Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Ligger ner bäddad i soffan & slö kollar på idol. Snörvlar & hostar. Börjar tappa tålamodet nu på denna förkylning... känner mig grinig över att inte få bli frisk.

Inatt vaknade jag med fruktansvärd molvärk i magen & mina bröst har börjat ömma :) Sen har halsbrännan slagit till, den har vart rätt dryg till och från sedan igår. De kan ju oxå vara en biverkning av förkylningen.. men jag tror inte det!
Dom här symptomerna gör mig bara lugnare inombords :)
Sen så forskade mina underbara vänner i vår IVF tråd på FL fram till mig att man tydligen inte kan hosta ut ett ägg, de var en mycket tryggande info för mig!
Den här hostan har satt ordentlig skräck i Mattias som flera gånger sagt att de nog är kört.. att de lille livet inte ska orka vara kvar!
Men jag tror jag har hostat fast de istället hehe måste försöka tänka posetivt!


Kram på er!

Min förkylning blir bara värre, sen igår kväll har jag fyllt en påse med bara snor papper. Fattar ingenting jag som hade blivit piggare till i torsdags var ju även in till jobbet en sväng, kanske inte skulle gjort de. men de är lätt att vara efter klok. De som oroar mig just nu är att min otroligt jobbiga slem hosta ska förstöra hela ruvningen!

I tjejmagen så spänner de och drar vilket för mig är posetiva tecken, de ska ju kännas så då den bäddar in sig! Imorse medans jag låg kvar i sängen så tyckte jag även att de spände lite i brösten, men de gick över lika fort.
Jag känner mig forfarande lugn inombords, är faktiskt för hängig för att ens orka oroa mig.

Just nu hinkar jag i mig vatten för att skynda på tillfriskandet en aning, vill så gärna gå till jobbet på måndag, men som läget är idag så blir jag nog hemma. Brukar nästan aldrig ligga så här sjuk, jag ska ha sån himla otur!

Ska nu lägga på emla kräm på magen där jag ska ta min spruta. Den gör så ont att emla faktiskt är ett måste!
Fast hittils så har de gått bra med sprutorna dom har inte gjort lika ont som tidigare.
Men jag har för mig att de första dagarna brukar kännas mindre, sen blir man så sönder stucken & öm, varje sprut stick lämnar en liten blåning efter sig.

Skulle behövt lite frisk luft oxå men undrar om de skulle göra mer ont än gott att gå ut just nu!
Får väl gå ut en stund på ballan & andas :)

De var en liten update från mig!

Tack för att ni läser, kommenterar & bryr er! De värmer så gott med ert stöd just nu!

Kram på er!

Igår kl 14 fick vi tillbaks vår sista frysis, läkaren gav oss stpra förhoppningar om att vi skulle få gå hela vägen den här gången och att ägget var av jättefin kvalite! Beräknad födsel har vi i början av augusti ifall de vill sig väl denna gång!
Jag känner en sån enorm lycka, kan inte fatta att jag nu har ett femdagars befruktat embryo i mig.
Nu har man vart med om detta ett par gånger så jag känner mycket lugnare inombords än vad jag vart de senaste ruvningarna. Fast dom tre-fyra första dagarna är man oftast rätt lugn, då vet man ju att de lille livet fortfarande är kvar...De är runt ruvdag 5 som ovissheten tar ett stadigt tag om en! Får se hur de blir den här gången!
Kanske slår min önskan in: att få ringa in de nya året med en bebbe i magen!

Under den här behandling har ett GÄNG olika läkemedel som ska tas för att hjälpa den lille på vägen!

Jag äter: Trombyl som är en blod förtunnande tablett, ska äta den i 12 dagar. Progestron vagiatorer vilket är ett gravididets hormon som kliniken sätter in för lite hjälp på traven, som jag ska använda mig av morgon & kväll i 12 dagar. Fragmin sprutor som oxå är ett blodförtunnande, ska ta en spruta om dagen fram till v.12 och sist men inte minst Prednisolonet som är ett kortison, ska äta en om dagen i 12 dar, de fick jag för att minska risken för missfall igen. Dom brukar ge den till kvinnor med upprepade  missfall & den har gjort att många kvinnor fått behålla sina små liv i magn tills de är dax.
 Man känner sig som ett levande apotek, men vad gör man inte då för att den lille ska bädda in sig ordentligt & stanna hos oss!
 
