Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Det har varit en tröttsam dag fylld med ångest, men nu börjar den lida mot sitt slut och morgondagen hoppas jag blir mycket bättre :)

Har precis kollat på lets dance och tagit mina sprutor, de är faktsikt väldigt jobbigt med 3 sprutor per kväll, tyckte de var nog jobbigt med 2 st förra vändan.  Men å andra sidan finns de inget att göra heller, för barn vill vi ha och blir de ett plus så är de värt allting. Samtidigt som jag oxå vet att skiter de sig åter en vända.. så är de bara att kliva upp igen.
Men de vill jag inte tänka på nu, just nu kämpar jag för fullt för att mig igenom den här omgången.

Nu ska vi kolla på en komedi som vi länge velat se The switch(pappa på burk), de är en komedi som jag tror kommer bjuda på ett par härliga skratt!

Imorgon ska vi på 18 års kalas, Joel fyller år och de ska firas med  god mat och tårta.

Kram på er!

......så så spänner & ömmar de runt äggstockarna.

Undra om kilniken ringer imorgon eller om jag måste, vara så tjatig att lämna ett till meddelande imorgon. Har ju inte pratat med dom sedan jag började med mina hormoner, fick ju min blödning på fredag efter middag. Och sen under helgen tar de inte emot eller ringer upp samtal!

För om jag har räknat rätt  genom att titta på vårt förra schema så ska jag in på blod prov nån dag i veckan som kommer. Där de får svar på hur min kropp svarar på hormonerna och om dosen ska höjas eller sänkas.
Förra året stod jag kvar på samma puregon dos från början till slut. Skulle de bli annorlunda nu så tror jag mer på att jag får en sänkning på dosen, eftersom jag redan bara på dag två känner av sprutorna :)


Solsidan var så sjukt bra idag, oj oj..oj!

Nu ska jag leta på sängen, sova bort lite huvudvärk!

Kram och godnatt!

Ja nu sitter här så nära man nu kan vara :D Och de känns jätte prrigt!
Igår kom blödningen som jag så sjukt längtat efter... jag kom skuttandes och i full skratt ut från toan... körde även några schyssta dans moves :D mattias tittade på mig oh skrattde och sa... ska vi ringa säter (psyk)?? Haha ja jag var så glad!

Nu börjar nervositeten och den pyttlilla äckliga känsla över dessa sprutor som ska tas, men de är tur att de är en snabb men intensiv bejandling, den är över på 10-14 dar. Men på slut tampen vet jag med mig att jag kommer vare lite less...och sönder stucken!

Jag har redan tagit prednisolonet(kortison) och har även tagit ut puregonet ur kylen gjort klar insulin pennan, så nu ska den bara laddas med puregon ampullen.

Den kommer jag att använda mig av var dag, sedan på sprutdag 5 eller 7 så kommer jag lägga till ytterligare en spruta den heter cetrotide. Sen avslutas behandlingen med ytterligare en spruta som heter ovitrelle de är äggmognads sprutan som ska tas 1.5 dar innan ägg plock.
Sen utöver dessa hormon sprutor så ska jag oxå från och med idag även ta fragmin sprutan (blodförtunnande), den som jag tycker gör ondast av dom alla och som jag kommer att fortsätta ta även under graviditeten om de nu blir så <3

Ska komplettera med lite bilder på de sprutor och grejer som ska hjälpa oss två att förhoppningsvis bli 3 <3

Uppdaterar mer senare under dagen!

Kramen på er!

Fick ju en chock när man tittade ut i morse... snö storm och klass 1 varning i hela dalarna!
Blev hemma idag, känner mig mör och tom i hela kroppen. Ska in till jobbet en sväng under dagen för att hämta en grej bara...de blir i samtidigt som jag ska in till psykologen, men helst vill jag inte gå ut alls idag!!
De är verkligen ett hemskt väder idag, och enligt väder prognosen för imorgon så skulle de visst var sol, så jag hoppas på de men de är en aning svårt att tro när man tittar ut nu!
De snöar massor och sen blåser de i drivor, vår dörr till porten gick knapp upp nu när jag skulle släppa ut kompis.

Är bara trött idag..och tom samt även lite less/ledsen!!

Less på att vänta, men om de är som jag befarar så får jag vänta fram till mellan 14-18 februari först mensen kommer och vi kan börja.
Ja de måste ju vara absolut senast då... står snart inte ut längre! Den är 22 dar sen nu!! Inte så liten marginal heller :/

Fick hem receptet idag oxå för prednisolonet som jag ska ta en tablett 10mg om dagen från och med sprut start!
Ja nu är allt redo.... och jag är så nära men känns samtidigt så långt borta!
Önskar att jag hade Harry Potters troll spö... vifta lite och bara säga hokus pokus :D De hade varit nåt de, eller en liten tant röd fe haha jag jag börjar bli  lite knäpp nu :P


Sen sitter oxå med en enorm RÄDSLA inom mig som nu gäller min svårt sjuka pappa som är i livets slut skede pga av sin kol, En kronisk lung sjukdom som man får av rökning, man kvävs till döds, samt även en andra massa sjukdomar. Men de är ju kolen som just nu är värst och han är just nu väldigt illa där an!
Han har sen mamma gick bort i våras gett upp hoppet allt mer själv och säger att inte orkar kämpa längre... och där förstår jag honom fullt ut och förstår att han inte orkar med de liv han lever som innebär sond matning  3 gånger i veckan, då hans magsäck är bort opererad och endast rymmer 30ml!! Han väger under 40kg... kan inte rabbla upp allt här, de är alldeles på tok för mycket sjukdomar! Han har vart jätte sjuk sedan jag vart liten, men nu är han verkligen på slut tampen.

