Två som önskar bli 3, en väntan som blev längre än 9 månader

Måste tacka för alla fina kommentarer jag får och olika tips mot illmåendet. Både jag och Mattias tycker det är roligt att så många följer oss på vår resa, det värmer otroligt mycket i våra hjärtan!
TACK igen ni är alla guldvärda!

Har precis sett klart på Idol kvällens nöje :) Jag har från eftermiddagen börjat må lite bättre. ar fått i mig ett par kiwis och nu står det risvatten och kokar på spisen som jag tänkte värma på lite kebabgryta till. Jag är sjukt hungrig och måste passa på medans tillfälle ges och jag hoppas så att det kommer smaka bra.

Idag har legat i sängen precis hela dagen. Började dagen med att spy upp det lilla jag hann få i mig av frukosten. Efter det blev gick jag och la mig igen och där har jag legat kvar hela dagen. Jag mår minst illa då jag ligger stilla, när Mattias kom hem försökte jag få i mig lite kebabgryta med ris men efter ett par tuggor fick jag ge mig. Jag blir sjuk av allt jag stuppar i munnen flytande likaväl som fast föda. Näring måste jag ju ha i mig och även vätska så jag tar det i små små doser. Lergiganen hjälper inte mot dagens mående. Så det är bara att gilla läget så länge lilla liten får må bra så kan jag ligga döende ifall de behövs, bara du stannar!

Mattias var just och hämtade ner våra madrasser från vinden och bäddade iordning dom i tvrummet åt mig, roligare att ligga där än alldeles ensam i sovrummet. Så nu ska jag bädda ner mig där och hoppas på att få må lite bättre framåt kvällen.

Vi har haft riktig sommarväme igen nu i två dagar, 22grader varmt i skuggan och näst intill vindstilla. Hur underbart som helst. Synd bara att jag inte orkar vara ute och njuta av det härliga vädret på riktigt. Hoppas jag orkar med en promenad senare.

På tisdag är det en vecka kvar till vulet, jag längtar som en tok. Det som känns jobbigt är att det bara finns två sätt som den kan sluta på. Endera går vi hem lyckliga som aldrig förr eller så har vi ramlat rakt ner i det svarta hålet igen. Usch!! Vill inte ner i det svarta hålet igen. Det skulle göra så ont och det skulle nog sudda ut hoppet totalt om att vi en dag kommer få en bebis.
Men mitt mående verkar ju tala för att allt är bra med hjärtegrynet. Min rädsla är att min graviditet har stannat av men att kroppen inte förstår det och kör på ändå. Been there done that... och jag vill inte uppleva det igen. Man tappar ju totalt tilliten för sin egen kropp.

För ca en vecka sedan sa jag till Mattias att jag senare vill köpa en musikbola att ha runt halsen, som bebis kan få lyssna till då den rör sig mot magen. Den plingar och låter tyst och harmonikst. Jag såg dom då jag arbetstränade på babyproffsen och har sedan dess bara längtat att efter själv få äga en sådan en dag.
Så vi bestämde att vi skulle inhandla en då vi vart på vulet.

Men en annan läste mina tankar =) Fick en sådan i present idag av Johanna och hennes familj, hon är gift med Mattias bror. Och de bor egentligen i örnsköldsvik men är nere nu för de har begravt deras farfar idag. Jag blev verkligen jätteglad och jag längtar så tills jag kan börja använda den, än är det ju lite tidigt. Kan ju använda den nu oxå i syftet för att den är så fin för lilla liten kan inte höra den än på ett tag.




Slänger upp en bild från ett test taget igår oxå :D Och jag är så nöjd med det jag ser!

Strax efter att jag uppdaterat här inatt så kände jag att jag skulle försöka lägga mig. Drack ett glas vatten och var på väg till sovrummet men fick snabbt vända och rusa in på toan och spy, jag drack ett glas vatten men det var nog 10st som kom upp. Etteråt kändes det mycket lättare i kroppen och jag gick och la mig. Fick sova hela natten och vaknade klockan nio av att jag var så kissnödig att jag hade ont i hela magen :/

Strax efter att jag klivit upp började illamåendet, det stog mig upp i halsen och jag kunde inte röra mig. Åt en clementin för att se om det hjälpte.. men inte det så jag petade i  mig en lergigan och det började snarast släppa. Yes tänkte jag nu ska jag äta frukost. Drack ett nytt glas vatten och samma sak händer igen efter bara en liten stund springer jag till toan och hulkar, men då magen var tom så kom inget. Jättejobbigt att kräkas på en tom mage. Det gör ont, det känns som man ska dra upp inälvorna istället. Usch!! Har nu fått i mig några clementiner som jag fått behålla. Men jag vet inte om jag vågar dricka vatten :/ Att man kan bli kräksjuk av vatten?? Ja hormoner kan ställa till med mesta har jag lärt mig. Samtidigt som det är jättejobbigt att inte må bra, så har jag ändå ett ständigt lyckorus i mig. Jag längtar så efter våra lilla liten!!

