag för nån promenad i kylan.
Åkte på en förkylning i måndags som nu gått över i en fruktansvärd hosta, den hade jag gärnat vare utan nu så här i början av ruvningen, känns som tar i så den ska flyga ut! Vilket den säkert inte gör... Men de är en sån där dryg hosta... man hostar tills luften tar slut & man nästan kräks.
Har använt host medicin sedan i tisdags men den har nog snarare blivit sämre än bättre!


Nu kommer bloggen ta lite fart igen, så fortsätt att kika in & följ med oss på resan till vårt efterlängtade plus!
Kram på er!