Så här blir de en lugn helg, ska bara ligga på soffan & jäsa undantag för nån promenad i kylan.
Åkte på en förkylning i måndags som nu gått över i en fruktansvärd hosta, den hade jag gärnat vare utan nu så här i början av ruvningen, känns som tar i så den ska flyga ut! Vilket den säkert inte gör... Men de är en sån där dryg hosta... man hostar tills luften tar slut & man nästan kräks.
Har använt host medicin sedan i tisdags men den har nog snarare blivit sämre än bättre!


Nu kommer bloggen ta lite fart igen, så fortsätt att kika in & följ med oss på resan till vårt efterlängtade plus!
Kram på er!

Är lite dålig på att skriva just nu... förlåt!
 Men just nu så går min största energi till att fixa jobb & vardag. Jag känner att de är välbehövligt med en mjuk start på 2 timmar per dag.
De må låta klent men jag är helt färdig efter mina två timmar där & ska jag då även städa & plocka när jag kommer hem, så ligger jag med sån värk i min ryggen på kvällen, varje gång man behöver kliva upp & sätta sig är en plåga, de gör så ont!
Men de är fruktansvärt roligt på jobbet, så de gör de hela klart värt de. Jag trivs hur bra som helst.
Härligt att få komma hemifrån ett par timmar & få träffa en massa andra människor!

Idag hände de en rätt rolig grej faktiskt, Jag skulle bygga ihop en barn vagn & sätter mig på huk & hör då riiiiiitch.. då spricker mina byxor i rumpan med en rejäl reva, haha vi fick oss ett härligt skratt. Tur att jag idag hade en längre tröja på mig som kunde dölja hela olyckan! Men imorgon måste jag inskaffa mig ett par nya, har gått upp i vikt de sensate månaderna sedan vi började med IVF & alla hormoner så jag kommer inte i mina byxor längre, ja & dom jag kommer i sitter som korv skinn.

Ja & angående IVF:en så går de segt nu, får se om vi får nån frysis innan vinetrn. Om inte så blir de en helt ny behnadlning snart att se fram emot... på gott & ont. Då blir de till att kavla upp ärmarna & göra sig redo för en ny match med blod, svett & tårar!

Har fått svar nu på alla mina provsvar angående mina tarm problem. Och alla prover jag lämnat ser jätte bra ut, jag lider förmodligen av IBS (irreterade tarmar) även kallat stress mage.
Alla symptomer stämmer in, inget som går att medicinera. Man ska minska på stress, lite svårt när man har inre stress & ångest varje dag, mycket tankar som snurrar.

Men på måndag ska jag träffa min psykolog för första gången, vilket känns fruktansvärt behövligt.
De har vart ett fruktansvärt år med mycket sorg & alldels för många förluster av nära & kära. Samt 2 obearbetade missfall....och rädslan som finns över att behöva vara med om ett till, har bara lagt locket på i den mån jag kunnat, men de är så fullt nu att de börjar välla över, vilket resulterar i svår ångest & mycket jobbiga tankar som jag inte kan slå undan.
De i sin tur gör ju att jag inte fungerar riktigt som männsiska de är många kvällar som vi sitter framför tv:n, men de ser bara ut som jag tittar.. jag stirrar in i tv rutan men är i mina tankar nån helt annnstanns. När jag får så grava koncentrations svårigheter så försvinner jag bort i mig själv ett tag. Helt oförmögen att kunna fokusera på nånting annat. De är jätte jobbigt & jag sitter ständigt & fajtar med mitt inre jag. Sorterar min hjärn spöken. Så de ska bli otroligt skönt att få komma till min psykolog nu för att få lite hjälp med hur jag känner & mår. Samt kanske oxå få lite verktyg som kan hjälpa mig de stunder de är som värst.