Mattias är på begravning idag och jag är inte med på den. Det är hans farfar som begravs. Han dog ett par timmar efter att vi fått tillbaka vårt lilla hjärtegryn. Och Mattias mamma hade då en önska om att jag skulle stanna hemma från begravningen ifall vi nu blev gravida. Det var en fin omtanke av henne som även fler höll med om. Så därför har jag valt att inte medverka på begravningen idag.
Men alla finns i mina tankar denna tunga dag. Det känns lite fånigt att inte vara med och stötta min man, men han ville verkligen att jag skulle stanna hemma oxå. Vi vill inte riskera att jag blir jätteledsen i onödan.
Då vi gjorde vår första ivf och blev gravida så dog min mamma samma dag som vi var på första vulet. Allt såg bra ut då. Men jag blev otroligt ledsen och upprörd då och på vårt andra vul så hade graviditeten stannat av. Så de är många själ till att jag inte går på dagens begravning.

Äntligen är det onsdag igen och det är dags att byta vecka, vecka7 känns som ett delmål för mig då jag har haft två missfall tidigare innan denna vecka så känns det nu extra gott att få påbörja sjunde veckan untan några som helst aningar om missfall :)
Min sömn har rubbats om totalt de senaste dagarna och jag känner mig inte som en männsika längre. Jag vaknar vid tre sen kan jag inte somna om och ligger bara och snurrar i sängen till 06-07 då får jag somna in igen. Hela den här veckan har jag vart vaken då Mattias väckarklocka ringt.
Natten till tisdag så ville jag helt seriöst hugga av mig benen. Hade ett så fruktansvärt restless legs anfall att jag var vaken precis hela natten, fick inte en blund och vankade bara av och an om vart annat jag masserade vaderna. Usch det var inge trevligt alls. Jag hoppas sömnen blir bättre, väldigt tråkigt att sitta vaken på nätterna.
Illamåendet går upp och ner, idag har jag vid flera tillfällen trott jag skulle behöva spy men det har gått tillbaka. Kliniken skrev ut lergigan comp till mig mot illamåendet och jag tycker faktiskt att de funkar. Tog en för en stund sedan och nu börjar man lite smått bli människa igen.

Idag är jag jättetrött och har ont i ryggen/svanken och i huvudet, tröttsamt helt enkelt. Men än om jag stundvis mår urk så är det värt allt . Det är ju övergående och lilla liten får göra mamma hur sjuk som helst bara den stannar hos oss.

Hur ska man kunna vänta till den 11 oktober med nerverna i behåll, det känns verkligen som en hel evighet dit. Jag kommer mala sönder mig stundvis av oro innan dess.
Tacka vet jag de digitala testerna som visar i tre olika steg i början av graviditeten att det faktiskt går åt rätt håll. I slutet på veckan ska jag ta ett nytt digitalt som jag hoppas kommer visa mig gravid 2-3. Sen blir nästa steg att få se testet då det sen visar 3+. Det är min livhake fram till vulet.
Men jag har tagit in och nu accepterat att jag/vi är gravida. Och jag har en bra känsla oxå som jag stenhårt försöker håller fast vid då oron knackar på.


Ikväll tänker vi fira med lite pizza, jag har precis ringt och beställt med hemkörning=)
Blir pizza och kika på Adam Live som börjar nu halvsex. 

Är testdagen här, det datum vi fått av kliniken att testa på för att sedan ringa till dom med resultatet. Testet från kliniken ligger i byrålådan och imorgon ska jag ta det. Testerna säger samma sak idag som de tidigare dagarna -att jag är gravid =) Så imorgon kommer en bild på klinikens test som jag fick av dom på återföringsdagen.
På måndag då jag ringer och berättar det positiva resultatet får jag även en tid för vul(vaginalt ultraljud) Jag skulle tro att jag kommer få en tid i början av oktober. En hel evighet till, att vänta till.