De känns tungt än om jag vart inställd länge på att han kommer att lämna oss, de är inte frågan om utan mer när! Man går som på nålar och på när man ska få samtalet. Usch de är jobbigt, än om jag önskar honom all frid i världen så är jag inte redo att förlora honom än....ALDRIG. Vet oxå om att nog förmodligen bara rör sig om det här året ut för honom och tanken på det skär som tusen nålar i mig... vill inte..!

Men min pappa är en kämpe!! Men nu säger hans kropp ifrån, de vill få in han på sjukhus för han behöver få syrgas, men han vägrar, han har sagt till både mig och min syster att gan gett upp!

Men har sedan igår satts på en ordentlig kortison dos i tio dagar, samma kortison som jag kommer att att ta fast han ska ta 6 st istället per dag, så jag hoppas de hjälper han något och samt oxå att antibiotikan hjälper, för han även hög sänka!

Jag min älskade pappa...  Jag vill/önskar iallafall att han ska få hinna uppleva vårt barn som förhoppningsvis kommer till denna värld i år <3
De är många som säger att de är de som håller han vid liv, han vill så gärna få träffa sitt barnbarn, från hans yngsta dotter och den enda som inte fått sin familj ännu.
Mamma hann tyvär inte, men hon fick vara med och uppleva vårt bröllop, hon dog nästan precis ett år efter vårt bröllop <3

Så idag känner jag mig, tom, ledsen och trött!
Sen har ju inte vädret som vart idag hjälpt till heller... fyyy vilket bus väder! Har kommit hur mycket snö som helst, de som hade börjat töa bort rätt bra. Hoppas de dragit över till imorgon så pass att de iallafall är sol :)

Imorgon är de äntligen fredag och helg, har även en tid hos psykologen 12:30 och den känns behövligt och samtidigt jätte jobbig, mycket blandade känslor i kroppen!

Oj vad långt de blev för er att läsa!

Nu är lasagnen klar, nu ska den bara svalna av en halvimme... den är ju så varm som synd är!
Omjag inte orkar vänta så lassar jag upp på en tallrik och ställer ut den på ballan :) då blir de snabbt ät vänligt :)


En Kram till er som orkat med att läsa!

Vår resa med IVF 2010, från början till slut!!

1/20 -10 Var vi på IVF kliniken i Falun för första gången för att planera vår första behandling.
Vi kom ut därifrån med en blå mapp med massa information & recept på de läkemedel som skulle hjälpa oss på vägen!
Jag kände en sån lycka & nytt hopp om livet igen, äntligen skulle vi få på börja vår resa att med hjälp av IVF få vårt älskade barn.

Mars 2010 var vi igång, jag fick den kortare behandlingen som bara innehåller sprutor, den skulle vara snällare mot psyket då man inte behövde nedregleras (försättas i klimakteriet). Jag tog 18 hormon sprutor på 11 dar. På  de sista 7 dagarna var de 2 olika sprutor om dagen.
ÄP resulterade i 8 fina ägg varav 4st befruktades.
1 april blev den magiska dagen för ET. Fick tillbaka ett ägg med i toppskick, min läkare var så nöjd med våra fina ägg. Fick även 2 st fin fina ägg till frysen!
 
17/4 har vi vår testdag på vår första bröllopsdag <3 Vilken present om vi skulle få plusa på vår bröllopsdag. Ovissheten tog knäcken på mig & teststickorna åkte fram lite tidigare, testade först så tidigt som RD5 med ett självklart minus,. Förstod ju att jag varit ute alldeles för tidigt. RD9 kunde varken jag eller min man bärga oss av ovissheten, då jag även hade väldigt kraftiga gravsymptom.
Vi fick då ett klart & tydligt plus <3 Lyckan var total, vi var gravida med BF 20/12 -10
På vår bröllops dag testade vi igen för att de oxå var vår testdag & fick ett otroligt starkt & tydligt plus <3
4/5 var de dags för vårt första vul. Vad jag inte visste då var att den dagen skulle förändra mitt liv totalt!!
Vi lägntade som galningar till tisdagen den 4/5 kl 15:45 då vi skulle få se vårt lilla mirkael. Dagen började med att min mamma dog plötsligt, jag visste att hon var sjuk men inte att hon skulle dö!! De kom som en total chock,.
vårt vul gick bra & vi fick ny tid den 17/5 för att se att den växer som de ska & att allt fortfarande såg bra ut innan de lämnade över mig till mvc. Jag hade förlorat min mamma men försökte samtidigt glädas över att allt såg bra ut, kankse var de en mening med allt som händer, vidskeplig som man är.
17/5 dagen för vårt vul var här & slutade i tragedi vårt fosters hjärta slog inte & hade även inte vuxit som de skulle, då jag var i v9+0 så skulle man sett så mycket mer. Hade fortfarande jättehögt hcg kvar i min kropp, på kliniken sa de att blödningen kommer när hcg värdet sjunkit till en viss nivå. Min mamma begravdes den 20/5 så de fanns ingen tid för mig att få en skrapning den veckan. Då min familj bor 50mil ifrån mig så blev de en lång resa hem för att begrava mamma. Kom hem igen & hade fortfarande inte börjat blöda. Den 22/5 ringer jag helt förtvivlad till akuten om hjälp då jag har ont men ingen blödning. Får komma in men blir hem skickade med abort tabletter för att sätta igång processen själv hemma, hur dom ens kunde göra så är för mig helt obegripligt. men jag klarade inte av att ta dom & ringer till kvinnokliniken & får då komma in och bli skrapad dan efter den 23/5.