Igår kväll tog vi ner våra advent saker ifrån vinden, fick om den stora stjärnan som hänger i vårt balkong fönster, och två svarta jul stjärnor som vi har på fot. Får se om jag orkar fortsätta med resten ikväll eller om de får vänta tills i helgen.



Den här bilden är från förra året, men den ser lika dan ut i år :)
De är så mysigt med advent!

Nä nu ska jag ta mig lite kaffe, innan de är dags at ta tag i disken, som står där på bänken & skriker var gång jag går förbi den :)

Kram På Er!

Sitter & iväntar att klockan ska bli åtta och Filip & Fredrik ska inta tv rutan!

Idag var vi ner till Lina & Henke, där blev de prat om jul & de bästa av allt efter vi vart hos Mats & ätit så fortsätter vi kvällen hemma hos Henke & Lina, blir bara en lugn kväll, precis som vi vill ha det. Bokade även in nyår med dom, god mat, raketer & trevligt sällskap kan inte bli ett så mycket bättre avslut på de gågna året!

Och jag lever än på hoppet om att få ringa in de nya året med en bebbe i magen, chansen är oxå stor att vi får göra det! Snart börjar åter igen jakten på vår lille frysis på kliniken, jag har fått höra att våra 2 senaste bakslag vart maximal otur & man brukar ju även säga tredje gången gilt :)
Hoppet har åter tänts, bara resten kvar.. de som vi inte kan styra så nu är de bara att åter igen hänga med i de snabba vändningarna & hoppas på de bästa!

Nä tiden går... nu är de dax för att hänga med Filip & Fredrik!

Kram på er!

Darling stökar med maten så jag passar på att skriva några rader medans, de fläskfile m.klyft potatis & bea... mums mums!
 Idag har vi inte gjort nåt särskilt, tagit oss en promenad. På förmidagen kollade vi på senaste Beck filmen Levande begravd. Den var helt okej, inte lika spännande som de brukar vara tycker jag.

Dagarna på jobbet flyter på, känner nu att 2 timmar per dag är en alldeles lagom start. Är helt slut framåt eftermiddagen. Så en mjukstart så här är precis vad jag behöver. Tänker verkligen inte bränna ut mig en gång till. Nu får de vara nog, jag stänger de kapittlet för gott. Been there done that liksom :)

Måndag är de dax för mig att röntga ryggen, så får man se om dom kan komma fram till vad mina fruktansvärda smärtor kommer ifrån, förmodligen bara sviter från min allvarliga trafik olycka sommaren -95. Men hur de än är så vill man ju veta, de är ju bara att acceptera & gå vidare om de är så.
Har påbörjat att skriva ett inlägg om just den svåra olycka som jag var med om då jaga var 15 år, men de är svårt att sätta ord på allt, då jag även har en del minnesluckor.
Men så snart jag fått ner de så de går att läsa & förstå så ska jag publicera det.
De är inte först nu på äldre dar som jag riktigt förstår vad jag egentligen vart med om & att jag egentligen inte ska sitta här idag.

Nu är maten klar & jag ska sätta mig & äta.

Kram på er

Här ligger min älskade & saknade mamma!

De har varit lite tyst från mig, har hur mycket som helst att berätta men har drabbats av nån sårts skrivkramp, har börjat på flera inlägg tidigare, men ångrat mig för att publicera!

Onsdagen förra veckan fick jag äntligen komma ut i arbetslivet igen & jag trivs hur bra som helst.
De är en sån underbar stämning mellan personalen. De är så skojsigt att få gå runt & bland alla baby artiklar & drömma om allt vi ska köpa när/om vårt barn kommer!
En sak är då säker, de kommer bli en bortskämd liten kid, jag är ju helt såld på den norska STOKKE serien, självklart är den serien bland de dyraste de har i butiken oxå, men så fina saker!