Jag är så rädd för att ta till mig det här på riktigt, rädd att lyckan rycks ifrån mig då.

Idag blir det ingen testbild, det kan inte bli starkare än vad det är nu då teststrecket fortfarande är starkare än kontrollstrecket.
Inatt har det molat på i magen hela natten samt ett illamående som legat och pyrt, när jag var upp 06 och kissade så mådde jag så illa att jag tog en lergigan och en panodil för magen. La mig igen och låg väl ca 10minuter tills jag bokstavligt flyger upp till toan och hulkar och hulkar.
Kommer in i sovrummet igen där Mattias ligger och småfnissar åt mig. Trodde då att detta skulle bli en jobbig dag. Men då lergiganen börjat värka försvann illamåendet och jag kunde somna om. Sen mådde jag mycket bättre då jag vaknade. Jag hatar verkligen att kräkas, har lite kräkfobi så jag hoppas detta inte blir till en vana. Men samtidigt känns det skönt att må illa för då vet man ju ändå att man är gravid. Det vill liksom inte sjunka in.
Kanske gör de det på söndag då jag går förbi testdagen och på måndag kommer jag få tid för vul. Det blir nästa delmål, att ta sig till vulet och få se ett tickande hjärta.


Äsch! Jag slänger in en bild ändå på dagens test =)

Imorse låg jag i sängen med en jättejobbig känsla, det kändes som att jag idag skulle mötas av svagare tester. Så här ser det ut och jag lär ju erkänna att jag hade fel =) Teststrecket är idag starkare än kontrollstrecket.



Jag har så svårt att ta in detta, trots att testerna bara blir starkare och starkare. På söndag är den riktiga testdagen och sist vi plusade så hade de positiva testerna bleknat bort till testdagen. Men det ska inte ske den här gången, vill så gärna få ro den här båten i hamn. Jag känner mig tröttare och illamåendet går upp och ner. Molvärken i magen blir påtagligare då jag rör mig. Och mitt älskade kaffe är inte alls gott längre =)

Idag har jag mest vart trött och slut, inget illamående tack och lov. Idag går jag in i vecka5 och jag hoppas så att veckorna får fortsätta ticka på och att jag den här gången får en växande mage.
Både jag och Mattias har svårt att glädas riktigt ännu, vi ser testerna som bara blir starkare och starkare för VAR dag. Men ändå vågar vi inte glädas riktigt, den riktiga glädjen har förstörts av alla tidigare missfall. Vi har ju vart här förr, tre gånger för mycket, jag antar att det är kroppens egna försvar. För oron att vårt hjärtegryn ska ryckas ifrån är väldigt stor.
Varje dag som går med ett starkt plus är en stor seger just nu.
Vi kommer att vara så här oroliga fram till vulet, på måndag nästa vecka får vi en tid till det.


Dagens test ser ut så här, det övre är från igår. Och jag tycker man ser en tydlig tegring för var dag. Det stiger fort, så fort att man ibland undrar om det är två där inne =)

Testet idag gav mig en lite chock, det övre testet är från igår och det undre har jag precis tagit.



Illamåendet har kommit på besök, jag sitter med en känsla hela tiden i kroppen att jag måste spy närsomhelst, föröskte få i mig frukosten men jag fick ge mig innan allt kom upp igen. Trodde jag skulle klara mig från det men det verkar inte så. Jag är helt lamslagen, varje rörelse jag gör får det att vilja vända sig i magen. Ingen trevlig biverkning, men det är bara att tacka och ta emot. Ska verkligen försöka att inte klaga =)

Vill börja med att tacka för era kommentarer, igår hade jag läsar rekord igen =) Jätteroligt att fler och fler kikar in här!

Dagens test :



Hcg`t stiger verkligen med en väldans fart, vilket är så underbart att se.
Det är lite svårt att ta in att vi nu är gravida för fjärde gången. Man går på nåt vis bara och väntar på att lyckan ska ryckas bort. Vet ju hur snabbt det kan vända. Första målet är nu att få behålla det här pluset fram till testdagen, sen blir det att ta oss fram till vulet som brukar göras i vecka8, där jag hoppas vi får se ett tickande hjärta. Just nu är jag i vecka4 på onsdag byter jag vecka och då blir det vecka5 =)

På nåt vis känns det änså bättre nu än vad de gjort de tre senaste gångerna, jag har ett annat lugn i kroppen. En dag i taget är det som gäller nu och jag tycker verkligen att tiden sniglar sig fram.