Vårt nästa försök skulle dröja till hösten, vilket var nödvändigt med tanke på allt som hänt under så kort tid, behövde sommaren för att läka.

FET nr 1
10/8 var vi på banan igen då hade jag fått utslag på ÄL testet & skulle nu få tillbaka vår frysis (FET)
16/8 satt jag hela för middagen & väntade på samtalet från kliniken, de ringde klockan 11 för att berätta att vårt embryo överlevt & vi var välkomna att komma & få tillbaka det 14:15
29/8 var de TD & jag gör nästan som sis,. testar först minus RD5 & plusar sen redan på RD8. Testdagen kom så jag testade igen då för sakens skull fast dagen efter 30/8 & fick ett jättefint plus.
Men lyckan blev kort igen den 5/9 börjar jag blöda, hade de känt de på mig redan ett par dar innan så de kom inte som en chock men de gjorde inte mindre ont i kropp & själ för de.
så snart jag orkar så kör vi igång igen med FET nr2, de blir ett sista försök innan de här året är slut iallafall :)

FET nr 2

Fredagen den 26/11 var de åter igen utslag på ägglossning stickorna, har då redan haft två ägglossnongar tidigare sedan senaste missfallet. Men på första ägglossningen var de fullt i kalendern för insättning och den andra fick jag på en måndag vilket inte går för de blir insättnings dagen en söndag och då har kliniken stängt. De var två jätte tuffa bakslag att resa sig upp från. Så jag var nu livrädd när jag ringde kliniken för att se om de fanns plats för oss att få tillbaks vår siste frysis och de fanns de, gråtandes av lycka ringde jag till min och sa att vi fått en tid för insättning torsdagen den 2/12 klockan 14:15. De skulle ringa kring elva för att berätta om vår lille eskimå överlevt upptiningen. Jag hade precis kommit till jobbet när jag fick samtalet från kliniken, de ringde en timma innan avstämd tid. Min tanke var direkt att de var kört.... Men inte det :D Vår frysis hade överlevt och såg jättebra ut så var så välkomna in.
Med min vanliga otur så blir jag rätt fökyld ett par dagar innan fick feber och har man feber så får man inte sätta tillbaka ett befruktat ägg. Men febern hade försvunnit och jag kände mig så pigg på insättningsdagen att  att jag gick till jobbet. Insättningen gick bra och jag fick den här gången samma efter behandling som sist med fragmin 5000IE, trombyl och proggestron sen la de till ett extra läkemedel som heter prednisolon, de ges till kvinnor med upprepade missfall för att öka chansen om att få gå hela graviditeten ut. Läkaren var jätte nöjd och trodde de skulle gå fint för oss nu. De trodde vi oxå :D 
Men från de jag kommer hem från insättningsdagen så blir jag snabbt MYCKET sämre i min förkylning och får en fruktansvärd hosta, ni vet när man hostar så luften tar slut och man kräks. Jag googlade och kollade runt hur pass hosta och förkylning skulle vara skadligt för en ruvning men hittade bara possetiva saker med de. Jag fick grav symptomer tidigt och kände att de nog skulle gå vägen.. vi var väldigt säkra på de.. kanske för säkra den här gången.
För testdagen visade ett självklart minus. Och min berg och dal bana tog en ny vändning. Jag stod  längst upp på branten och föll rakt ner utför... och den här gången föll jag långt ner i avgrunden igen.

Vi som hade hoppats så innerligt att vi skulle få ett bra slut på året ändå...trots allt som varit. Känner mig så sorgsen, tom och lurad på den absoluta lyckan.. gång på gång!
Nu är det en pause från IVFen för oss som gäller. Varken jag eller min man orkar mer just nu. 2010 körde slut på oss på många sätt och vis. 

De var vår första IVF av 3 möjliga.


Min syster sa en gång för inte så länge sedan att år som slutar på 1 brukar bli bra år & vad jag hoppas att hon har rätt!

Jag önskar att 2011 blir ett år med många lyckliga slut!

Kram på er