I lördags var vi till graven & tände ljus på Mattias brors minneslund, efter de gick vi till den allmänna minneslunden för att tända ett särsklilt ljus för min mamma samt ett ljus till för våra ängla vänner.
De var tungt att sitta vid minnes lunden & tända ljuset för mamma, När jag tänt ljuset så tog Mattias de för att sätta de på marken & samtidigt så säger han : Nu brinner de för dig i Falun oxå Marie-Anne... då kunde jag inte stoppa tårarna som hejdlöst började rinna ner för mina kinder, tänker på henne ofta & oftast var gång fylls mina ögon med tårar, precis som nu då jag skriver....
 Jag saknar min Mamma <3
De var så fint att gå runt på kyrkogården & se alla ljusen som brann för våra änglar som saknas på jorden!

I söndags så åkte jag med Lina & hennes dotter flisan 3år in till stan, hon skulle handla hem maskerad kläder till de små liven som skulle vara utklädda en dag på dagis, efter de så tog vi en promenad från stan till kålgårn där flisan fick leka av sig & vi värmde oss med en kanna kaffe som Lina bryggt med sig, en riktig mys söndag.
Är jätteglad för att jag träffad henne, så himla lättsam & rolig liten norrläning... hehe precis som jag :D

Idag är den efterlängtade tisdagen oxå med deperata husfruarna på tv!

Sist men inte minst.... Mattias bror fick den 2 november ett tillskott till familjen, de blev en pojke.
Vi ska snart åka upp vet inte exakt, men vi bilar upp med Mats & Anna-Karin. Förhoppningsvis nu i slutet av månaden.

De var en update från mig, hoppas skriv krampen släppt nu :D

Kramar till er <3

Var idag på avstämmnings möte med arbetsförmedlinegn & försäkrings kassan.
Där bestämde vi att jag nu får börja arbeta när jag vill & min arbetsgivare vill.
Vilket blir på onsdag!!!!
Jiiiiipppiii!

På onsdag gör jag mitt första arbetspass på babyproffsen och med de så går en dröm i uppfyllelse för mig, att få jobba i buitk & helst med baby/barn artiklar!
Nån har visst ändå hört mina böner, känner en sån lättnad & glädje, att äntligen få komma ut i abretslivet igen!
De här kommer bli hur bra som helst, funkar allt bra, har jag möjlighet att få vara där ett år till att börja med. Är där två timmar om dagen fram till januari, då först får jag utöka arbetstiden ifall de är aktuellt.

Mattias är i sthlm på kurs, kommer hem imorgon. De är väldigt tomt här hemma & särskilt när man fått så glada nyheter man vill dela med sig av.
Men han var verkligen glad för min skull när jag pratade emd honom tidigare, så många som är glad för min skull, jätte roligt faktiskt att ha så många runt sig som bryr sig <3

Imorgon är även en stor dag i vår familj, särskilt på Mattias sida. Då hans bror & fru imorgon ska få sin lilla bebis plutt med planerat kjejars snitt. Så himla spännande, är alldles pirrig av förväntan på vad de blir för nåt!

De var en liten update från mig!
skrev ett jättelångt inlägg igår kväll oxå & när jag skulle ladda upp de så krashade datorn och de blev inte sparat i utkast... surt var de! Grinig blev jag!

Kram på er!

Kliniken har ringt, fick bra svar på mina frågor. Bland annat ang stimulerat FET, vilket betyder att kliniken med hjälp av hormoner styr fram min ägglossning. Var inget dom gör på de som har regelbunden & bra ägglossning, pga av att missfalls risken blir högre, så i mitt fall var de inget att rekomendera.

 Jag får när jag vill börja min INVnr2, vilket innebär 18 hormon sprutor på 11dar, där kliniken helt styr min cykel och plockar ut ägg med en kateternål, befruktar & sätter tillbaka ett befruktat ägg. Men att de just nu är fullt för dessa behandlingar fram till jul/nyår.

Ostimulerade FET vilket är när man får tillbaka ett befruktad ägg i sin vanliga cykel, utan några hormbehandlingar innan. De hade dom tid för när som helst, dom gör 3 om dan & de är i princip först till kvarn som gäller.