Jag sover sämre vilket beror på att jag behöver springa upp 4-5 gånger per natt och kissa, ibland är det två gånger i timmen som gäller. Sen vaknar jag tidigt och kan inte somna om. Om jag inte äter så kommer illamåendet, så jag småäter nåt hela tiden. Tomat frossan hänger kvar och kryptoniter kan jag få ett sjukt sug efter, synd bara att man får så ont i gommen av dom :/

Hoppas så att vårt hjärtegryn stannar, ska vi våga tro på sjätte gången gilt??

Det här är mrgonens test, och det blir bara starkare och starkare =) Jag kan nu börja ta in lite mer att vi faktiskt lyckats så här långt, då är det bara resten av resan kvar till den 22maj 2012 ♥
Men med ett hcg som stiger i denna fart så känns det än så länge väldigt bra.

ser ni det vi ser =) Hoppet växte sig starkare nu.
Som dom flesta vet så är jag testarnas konung, skulle inte klara en ruvning utan mina tester, på gott och ont så klart.
Men en dag som denna känns de rätt gött att se dom! Det är som sagt tidigt än men vårt hjärtegryn även kallad lilla arbetsmyran verkar hålla sig kvar.
Vi tyckte vi fick ett nog fint test imorse, men så testade igen alldeles nyss  och då har det redan blivit starkare.

Men som grynet arbetat på idag så vore det konstigt annars =) Har haft så sjukt mycket molvärk sen inatt som har hållit i sig hela dagen, det känns ju inte farligt på nåt vis och jag vet ju nu vad det är, så det gör inget =)

Jag hoppas nu att vi väntar barn och INTE missfall!

 

Ovissheten börjar ta tag om en, det går segt nu. Jag tror helt säkert att tiden står helt stilla stundtals, iallafall min klocka!
Jag mår bra hittils inga nya symtomer som dykt upp. Molvärken sitter i samt att det lilla illamåendet gör sig mer till känna. Jooo just, brösten har gått från att vara ömma till sprängande samt att det till mannens stora lycka oxå vuxit på sig =)

Vill även passa på att säga STORT GRATTIS till http://langtantillbarn.blogspot.com/ som idag fått ett jättefint plus på sin testdag, hoppas så att alt får gå bra nu och att lille Dutt får bli storebror till hans ettårsdag!


Slänger in en dagfärsk bild oxå på vår katt Gibson, som ligger ute på ballis och njuter, upptryckt mot min mindre vackra solros. Förstår inte vad som hände med den, den slog ut till en fin solros, men bara efter ett par dagar så slöt den ihop sig igen, ja ni ser ju själva hur den ser ut =) Andra året i rad jag misslyckas med den. Så nu tänker jag inte sätta den till nästa år.



Skönt att det är fredag idag, en hel helg att bara få mysa med min bättre hälft. Nästa helg jobbar han så då ser jag inte mycket av honom alls.
Nu ska jag göra mig lite lunch, de suger i tarmen =)

Jag har sedan i förrgår mumsat i mig ett halvt kilo körsbärstomater och mer tomater kommer det snart, Mattias skulle köpa hem efter jobbet =)
Mmmm kan bara inte få nog av det, att tina köttbullar och äta med saltgurka är oxå rätt gott att småäta på!
Finns inget stopp längre, jag fattar inte själv vart jag få plats med allt jag just nu äter.
Man kan ju hoppas att de är den lilla arbetsmyran som behöver all mat just nu, för att orka bygga ordning sitt lilla bo i mig =)

Usch, det känns verkligen som att tiden står stilla, sjukt segt att bara vara på dag3 dessutom.
Hur ska man ta sig igenom detta med psyket i behåll??
Imorgon är det då äntligen fredag och helg, då kommer tiden gå lite fortare. Det är veckodagarna som är drygast & längst... Har veckodagarnas dygn fått fler timmar?? Känns då som så!

Ja att ruva är det mest påfrestande jag gjort, det är det jobbigaste i hela behandlingen. Man slits mellan hoppet & förtvivland.

Nu har då han där uppe slagit på kranen igen, för jisses vad de vräker ner ute nu. Det kom från ingenstanns. Trodde vi skulle klara oss utan regn idag, men icke det. Det har nästan regnat konstant sen i måndag seftermiddag.
Om en halvtimma ska Mattias cykla hem från jobbet, så för hans skull hoppas jag det dragit ner något. Annars kommer han var blöt igenom till kalsongerna då han är hemma!

Vaknade vid den magiska ruvartiden 0600 idag, blåsan tryckte på så jag gjorde ett snabbt toa besök, noterade då jag gick till toan att Mattias fortfarande låg kvar i sängen och sov, så jag förstod på en gång att klockan iallafall var innan 07, när jag tittade så var den prick 06, det klockslaget har föröljt mig vissa mornar under ruvning.
Jag tycker att jag behöver kissa mer och är ständigt småsugen på nåt, ja tycker att jag äter hela tiden =)

Tyckte när jag vaknade 06 att de var lite för tidigt för att ta progestronvaggisen, så jag la huvudet på kudden och försökte somna om. Jag vaknade igen vi 0930, det blev en skön sovmorgon. Tog då progestronet, lät det verka en timma innan jag klev upp och gjorde mig frukost, jag som annars måste vara vaken ett par timmar innan jag kan äta. Det blev lite kaffe, tomatsmårgås och ägg.

Magen molar fortfarande på till och från, ibland värker det till ordentligt. Jag hoppas att det är vår älskade lilla arbetsmyra som jobbar för fullt med att tryggt boa in sig! Brösten ömmar, men det har dom gjort under hela behandlingen. Fast de senaste dagarna har det även vuxit på sig lite.

Med alla konstgjorda hormoner jag nu har i kroppen så vet man som sagt inte vad man ska tro, progestronet är känt för att ge graviditets symtom. Och än är det på tok för tidigt för att spekulera i nåt. En dag i taget.. tio dar till testdag...puuust!
 

Magen molar på, igår kväll började jag lite smått att må illa. Har inte saknat att må illa, men jag gör det så gärna, bara vårt hjärtegryn har nypit  sig fast. Och har det bestämt sig för att stanna så sitter det där nu, en blastocyst fäster inom 24timmar. 
Och som alltid blir jag sjukt sugen på tomater, små körsbärstomater. Vet inte hur många smörgåsar jag åt igårkväll, Mattias skrattade då han såg mina mackor som var totalt täckta med tomatskivor i dubbla lager =)) MUMS så gott! Han köpte på lösvikt då han handlade och tillslut så åt jag ur påsen som om det vore en godispåse, självklart sköljde jag dom i vatten innan =)

Än så länge känner jag mig rätt lugn, den vidriga ruvningshjärnan har inte dragit igång riktigt ännu, och den saknar jag verkligen inte. Jag behåller bra mycket hellre de lugn som jag oftast känner för tillfället.
Hopplösheten har gjort sina små försök med att gripa tag om mig, men än så länge klarar jag av att slå bort den.
Hade gärnat vela ha en lite lucka på magen som jag kan öppna och kolla hur det står till med vårt lilla gryn, om de fortfarande hänger kvar. Jag såg för ett tag sedan att de sålde på blocket gynstol samt en ultraljudsmaskin, hahaha man kanske ska slå till :P (lite ruvningshjärna har jag nog allt ändå)

Nu måste jag stoppa nåt i magen, en tomatmacka kanske =)

Finns inte alls mycket att säga än om ruvningen. Förutom att jag inatt fick sån fruktansvärd molvärk i magen, det var som mensvärk gånger tio. Jag trodde först jag var i behov av att sköta magen men inte det. Fick sitta uppe en stund innan jag kunde lägga mig igen. Molvärk är ju bra tecken så jag blir inte så orolig.

Den offisiella testdagen är den 18/9, känns som en hel evighet tills dess. Så är det ett minus på den dagen så har vi misslyckats. Men här ska inte pratas om nåt minus, ett plus vill jag ha, så starkt att det nästan lyser i mörkret =)

Inatt gick Mattias farfar bort, det var prostatacancer som sög livet ur honom, så för tillfället är tankarna någon helt annanstanns. Inge roligt alls med dödsfall :/ Men vi får se det till att han har det bra nu tillsammans med sin fru som för ett par år sedan lämnade oss, det var lungcancer som sög livet ur henne. Han har saknat henne så mycket sen hon gick bort, och jag hoppas de nu har förenats igen ♥