De känns lite tungt & surt att de ska vara fullbokat på behandlingar, Var med om de när vi kom till IVF i januari, vi fick all infromation & recept på de sprutor som skulle tas. Men det var fullbokat i kalendern fram till i mars. Så den här väntan känner jag igen, känns som maximal otur.


Det ska på ett sätt väldigt skönt att de är över med med testande för ett litet tag, de tar upp så mycket av ens tänk när man är mitt uppe i processen, så man glömmer lätt av att oxå leva & bara vara, nu blir de lugnt ett par veckor & vi får samla ny energi & har en underbar arvetsplats att se fram emot!

Berg och dal banan jag pratade om tidigare gick ner väldans & otäck fart men är nu på väg upp igen:)
Kram på er <3

spelar ingen roll hur mycket man laddar & peppar sig själv, när man ändå är helt maktlös i slutändan.

De blev avbrutet denna gång oxå!

Väntar på att dom ska ringa mig från kliniken ikväll, för att se om vi kan få göra ett stimulerat FET, då kliniken bestämmer när jag ska få ÄL med hjälp av lite hormon sprutor, då behöver vi inte snubbla så på mål linjen igen, för att de skulle bli på en måndag eller att de är fullt.

Dom hade kunnat ge oss frysisen tillbaka på lördag.... men SJÄLVKLART var de redan fullbokat & måndag skulle bli på tok försent!

Känner mig alldeles matt, Väntar fortfarande på att kliniken ska ringa med nå possetivt besked ang vårt FET. Vet inte hur jag orka ladda om för ett tredje försök, när de bara kommer bakslag efter bakslag.
Både jag & Mattias vill att dom nästa månad stimulerar fram en ägglossning på mig, så jag inte behöver råka ut för en måndag till eller att de ska vara fullt i deras kalender just den dagen.
För sedan i mars så har min ÄL inträffat en tisdag, tänk om den nu bestämmer sig för att komma på måndagar i 7månader framåt. Då är vi ju helt chanslösa på att någonsin få tillbaka vår lilla frysis.
Behöver vi avbryta denna månad oxå så kommer både jag & Mattias bli jätte ledsna, de går inte att förklara den förväntan man bygger upp från de man börjar testa med stickor, för att sen falla långt ner i de svarta hålet av sorg & misslyckande.

Att vara barnlös & behöva kämpa med IVF för att få sitt barn är inget jag önskar någon, Jag brukar älska bergodalbanor, men den här bergodalbanan är inte de minsta rolig. Magen slår knut & man vill bara kräkas av alla känslor som slås om i kroppen.

Måste skriva lite till ang mitt senaste inlägg, att livet vore meningslöst var väl lite väl hårt skrivet.
Jag ser fram emot så mycket & har även mycket att leva för. Min familj & alla syskonbarnen, min man som jag ska bli gammal & grå med. Många drömmar som ska fyllas innan jag trillar av pinnen, köpa hus, barn, körkort & bil, ut & resa, ja listan kan göras lång.

Men ibland tar rädslorna/känslorna över & man bubblar över av alla motgångar.
Både jag & min man längtar sjukt mycket efter vårt barn, som säkert kanske kommer.
Och när man får bekräftat att man behöver hjälp på vägen, så blir längtan ännu större. Väntan & hopplösheten, sänker en ibland & man tappar sin självkänsla & självförtroendet åker i botten.

De kommer bli så mycket bättre då jag får komma ut i jobb igen, och de är ju så nära men ändå så långt borta!
Har vart sjukskriven 1,7 år nu så jag känner att jag mer eller mindre klättrar på väggarna, och latmasken har byggt bo, man skjuter på sysslorna & är inte de minsta effektiv.

Men jag lyfter på huvudet & tänker om...

Klart att livet är värt att leva <3

Fortfarande inget omslag på Äl testerna :/ Börjar kännas motigt nu med denna väntan & jakten på ägglossning, som inte vill dyka upp! Kanske är de så illa att jag inte har någon ÄL denna månad.