Det börjar väl sakta sjunka in att jag nu är ruvare igen. Jag är trött och kommer nog att leta reda på sängen snart. Imorgon börjar räkning av ruvdagar(rd). Vi hoppas så mycket på det här och vi har båda en mycket bra känsla. Bara att passa på att njuta så länge den känslan varar. För om en timma kan jag lika gärna sitta och gråta och riva förtvivlat i mitt hår. Nä, inte riktigt så snabbt går det, men på rd7-8 börjar jag alltid fara rikitgt illa av ovissheten. Det är så ruvdagarna är:
-Ett rent hellvete!!!
Men jag hoppas vi ska oss igenom det här nu, att vi tar oss igenom det 8-9månader vi har framför oss nu.
Nu har resan för vår lill* börjat och jag hoppas den lill* får stanna kvar och må bra länge till. 

Just nu så vilar den perfektaste blastocysten i min livmoder, som de även gjort aha (assisted hatching) på. Vi fick avslag på att få tillbaka två då de var av så bra kvalitè. Tre stycken precis lika fina hamnar i frysen.
Men som jag sagt tidigare så är vi nöjda med även ett embryo tillbaka. Jag har tar ju hellre ett ägg av bästa kvalitè än två som har sämre.
Slemhinnan var jättefin och för att den skulle fortsätta hålla sig fin så får jag även den här gången använda mig av östrogenplåster som håller slemhinnan i samma fina skick. De plåstret ska bytas var tredje dag och de ska jag fortsätta med fram till vecka tolv även progestronet ska jag kladda med till vecka tolv och fragminsprutorna. Men hur dumt det än låter så gör jag detta mer än gärna, bara det lilla hjärtegrynet vill stanna kvar hos oss ♥
Vi är mer än nöjda, och jag ber er att snälla hålla tummar & tår ett tag till för oss. För det är nu det bästa/värsta kommer att hända!
Skriver kanske lite mer senare, ville mest ge er en uppdatering om att allt gått bra och att jag nu är ruvare igen för sjätte gången.
puuuust!

Ja nu är det inte alls länge kvar tills vi ska åka till kliniken och hämta hem våra/vårt hjärtegyn ♥♥
Jag är alldleles lamslagen av väntan, det känns som klockan stundvis har stått stilla, men antagligen så har den tickat på, för nu är timman snart slagen.
13:40 är det dax. Vi är fulla av förväntan och vi tror det kommer att gå bra.
Det jag gruvar mig för nu är det kommande dagarna vi har framför oss av ovisshet, finns inget som kan knäcka mig så psykiskt som en ruvperiod. Man vet att man fått tillbaka ett livsdugligt embryo, men sen vet man inget mer förrän man får det slutgiltiga beskedet, ett positivt eller negativt test.
Usch, jag blir illamående av bara tanken på det. Det brukar gå rätt hyfsat fram till dag 7-8, sist visste vi på dag7 att vi var gravida då fick gravid 1-2 på displayen.
Och ingen gång är den andra lik så man ska inte jämföra. Men det är sjukt svårt att låta bli.

Nu ska jag fixa med det sista, sen bär det av till kliniken!

Ja, jag funderar starkt på att bygga mig en sådan. jag kan göra den stor så fler får plats ifall de skulle behövas =) En tidsmaskin är väl alla behov av nån gång här i livet?? 
Jag har ett stort behov av den just nu, vill snabbspola fram till måndag och sen snabbspola igen fram till testdagen. Sen vill jag nog försöka njuta och vara med de resterande åtta månaderna ifall vi får ett plus =) Om inte så vill jag kunna snabbspola tills man kan göra nästa ivf igen.

Jag börjar bli nervös nu, det är mycket som står på spel nu inför den sista landstingsbetalda ivfen. En skör tråd som kan brista när somhelst. Vi har långt ifrån rott den här båten i hamn, vi har en lång väg kvar. Först ovissheten fram till vi fått ett positivt test eller ej. Och blir det positivt så kommer åtta månaders oro och lång väntan på att få hålla vårt älskade barn, kan inte beskriva vilken enorm längtan det är, och nu är vi så nära det målet man bara kan bli.
Man känner ett enormt lyckorus men oxå en enorm rädsla inför allt som fortfarande kan gå fel och hur fort lyckan kan vända.

Men vi hoppas fortfarande på att menopur behandlingen vi nu gjort kommer göra oss gravida & dessutom få gå hela vägen. För hittils så är detta vår bästa och mest lönsammaste ivf och jag hoppas det får fortsätta att flyta på i samma medvind som vi har nu.