De här testandet & väntandet gör mig lite små depprimerad emellanåt, nu har jag känt mig rätt låg ett par dagar. Och att bara sitta hemma när alla andra jobbar är inte heller så roligt, de känns som att mitt liv börjar tappa sin mening. Utan barn så känns mitt liv oxå meningslöst, har fastnat i en massa dåliga känslor som bara trycker mig längre & längre ner...
Jag måste få börja jobba nu, ska ringa till FAROS på måndag & skynda på mitt ärende.
Kan inte bara gå hemma längre med mina snurrande tankar & känslor. Får bara mer & mer okontrollerad ångest. Jag börjar ta knäcken på mig själv känns de som.
 
Ska dricka mig en kopp kaffe, sedan ska jag gå ut på en promenad för att skingra tankarna!
Solen skiner & himlen är blå, vad kan vara bättre än en promenad då :)

Mattias kommer hem från apoteket, fast utan mag medicinen. Den används så sällan att den fanns inte på lager. Den heter Questran, Han fick en hel föreläsning om läkemedlet & kunde inte förstå varför jag fått den utskrivet?? Den ges till personer som opererat bort delar av sin tarm? Och de var jätteviktigt att INTE blanda den med andra läkemedel inte ens panodil... jag är så förrvirrad nu över vad de är hon skrivit ut & varför?
Känner nån som läser till detta läkemedel?

Nu har jag inte ens lust att hämta ut de när de kommer... känns inte bra efter allt apotekaren sa :/

Blev inte så mycket klokare hos läkaren, ska skickas till röntgen för att kolla upp ryggen & blev remitterad till sjukgymnast. För att försöka mjuka upp ländryggen, hon trodde de var en  inflammation. Hon skrev ut paraflex åt mig, den kunde jag även ta vid behov om jag blir gravid skulle tas med panodil.
Fick lämna en del blod prover hela 4 rör, bla.  sänkan ville hon ha, för om man har inflammation i tarmarna så kan den vara lite högre. Mitt prov som svarar på om jag har blod i avföringen är inte klart förän om 4 veckor. Hon skrev ut nåt pulver för magen som jag skulle blanda med alt. kräm, gröt eller fil 2-3 gånger dagl. Om de inte skulle bli bättre så var de bara att sluta med de och invänta provsvaren.
Hon kollade även upp b12.
Sen fick jag konstaterat att jag har rest less legs. Inget att göra åt tror jag, bara fruktansvärt jobbig känsla/smärta som strålar ut i benen.

Ja man är inte mer än 31 år men jag känner mig mer som 60+
Bara att gilla läget!

Ssk som tog blod proverna gillade min tattuering på under armen.
Sånt är roligt att höra, skulle försöka lägga upp en bild på den nu, men bilden var för stor.
Ska ta en ny & lägga upp senare så ni får se den. De är en jättefin (tycker då jag) ängel.
Jag har 10 st utspridit på min kropp :)
H'r kommer två st en på mitt lår & på min fot!






De var 2st bara åtta kvar då ;)

Ska börja stöka med maten nu, de blir pasta med köttfärs sås till middag!

Kram på er!

TACK!!
Far att ni laser, kommenterar & bryr er!
De varmer gott i mitt hjarta!

Sitter med kaffe & laddar mentalt for min tid hos lakaren kl 13.
Jakla skiit mage rent ut sagt, har  idag (som alla dagar) sprungit som en tok fram & tillbaks pa toan. Och ont har jag i tarmarna, riktigt ont emellanat.
Mi storsta fasa ar att jag nu blir remitterad till tarm & att dom maste ner med en kamera, endera i magen eller upp bakvagen!
Hur fixar man sant? Usch vad jobbigt de ar, vill inte alls ga, ar sa fruktansvart trott pa att springa till lakare, men de har maste jag fa ordning pa tills jag borjar jobba & helst innan mitt kommande fet, kan ju vara ett problem med mina tarmar som stoter bort vara sma foster.
Jaaa Usch.... kanner mig som ett nerv vrak for tillfallet.

(skriver fran en utlandsk dator sa jag har inga aao, hoppas de gar bra att lasa anda)

uppdaterar sen igen efter besoket!