Jag tycker vi förtjänar detta nu, vill så gärna att det ska vara vår tur.
Vill så mycket att hjärtat värker ♥

Sänder massa styrka & kärlek i mina tankar, till våra fem små liv i värmeskåpet på kliniken ♥
Önskar att man hade en egen lite webcam hos dom i värmeskpet, så man kan titta till dom när helst man känner för det =) Våra fina embryon som nu ska växa sig till starka fina blastocyster ♥
Som sen ska växa till en liten människa av kött och blod, med tio fingrar & tio tår... Som vi sen får ta med oss hem från BB och säga att den är vår ♥ ♥ ♥ Vilken lycka, blir tårögd av bara tanken!

Jag blev sjukt trött, som att luften bara gick ur. Men vi har stått inför en del laddade stunder de senaste 14dagarna och nu när man kommit så långt som till fem befruktade ägg så släpper spänningar i kroppen och man känner sig alldeles nockad.

Jag ska vara på min bloggvän Lindas kommentar, jag citerar den och svarar där efter.

Linda undrar :   

Spännande! Hur funkar det egentligen? Alla tio befruktas och så väljer de ut det/de som är bäst? Om alla tio är bra sätter de in allihopa då för största möjliga chans att något fastnar eller? Ber om ursäkt att jag är helt lost! Xo)

Jag vill börja med att säga NEJ Linda!! Du är inte helt lost :)
Efter att de plockad mig på äggen så får Mattias lämna ett sperma prov. Sen läggs spermier & ägg tillsammans för att mysa runt med varandra över natten. Och de ägg som dagen efter är befruktade odlas vidare i fem dar, de odlas till nåt som heter blastocyster. Det är det starkaste och finaste ägg man kan få tillbaka.
Sen på den sjätte dagen efter plocket får man komma tillbaka till kliniken för att återföra ett embryo, i vårt fall en blastocyst. De sätter då in ETT ägg MAX två, de får inte sätta in två ägg om det båda har goda chanser till att bli en graviditet på båda. Och det enligt socialstyrelsens bestämmelser då tvilling graviditer ofta medför fler risker dels för mamma och barnen. De kostar staten för mycket pengar helt enkelt, med både en sjuk mamma och två små små barn.

Vi har tagit upp med dom att vi gärna tar tillbaka två ifall vi får, men det får vi inge svar på förrän på insättnings dagen. Jag skulle tro att vi får ett ägg, vilket jag nöjer mig vid mer än väl. För får vi ett så är det på det grunder att vi förmodligen kommer att bli gravida.
De resterande äggen som blir kvar efter återförandet fryser dom ner i små strån, som vi senare kan tina upp och få till baka i vanliga menstrationscyklar. I fem år får de ligga nedfrysta på kliniken. Därefter kasseras de ägg som inte använts.

Jag hoppas nu inte på att få behöva tina en frysis förrän vi känner att vi vill ha ett syskon, till vår lilla plutt som vi inte fått tillbaka än, den lilla plutten som nu ligger i ett värmeskåp på kliniken och gottar sig, till den på måndag får flytta in i min varma och trygga livmoder. Som sen ska stanna där till i mitten på maj 2012 =)
Hoppas du blev lite klokare nu på vad som sker. Inte alls lätt att veta för de som inte är inne i denna karusell och snurrar.

Undrar ni över något, så gör som Linda, fråga på jag svarar mer än gärna!


Igårkväll var det åter dags för fragminsprutan..usch..usch! Kör nu utan att emla innan, det är så söligt och meckit att hålla på med emlakrämen var dag, emla=bedövninskräm.
Imorgon börjar kladddet med progestronvaggiatorerna morgon och kväll. Fast på återföringsdagen ska jag hoppa över den på morgonen, annars blir det för kladdigt där nere då vår lilla blasto ska flytta in. Men sen kör jag igång på kvällen igen & fortsätter med dom fram till testdagen. Fragminen får jag plågas med långt in på graviditeten ifall vi lyckas. Men det gör jag så gärna, bara vi får bli gravida!

Nu ska jag ta mig en påtår på kaffet & se om jag piggnar till nå mer, annars blir det nog att lägga sig på sängen en stund.
Jag har fortfarande väldigt ont i buken och rör mig inte alls bra, men de känns lite bättre idag så det går åt rätt håll iallafall.